Det är morgon. Jag har varit vaken några timmar. Läst lite bloggar. Svarat på kommentarer. Men också jobbat på söndagens predikan. Texten är den om flisan i nästans öga och bjälken i det egna. Det kan ju låta enkelt att säga att man inte ska döma. Men just den attityden har blivit en sovkudde hos många kristna. Man ser på hur folk mobbas, misshandlas och stängs ute. Och man talar om att inte döma. Psykopater älskar kyrkan för där kan man gå långt innan nån säger ifrån. Och det är så enkelt att skicka tillbaka skuldkänslor.
Vi ska förlåta 7 gånger sjuttio gånger. Oändligt alltså. Vi har alla våra skötesynder som vi faller i ofta. Fanns det inte förlåtelse för det skulle vi förtvivla. Men det kräver en insikt. En förmåga att se sin skuld. Annars är ju förlåtelsen verkningslös. Hos syndaren i alla fall. Som offer kan det bli en befrielse att ändå förlåta. Och hos Gud finns det förlåtelse, men om man inte inser behovet… ja inte vet jag i slutändan…
När jag läser debatten på en viss blogg ställs dessa frågor i ljuset. Man vänder perspektivet. Offret blir den man anklagar. För man ska ju inte döma förövaren. Och osakligheterna haglar. Man anser sig veta precis vilken hemsk människa jag är efter en enda rad. För det får ju inte finnas en fläck på gurun.
Nä, nu ska jag skriva färdigt min predikan och sen sova en stund till. Åker sen ut och kollar post mm på arbetsplatsen. Jag är ensam i tjänst denna vecka. Det finns en vikarierande kh, men han har ju ingen pejling på oss. Oj, nu dömde jag igen. Vilken förskräcklig anklagelse jag kom med nu då?
Egentligen är det synd om dom som fastnat. Jag dömer nog egentligen inte. Kan se hur det blir så.
Vet inte om den här boken kan var till hjälp. En psykolog som skriver om gränsdragning utifrån Bibeln.
http://www.boktipset.se/bok/det-finns-granser_2
Tack! Ska kolla vid tillfälle.
Bloggen ifråga har för länge sedan tappat både stil och vettigt innehåll. Den har urartat på många vulgära sätt. Vad den har med kristendom att göra begriper inte jag. Den verkar ju numera till stor del vara en spelplan för psykopater och narcissister som vill visa upp sig och munhuggas. Och jag förstår verkligen om ingen vill ha blogginnehavaren som vikarie i sin kyrka! Det ihärdiga gafflandet om samma saker måste väl dessutom tyda på en begynnande senilitet.
Dag själv kan vara underhållande. Det är oftast hans hejdukar som är riktigt obehagliga. Jag har inte hört honom predika på decennier, men han sägs vara bra i predikstolen.
Jag svarade också under inlägget för flera timmar sen men det publicerar han inte. Jag kan inte låta bli att tro att han medvetet fibblar för att slippa publicerar mina svar, men där kan jag ha fel. Underligt bara, i dag försvann båda mina två kommentarer.
Mig har han publicerat. Trots min ilska. Hemskt om han censurerar dig!
Ja jag såg det, och jag skrev min kommentar under samma inlägg ett par timmar tidigare än du. Där jag bestämt och i min vanliga sarkastiska stil bemötte att det var jag som hade missförstått din kommentar.
Ok… då ser vi hur det funkar.
Anna
Enligt honom själv censurera han ingenting. Det här blir kanske en prejudikat om du blir den första.
Kyrkis,
easy easy. Jag märker att den här håra samtalstonen är främmande för dig och att man har träffar dig i en blödande sår. Du kommer aldrig få ett upprättelse där eftersom DS har aldrig gjort något fel.
Han kommer att försöka få dig att förstå detta att du mins fel , han har ju alla detaljer (djävulen finns i detaljer) rätt.
Att HH mm ifrågasätter din tro eller rättare sagt rättlärlighet,är inte heller något att fästa sig vid.
Som en kvinna som motsäger agendan är du en paria i deras värld. För stunden blir du med Anna en för dom tacksam objekt för all avsky dom kan mobilisera.
