Den kommer i någon form. Förr eller senare, senast när vår sol slocknar.
Men att sitta och räkna ut datum och påstå att den kommer i morgon eller på söndag är inte så fruktbart. Vare sig man är urflippad astronom eller snedvriden teolog.
Men det har alltid dykt upp domedagsprofeter. En del harmlösa, men det finns också de som ställt till lidande för sina anhängare. Vagt minns vi nog sekten som stängde in sig i en gruva häromåret…
Sen finns hela samfund som lever på sina förutsägelser. Jehovas Vittnen uppstod när en ”profet” bl a påstod att Jesus skulle komma tillbaka en viss dag i början på förra seklet. När han inte gjorde det sa man att han kommit tillbaka osynligt. Sen har man byggt en lära om det.
Den kristna synen på den yttersta dagen är att vi inte vet dagen eller stunden. Jesus säger att bara fadern i himmelen vet. Men att vi ska leva med vetskapen om den, beredda att möta den.
Ja, vi vet ju faktiskt inte om vi lever i morgonbitti. Vad har vi ogjort som borde göras? Har vi något otalt? Något vi borde göra upp med? Vem borde vi söka försoning med? De tankarna är det nyttigt att tänka ibland.
Lämna en kommentar