Mitt inlägg om gränsen mellan hjältemod och fanatism väckte många känslor. Det blev en intressant dialog. Tack alla som bidrog med konstruktiva tankar.
Kristendomen blir ibland beskylld för att vara regelstyrd och hård i sina domar. Kristendomen är inte det. Men kristna människor kan vara sådana.
Såg en mycket tendentiös utställning om samhällsutveckling. Som en röd tråd gick budskapet från rum till rum att kyrkan förtryckte, utblottade, dömde… och först i vår tid har omsorg, barmhärtighet och förståelse utvecklats. Det är ju inte hela sanningen.
Makten vill alltid förstärka sin makt. Man använder det man kan. I ett religiöst samhälle blir det religionen, i ett socialistiskt det klasslösa samhället… i ett västerländskt land blir det demokratin…listan kan göras lång.
Kristendomen blev gisslan hos makten när den blev statsreligion i många länder. Grymma furstar och de av dem utnämnda grymma andliga ledare utövade terror. Furstarna utnämnde biskopar och abbotar efter sitt sinne, och dessa stödde furstar efter sitt sinne.
Men mitt i detta fanns också den levande kristna tron. Det fanns människor som tog Jesus på allvar. Det fanns människor som sett sin egen bristfällighet och funnit ett nytt liv i tro. Det fanns människor med stort mod och stor kärlek. Människor som gjorde stora uppoffringar för andra. Även furstar och andliga personligheter.
Jesus bröt mot reglerna. Det var en av orsakerna till att han blev så hatad att man röjde honom ur vägen.
Han botade sjuka på sabbaten – fy och skam… Han åt vid samma bord som landsförrädare och prostituerade… fy och skam…
Jesus sa att ”sabbaten är till för människan, inte människan för sabbaten”. Vilodagen finns för att vi behöver den, vi är inte till för att slaviskt hålla oss sysslolösa för sakens skull. Så är det med alla regler man tror kristendomen står för. De är till för människan, inte människan för dem.
Den kristna etiken är inte en regeletik utan en situationsetik.
Därför är den svår att leva upp till.
Bra att du tar upp det här med de som skor sej och skaffar makt genom kristendomen och de som är äkta kristna i sina hjärtan, som är mycket viktigt att förstå.De förstnämnda är de som förstör den sanna trons trovärdighet, tyvärr.Kao
Ja, och tyvärr så vill så många tro att dessa är onda på grund av kristendomen. De ser inte att kristendomen var den kontext de levde i. De använde sig av det språkbruket för det var det gängse, de följde anständighetens regler som inberäknade gudstjänstbesök och gudsnådeligt beteende. En del av dem trodde nog i sitt högmod att de gick Guds ärenden. Andra var fullkomligt beräknande.Det är bara att översätta detta till vår tids kontext. Förtrycket och ondskan klär sig helst i vårt innespråk, hänvisar till våra klyschor och vår livssyn.