Måste det vara antingen eller?
Anders Gerdmar kände jag i vår ungdom. Han är f d präst i Svenska kyrkan. Numera en av de tongivande i Livets Ord.
Han målar upp två förhållningssätt. Antingen är man bekännelsekristen eller inte. Han menar att antingen tror man på att Gud blev människa i Jesus genom helig Ande, led och dog och uppstod för vår skull – och då måste man köpa allt annat också. Gör man inte det är man ”liberal” och knappast kristen.
Jag betecknar mig själv som bekännelsetrogen. Jag tror att Gud skapat världen men kanske inte exakt så som 1 Mosebok skriver. Jag tror att Jesus föddes av en jungfru. Jag tror att han vandrade ca tre år och undervisade och botade. Jag tror att han fängslades och korsfästes och dog. Jag tror att han uppstod på tredje dagen och visade sig för sina lärjungar, en gång för så många som femhundra. Jag tror att han återvände till sin Fader i himmelen och en dag ska återkomma. Jag tror att Petrus fick kallelsen att leda kyrkan. Jag tror att vi i Bibel och tradition kan lära oss, och möta Gud. Jag tror att Jesus möter oss i sakramenten och att bön i hans namn blir hörd.
Förmodligen tror jag en massa saker till.
Men:
Bibeln är ett fantastiskt redskap vi fått. Men den är skriven av människor i sin kontext. Den kontext vi hela tiden måste klä av texten för att kunna finna budskapet till oss i vår tid och i vår miljö. Många texter i GT säger mer om människornas föreställningsvärld än om Gud. De lagar som finns främst i Moseböckerna är lagar för ett nomadfolk som skulle överleva i öknen. Jesus fullbordade lagen. Vi är inte förpliktigade att hålla den.
NT har vi ett annat förhållande till. Det är mer normerande. Därför ifrågasätter jag när folk skiljer och gifter om sig i snabb takt. Även om jag inte anser mig satt att döma. Men samtidigt måste vi se att även NT är skrivet i sin kontext. Vi vet inte exakt vad Paulus fördömer när det gäller homosex. Kanske han inte visste om att det fanns monogama förhållanden… kanske han tänkte på det vanliga i romarriket att äldre män utnyttjade yngre män som ville komma nånstans i karriären?
Det finns olika tolkningar av kvinnans roll. Det vi vet att det fanns kvinnliga diakoner. Diakonen var i urkyrkan Biskopens medarbetare och med eget mandat. Prästerna kunde bara agera på biskopens order. Men när prästerna blev allt fler konkurrerade de ut diakonerna. Diakonatet reducerades till ett genomgångsämbete för blivande präster. Förbehållet män. Det finns starka och ledande kvinnor beskrivna i NT. Men där finns också orden om att kvinnan ska tiga i församlingen.
Man kan komma fram till olika ståndpunkter i ett antal frågor. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Man kan ha olika uppfattningar och ändå vara kristna. Kyrkans kris idag handlar om att det bara tillåts en åsikt i taget.
Men värst är naturligtvis om de gemensamma nödvändiga fundamenten raseras. Där har Anders Gerdmar smärtsamt rätt.
Detta var en intressant och bra text, tycker jag. Min bildning är också väldigt eftersatt när det gäller just diakonen har jag insett allt mer den senaste tiden.
Som du vet är min grej, som jag alltid hakar upp mig på, homosexualitet, av någon anledning jag inte vet, för jag är det inte själv och har få i min närmaste omgivning som är det.
Men jag tycker dina funderingar om vad Paulus kände till är kloka. Om man ska spetsa till det lite är det manlig sexualitet som (i vissa fall) är mer problematisk än homosexuell sådan. Anonymt, tillfälligt sex med många partners och utnyttjande av minderåriga är mer förekommande bland män än bland kvinnor, och är båda parterna män så finns det risk att beteendet så att säga fördubblas. Problemet med män som utnyttjade unga pojkar var med stor sannolikhet inte mindre på Paulus tid! Och ett fast förhållande mellan män kan ha varit så oacceptabelt att det inte förekom för allmänhetens kännedom.
