Det var ungefär klockan tre på eftermiddagen och Jesus hade hängt sex timmar på korset. Han hade ont och var törstig.
Plötsligt blev det mörkt över hela Jerusalem. Förhänget i templet brast mitt itu. Förhänget var draperiet som hängde för det allra heligaste i templet. Dit in fick ingen gå mer än översteprästen en gång om året. Men nu var det fullkomliga offret gjort och vem som helst kunde gå in i det heligaste. Alla var försonade.
Jesus ropade med hög röst: ”Fader i dina händer lämnar jag min ande!” Så slutade han andas.
Officeren som stod där prisade Gud och sa att Jesus var en rättfärdig man. Människorna vände hemåt i sorg och skuld. Men alla hans vänner och kvinnorna stod en bit bort och såg allt som hände.
Det fanns en rådsherre som hette Josef, en god man som inte varit inblandad i domen mot Jesus. Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han fick tillåtelse att ta ner honom och begrava honom. Han svepte honom i linne och la honom i en ny grav där ingen legat. Det var en klippgrav. Kvinnorna som följt honom följde med för att se var man lade honom. När de kommit hem tillredde de väldoftande kryddor och oljor. Men sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
Lukas 23: 44-56
Jag hade velat gå till kyrkan idag men lider av mitt lilla ynkliga mänskliga kval istället, jag är kraftigt förkyld. Jag hoppas dock på en revansch om någon eller några dagar.
Krya på dig! Du kan följa dramat på min blogg eller själv i Lukasevangeliet. Det är det vi följer i år.
Gómorron Elin… Jag har nyss börjat följa min blogg som legat på fäfot ett tag. (http://bibelnochtillvaron.wordpress.com)
Dyk gärna upp och kika. Där jag nu nu har har återbörjat, är just berättelsen om hur Jesus fick gå den ”långa vägen”. -En kosmisk kamp mellan Gud och satan.
Som så ofta förr vinglar den stora massa på. på torsdagen blev Jesus hulla som konung, innan naten var slut sre samma massa ”frige Barrabas!, och, korsfäst, korsfäst.
//Jochnny
Det är en vacker, väldigt vacker text över korsfästelsen i texten presenterar. Men detta är sanningen
I Jes 53 står det:
5.Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
6.Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
7. Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Jag har sett klippet. Naturligtvis var det barbariskt fruktansvärt grymt. Vi får inte bortse från det. Men vi ska inte heller frossa i blod och illviljan.