Om du läser hans näst sista skrivelsen objektivt då avslöjar han sin kvinnohat utan omsvep. Du är i samma kategori i deras ögon som Jackelen .
Det är inte personligt fast det känns som sådant det djupare och dom har problem.
Tyvärr är det väl inte första gången jag blir utsatt. Mönstret känns igen. Jag har tagit mycket skada av den här sortens argumentering. Oss emellan har jag t o m utsats för det i domkapitlet. Jag känner mina löss som nån sa.
Men det som gör mig både arg och ledsen är att jag anklagas för saker de inte har en aning om. Jag anklagas för saker som ligger så långt det ens går att komma från det jag är och står för.
Jag växte upp med högkyrkligheten. Även om min far med åren blev liberal. Jag är konservativ, jag förespråkar klassisk kristendom, jag anser att Guds ord gäller. Jag har full förståelse för dom som inte accepterar kvinnliga präster eller vill viga homosexuella.
Jag har stått upp för dom som utsatts för domkapitlens påhopp. Jag har försvarat många högkyrkliga och gammelkyrkliga. Trodde aldrig att dessa människor skulle kasta sig över mig som tillåtet villebråd. Att kyrkan i stort alltid sett ner på mig för min bibeltrohet och mitt sanningssägande har jag aldrig vant mig vid, men insett att så är det.
Att då bli anklagad för att ”ha blivit för stor” utan att vederbörande vet något och få till svar att det vet han visst…
Det enda jag kan säga är att i det sammanhanget har något gått fel, riktigt fel. Men eftersom jag inte kan ställa en korrekt diagnos, jag vet för lite, så ska jag inte ge mig in i att försöka analysera. Det får räcka med att det är inte underligt att de blir så ute, när de t o m ger sig på mig.
Skrivfel ,skrivfe,l jag måste börja som elev i SFI.
Marcus: Jag vill faktiskt tro honom att han inte censurerar utan att kommentarer bara ”försvinner” på något sätt. Han har ju faktiskt publicerat många kritiska kommentarer av mig tidigare. Men nu vet jag inte… Jag har skrivit och undrat vad som händer, då båda mina kommentarer i morse ännu är opublicerade.
Men ja, jag är väldigt ironisk och sarkastisk, kanske för mycket ibland, men det är han ju själv, och han går själv till angrepp på andra personer ideligen, och då får man inte censurera svar från dessa, menar jag. Men som sagt, jag hoppas det skett ett litet misstag igen…
Den nästa sista skrivelsen hade jag också skickat en kommentar om, då det är anmärkningsvärt hur han skriver om en lesbisk kvinna född på 1800-talet, som ”gått fram som en skördetröska i studenskornas sängar” enligt Sandahl, utan att vi får veta hur han vet det och i vilken mån denna kvinna varit mer promiskuös än han själv och andra heterosexuella manliga präster. Sånt gör mig fruktansvärt arg.
Men igen, du platsar tyvärr inte på sfi!:)
Nu vet jag att jag faktiskt är blockad. Givetvis triggar det mig till att gå i svaromål på min egen blogg.
Då blir väl jag det också. Likaså bra egentligen för diskussionerna är inte fruktbara. Vi får köra rajset på våra egna bloggar istället.
Nej kyrkis du blir det inte. För du håller tillbaka det du kunnat säga om du inte var en kyrkans företrädare, du är alltid måttfull och ansvarsfull i dina kommentarer, även när du är arg, och det ska du ha heder för.
Jag är inte en kyrkans företrädare och tillåter mig därför mycket mycket mer sarkasmer och även anklagelser. Dock inte mer än Dag själv, som ju är en kyrkans företrädare, gör.
Ja, det är märkligt att han inte ser bjälken i sitt eget öga… Denna grandiosa självbild av fullkomlighet. Men nu får jag folk efter mig för det.
Jag upplever att Dag är oresonligt kort i tonen i sina svar till dig Kyrksyster.
Inte för att jag vet vad saken gäller. Eftersom jag efter ca 30 års frånvaro från kyrkan kom tillbaka till kyrkan, så har jag inte hunnit ikapp alla riktningar inom kyrkan. Har ingen aning om vad det exakt innebär att vara hög- eller lågkyrklig. Inte heller vet jag riktigt vad det innebär att vara gammel- eller svensk kyrklig.