Jaja.
Ett gott nytt år utan käftsmällar önskar jag dig! 🙂
I Romarriket var det vanligt förekommande i de så kallade baden att unga män ”betjänade” de äldre inflytelserika herrarna mot att de fick gå i lära och finna bra kontakter. Egentligen inte så konstigt att de kristna var motståndare till badkulturen. Dom var hellre smutsiga än skitiga.
Vi kan aldrig veta. Därför behövs en tolerans för att man kan ha olika åsikter om saken.
Du är inte ensam om bristen på kunskap om diakonen genom tiderna. Jag skrev en uppsats om det och fann då i litteraturen beskrivning om de tidigaste diakonerna.
Det som är lite besvärande idag är att Kyrkan talar med kluven tunga. Man säger sig ha återupprättat det fornkyrkliga diakonatet när man gav diakonerna plats i vigningstjänsten(vi var för all del vigda innan, men det räknades liksom inte). Men i praktiken lever vi med 1800-talets tjänarinneroll. De första diakonissorna levde som ordenssystrar och hade ingen lön. Det är lite besvärande att en del folk tycker att det är den utgivande rollen vi i tacksamhet ska anta. Man kan visst anta den rollen, men den ska i så fall vara frivillig. Och det var inte det idealet som föreskrevs när diakonatet fick sin plats i vår kyrka 2000.
Inte kul, det du beskriver i sista stycket…
Nää, det är inte kul. Och diakonerna har en tuff kamp varje dag. Dels ska vi hantera den nöd vi möter, dels ska vi kämpa för vår plats och legitimitet. För att inte tala om allt skit som sägs om oss och våra motiv. På viss blogg t ex.
Jag kan känna igen den kluvenhet som jag ser i detta inlägg. Jag är nog en ganska klassisk kristen men jag är också ganska liberal och öppen i min förståelse av bibeln. Jag vill ha en balans mellan att förstå bibeln som skriven av människor med tron att den faktiskt ändå är inspirerad av gud och att det som står där i ändå står där av en anledning. Jag kan bli irriterad på de som nästan avfärdar allt i bibeln med ”det där gäller inte idag” och där detta ställningstagande inte känns genomtänkt utan att det mest handlar om att personen inte kan eller vill försöka förstå hur detta kan vara relevant för just denna person idag i vårt samhälle. För mig är ”det där gäller inte idag” sista förklaringen som följts efter ganska lång reflektion och där jag försökt få olika perspektiv på det som faktiskt står i bibeln. I princip utgår jag från att det mesta i bibeln har någon form av relevant idag och för mig men att jag i nuläget kanske inte kan förstå det eller är mottagligt för den visdom som finns.
Jag tror också att bibeln finns för att Gud vill att den ska finnas. Vi kan i den finna mycket till vår frälsning. Vi kan inte välja och vraka hur som helst. Men vi måste se texterna i sitt sammanhang.
Det är mycket vi inte förstår. Eller inte klarar att bejaka. Kan man t ex inte just nu tro på jungfrufödelsen så får man lyfta på hatten och gå vidare. Men i ödmjukhet inse att det kan finnas ett annat ljus att se den i. Och leva med möjligheten att en dag kunna tro på detta.
Knepigt blir det när man inte vågar vara ödmjuk. För då är ens egna föreställningar enda sanningen.
Visst finns det mellanlägen. Frågan är bara om den gruppen är stor eller liten? De som tror på Kristi fysiska uppståndelse men inte nödvändigtvis allt annat i Bibeln rent bokstavligt. I debatt och så märks inte den gruppen mycket. Där är det bara hyperliberaler och superkonservativabokstavsbibelläsare.