Nelson Mandela är död. Han har ju varit sjuk länge. Han blev 95 år. Kände tidigare ikväll att jag inte hade så mycket att skriva om honom. Men nu vill jag ändå reflektera något.
Han satt stor del av sitt liv i fängelse. Men han knäcktes aldrig. En kombination av inre styrka och fängelsepersonal som respekterade honom fick honom att leva vidare. Nånstans på nätet kan man hitta berättelsen om hur han hade det i fängelset.
Mandela blev det nya Sydafrikas landsfader. Han blev en samlande kraft när staten skulle byggas upp på nytt.
Men det fanns också andra sidor av honom. Han övergav hustru och barn i tidigt skede. Han gifte sig sen med Winnie som visade sig ha oegentligheter på sitt samvete. Han försköt henne. Han hade sen en relation till en president i något av grannländerna…
Det förminskar inte hans storhet. Men det gör att vi ser att han är en människa.
Å jag vetinte hur jag ska förklara på nåt konstigt sätt känns det bra och hoppfullt att även han hade lite mörka sidor.
Den perfekta människan finns inte. Alla har vi mörka sidor. Det är viktigt att inse.
Han hade helt klart dåliga sidor också, men jag tänker minnas honom för det han verkligen tillförde världen i solidaritet och jämlikhet.
Jag vill helst se det goda han har gjort. Självklart hade han andra sidor också men det var med sina goda sidor han tog hela världen till sitt hjärta. Inte minst de svarta i Sydafrika.
Senast var han gift med Mosambiues förre presidentfru. Änka. Gracela – nånting.
Kao