Det jag upplever är att Dag har rätt i är att det inte går att argumentera utifrån samhällets syn på t ex jämställdhet i ämbetsfrågan. Vill någon en förändring i kyrkans tro och praxis då bör förändringen grunda sig i en biblisk tolkning. För något år sedan såg jag först en predikan med Gunnar Bergling i Arken i kanal 10, där han på ett mycket övertygande sätt visade kvinnors rätt att predika med det ena bibelcitatet efter det andra. Han avslutade sin predikan ungefär så här: Många säger att vi surfar på en samtidsvåg, när ni hör det kan ni självsäkert hävda att vi surfar på Bibeln.
I en intervju i samma kanal påpekade han att även kvinnor var lärjungar genom att citera Lukas. Ängeln säger till kvinnorna vid graven: ”Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga händer människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen. Då kom de ihåg hans ord,…” Gunnar Bergling ansåg att Lukas visade hur kvinnor likt de manliga lärjungarna suttit vid hans fötter och fått del av undervisning, som han inte delade med alla.
För mig innebar predikan och intervjun en bekräftelse på att jag hade rätt vad gäller kvinnliga präster.
Det vi alltid måste passa oss för är att sitta vid statens eller sekulära partiers fötter och tro att där finns någon sanning att hämta.
Dag verkar ha ett enormt behov av att trycka till mig. Det månar inte gott om hur han mår andligt. Ge sig på mig som i mycket stött honom. Och hans doakör är ännu värre. Men det är tydligt att han ingen kritik tål, och hans anhängare ställer upp mangrant.
Funnes där nån ödmjukhet så skulle han naturligtvis velat veta mer, höra hur jag upplevt det som hände. Rannsaka sig själv. Han gör precis tvärtom.
Men det styrker ju det jag insåg då, att dessa sammanhang inte klarade att vara själavårdande i sin attityd. Man förminskade människor. Inte på det goda viset där Jesus blir stor utan det där man gör människor till ingenting. Dag Sandahl har inte vuxit ens en millimeter. Och honom trodde jag på som biskop…
När man tolkar texter är det viktigt att förstå andemeningen i dom.
Övergripande principer som rättfärdighet , rättvisa och barmhärtighet samt tanken att bokstaven dödar men det är anden, syftningen, som är levandegör texten ger oss rätten att tvåtusen årlig orätt mot kvinnor kan omtolkas.
Formfrågor och hierarkiska organisations frågor kan aldrig vara överordnade principer i Opus Dei.
Som jag skrivet i nån annan kommentar de sista dagarna så måste man alltid förstå en text i sitt sammanhang för att kunna klä av den sitt kulturella språk. Det kan vara svårt och kräver en del kunskap om den värld där bibeln utspelar sig.
Men därför blir det också möjligt att göra olika tolkningar. Så är det med frågan om kvinnliga präster eller om vigsel av samkönade. Man måste vara öppen för att man själv kan ha fel. Men det är därför så tragiskt att den toleransen inte finns.
Tyvärr gör ju Dag Sandhal och hans doakör det allt svårare för dissidenterna att få finnas. Hans rigida och överlägsna sätt mot alla som inte i varje fråga håller med eller har kritik skämmer ju ut den grupp som delar hans åsikter. Alla dras över en kam. Precis som ateisterna drar oss alla på samma vis.
Kyrksyster! Apropå Dags ”roligheter” så påminner de mig om elever i skolan som mobbar någon och som försvar säger att det ju ”bara är skoj!”.
Det händer att Dag inte publicerar kommentarer, men då är det nog ibland så att han anser att debatten är avslutad.
Hela den bloggen dryper av elakheter, både från blogginnehavaren och från kommentatorerna, och det är mycket lätt att falla in i trallen.
Jag undviker den, som skrivet, för närvarande.
Har full förståelse för att du undviker den. Jag skulle aldrig skrivit den första kommentaren. Så oskyldigt om något som faktiskt hänt. Vilket liv det blivit, med alltmer groteska anklagelser.
Bristen på sjävinsikt är total.
Och när mitt svar censureras måste jag naturligtvis skriva ett eget inlägg om saken, vilket jag nu gjort.