Ola Larsmo skriver i DN om nazisternas bokbål. En del namnkunniga författare överlevde som författare. Men ett antal tystnade.
Nazismen föraktade det intellektuella. Förmodligen var de rädda för de skarpa hjärnorna. De ville skapa en helt på vetenskapen baserat världsordning. En världsordning utan plats för det svaga.
Vi vill gärna förskjuta nazismens människosyn och förakt för tänkandet till en bakgård utan möjlighet att påverka oss. Men just genom att vi vägrar ta på allvar att nazismen inte var ensam om sin människosyn mm så ger vi spelrum åt smygande fascism. Vi vågar inte göra rent hus med människofientliga tankar idag. Vi vågar inte göra upp med vår tids ”bokbål”.
Rätten att tänka fritt är lagstadgad. Men det innebär inte att vem som helst kan framföra vilket åsikt som helst utan att tystas. Det är en sak att bekämpa oönskade idéer genom debatt, en helt annan att förvägra oönskade människor att göra sig hörda. Tyvärr känns t ex den kyrkliga debatten numera ganska stympad. Det är en nivå i diskussionerna som gör att vanliga människor drar sig undan och slutar delta i samtalen. De tystas av föraktet som drivna debattörer, utan känsla för andra, låter drabba alla som inte håller med. Det vill säga de som inte är intressanta nog eller kommer med nya tankar i gamla konflikter.
Det stilla samtalet där man lyssnar och är beredd att omvärdera är ovanligt. Möjligheten att förändra sin ståndpunkt utan att bli förlöjligad och nedtryckt finns inte.
Det är en kris i kyrkan. Men kanske i samhället i stort också.
kyrksyster 
Kommentera