En kommentar tog upp saken. De udda människorna är inte enkla att ha med att göra. Det är inte bara så att de stöts ut, de gör sig ofta omöjliga. Är det då de blir extremister? Det finns tecken på att det kan vara så.
Muslimska självmordsbombare är unga män som sett fattigdom och maktlöshet och fått höra att det är den västerländska dekadansen som är orsaken. Fundamentalistiska högerkristna är besvikna över att deras värderingar trampas på och ser hot från alla möjliga håll. Men detta är inte ensamma galningar, det är grupper som bygger upp varandra.
Men när vi ställs inför att en ensam människa lyckats bygga upp en vrångbild av tillvaron och börjar anse sig ha rätt att döda och förgöra, då ligger det nära till att vi börjar fundera över de udda och enstöriga personer vi har omkring oss. Även om vi vet att få av dessa blir farliga för andra, så känner nog alla ansvarskännande människor ett styng.
För vad tar vi oss till med de där som inte kan uppföra sig i sällskap? De som är så oförstående inför andras reaktioner eller andras behov? De som är gränslösa?
Alla har vi någon gång varit på en bjudning där en person hela tiden avbrutit, tagit allt utrymme och pratat konstiga saker och anklagat andra så fort de försökt sätta gränser. Alla vet vi om människor som lever i ”självvald” misär… som inte sköter sin hygien, som luktar… som har 40 katter… eller samlar sin avföring i burkar… eller år ut och år in ältar en oförrätt och skriver inlaga på inlaga till myndigheter. Vi vill hjälpa, men blir bara indragna i en bisarr värld och tvingas rädda oss själva.
Jag vet inte hur man skapar miljöer för dessa. Tyvärr skrämmer de bort alla, även andra ”udda”.
Men Anders Behring Breivik är inte en av dessa. Han ser inte konstig ut, han sköter sin hygien, stöter sig inte med folk…” ingen kunde ana”. Ändå är han en ensam, kränkt och aggressiv människa. Mer lik de muslimska självmordsbombarna än de udda existenserna ibland oss.
Kan vi alls förhindra dessa tragedier?
Det är tunnsått med kommentarer här – inga alls. Jo,det är ett svårt problem, ingen vet nog riktigt hur man ska hantera det. Alla de här människorna är ju utanför och udda på sitt eget lilla sätt. Det är visst inte alla som ser konstiga ut eller är smutsiga. När det gäller en del fordras det en viss bekantskap innan man kommer underfund med att något är fel.
Jag förstår precis vad du menar. Men tyvärr har jag ingen lösning. Men kanske samtalet om detta kan skapa förhållningssätt?
Jag tror att man måste sätta en gräns när någon visar tendenser att vilja ta över ens tillvaro helt och hållet. Man ska tala klarspråk och inte vara så feg som jag och helt enkelt fly fältet.
Tänker att det ibland kanske inte finns något annat sätt än att fly. Når man inte fram… så kan man ju inte låta någon ta sönder en…