Debatten är lika känslomässig varenda jul och varenda försommar. Den berör och den skapar smärta.
Regeringen öppnar nu för att psalmer ska kunna sjungas. Det ska få förekomma att bibeltext läses. Men ingen trosbekännelse, ingen bön och ingen välsignelse.
Jag blev utsatt vid sommaravslutningen tidigare i år för att jag tagit Jesus och barnen som exempel på att varje barn är viktigt. Och att om Jesus tycker det bör inte vi vara sämre. Typ. Jag har berättat vid tidigare avslutningar om Maria, om att få en viktig uppgift. Inte ett ljud. jag har läst ur Predikaren, en bok i GT. Inte ett ljud. Men jag tror att det som satte igång anmälandena var att jag faktiskt gav barnen ett hopp. Det låg i det jag sa att Jesus älskar alla barn.
Idag har vi haft julvandringar. Vi låter barnen följa med på en vandring som slutar i Bethlehems stall. Vi sjunger ett antal kristna sånger. Vi talar om kungen som ska rädda alla människor. Egentligen betydligt mer konfessionellt än mina ord på våravslutningen.
Någon skolavslutning får jag inte medverka i denna jul. Kyrkoherden tar alla, eller så har han bett någon annan. Jag vet faktiskt inte.
Om du inte får medverka i julavslutningarna är småaktigt av din kyrkoherde, men å andra sidan kan du ju glädjas åt att du är en av dem som bidragit till den föreslagna öppningen som regeringen föreslår.
Jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja medverka i nån skolavslutning. Det ligger inte för mig att moralisera. Och det gör ju rektorerna så bra själva.
Inte vet jag om jag haft så stor betydelse…
Eftersom det kommer att bli frivilligt, skulle det vara intressant att höra en kyrklig röst om hur detta i framtiden skiljer sig från dagens frivilliga kyrkofiranden?
Förstår inte helt din fråga. Ingen är idag tvungen att fira gudstjänst, som väl är. Men det är naturligtvis stor skillnad på en ordinär söndagsgudstjänst och en skolavslutning.
Men om du frågar efter skillnaden mellan de skolavslutningar vi firar nu och de som skulle bli om/när psalmer och bibeltexter tillåts så är det naturligvis helt beroende av lokala traditioner. De flesta skolor lär ju barnen julsånger och julpsalmer. Men det finns de som inte gör det, inte talar om julen utan om vinterfesten där tomten är huvudperson…
En öppning i frågan kan i bästa fall leda fram till att man kan göra gemensamma överväganden.
Framtida skolavslutningar och högtidsfiranden i kyrkor kommer att bli frivilliga. Det kommer att få betydelse för hur skolan agerar eftersom den inte kommer att kunna betrakta den kyrkliga avslutningen som en obligatorisk norm, utan måste komplettera med en egen. Därav min fråga. Kyrkan har hittills inte verkat intresserad av att erbjuda frivilliga firanden för elever och deras föräldrar utan just skolobligatoriet verkar vara den intressanta ramen att verka inom.
Ok, du tänker så.
Det har väl egentligen inte sagts något om frivilighet eller obligatorisk närvaro. Redan idag kan ju barn slippa närvara. Inte bara av ideologiska skäl utan t ex p g a utlandsresa.
Men…
Det har talats om avslutningsgudstjänster helt på frivillig grund… kanske på kvällstid så att föräldrar kan närvara. Tror det prövats, men har inte koll på var och hur det blev.
Är inte så hundra på att kyrkan vill tvinga til närvaro.
Rent personligt skulle jag nog se att man kunde nå fram till ett samtal. Det finns det inte mycket av idag i frågan. Det är mest slagord hit och dit.
@kyrkis 18 december 18:26
Det har visst sagts något om frivilligheten. I Björklunds pressmeddelande står det tydligt: ”Samtidigt ska den elev som inte vill delta ha möjlighet att avstå.”
Att kyrkan själv inte kan tvinga någon tll någonting är en helt annan sak.
Vad menar du att man skulle nå fram till i ett samtal?
Ok. Det kanske jag inte noterade. Frivilligt är det ju i vilket fall.
Jag skulle välkomna ett samtal om vad som är tradition, vad som är till gagn för barnen och vad alla skulle kunna enas om. Jag har aldrig bett eller välsignat. Det är inte jag som satt psalmer, det har skolan gjort. Jag har varit värd/gisslan. Iklädd röcklin och stola har jag suttit där i koret. Mina tal har haft som poäng att varje barn är önskat och älskat. Med utgångspunkt eller slutpunkt i en bibelberättelse. Ingen gång förrän i juni i år har någon haft synpunkter. Då blev det ett väldigt hallå med anmälningar och insändare.
Det måste finnas ett givande och tagande annars funkar inte samtalet.
Jag vill överhuvudtaget inte behöva umgås med kyrkan i en skola som säger sig vara icke-konfessionell. Skolan är inte icke-konfessionell om man ska behöva ”göra gemensamma överväganden” med kyrkan.
Nå, då är väl din ståndpunkt klar med det. Varför ens samtala eller kommentera då?
Nej precis, ett tydligt regelverk är allt som behövs. Förhoppningsvis får vi det nu med tydligt markerad frivillighet för alla religiösa/kyrkliga inslag. Kyrkobesök ska aldrig ske inom ramen för tvång som skolobligatoriet, man ska komma dit frivilligt om man är intresserad själv. Vi verkar vara överens 🙂
Alla röster som hörts i debatten om skolavslutningar och enskilda prästers och diakoners resoluta agerande, att inte bli dekorationer har självfallet inneburit att statsmakten börjat vackla. I detta är du en del. En ytterligare bidragande orsak är givetvis det folkliga motståndet mot statens beslut.
Det är ju egentligen föräldrarnas kamp. Det är sällan andra religioners föräldrar utan sekulariserade svenska föräldrar som protesterar. En ganska liten men högljudd grupp. Jag har tagit emot muslimer och Jehovas vittnen på besök i kyrkan. De har ofta varit de mest intresserade i barngruppen.
Jo, jag tycker det är jobbigt att vara dekoration. Stå där i röcklin och stola och förväntas moralisera. Det gör rektorerna så mycket bättre. Jag har aldrig försökt omvända några barn. Jag har försökt få dem att förstå att de är värdefulla bara genom att de finns. Det går emot tidsandan. Barn lärs idag att de måste lyckas. De måste förtjäna sitt existensberättigande. De ska vara vackra. De ska bli kända. De ska ha alla statusprylar. Hela det kommersiella samhället står bakom detta. Barnen matas med reklam och dokusåpor…
Ett budskap som inte håller med utan rentav går på kollition blir naturligtvis besvärligt.