Dymmelonsdag

Förr klädde man in klockkläppen med tyg så att klockklangen skulle bli dovare och inte så vacker. Därav namnet på denna dag. Passionsberättelsen närmar sig sin höjdpunkt. Sen askonsdagen  har vi fastat. På olika vis. Men någon form av avstående hör fastetiden till. Vi har levt med hur Jesus blir alltmer ifrågasatt av makthavarna – i synnerhet de religiösa – och det trappas upp under högtiden i Jerusalem.

Det är kyrkans största högtid som vi nu går att möta. Det är dramatik och mörker, förtvivlad saknad och våld. Det är justitiemord och rättsröta. Det är svek och övergivande. Rädsla och förlåtelse. Hopp och glädje.

Allt ryms i påskens händelser. Och det är häftigt att följa skeendet från skärtorsdag till annandag påsk. Om inte annars så är det en upplevelse att gå i kyrkans gudstjänster: skärtorsdag med nattvardens instiftelse och när Jesus går ut i Getsemane så klär vi av altaret. Långfredag då allt är avklätt i kyrkan, ingen klocka ringer, orgeln är tyst. I en stilla gudstjänst predikas om korset och vägen dit. Ibland också en eftermiddagsgudstjänst om gravsättningen.

Påskafton vilar Jesus i sin grav, så då vilar vi också. Städar lite, påskpyntar och förbereder påskmåltiden. På påskaftonskväll börjar firandet. Med påskbord och påskägg. I en del församlingar firar man midnattsmässa i en mörk kyrka som väntar på ljuset. Så tänds påskljuset och ropet ”Kristus är uppstånden” ljuder och svaras med ”Ja, han är sannerligen uppstånden” Tre gånger. Och jubelmässan tar form. Alla församlingar firar inte på natten, men då på påskdagens förmiddag. Men det är ungefär samma stuk.

Annandagen handlar om de lärjungar på vägen till Emmaus möter Jesus.

Det är obeskrivligt hur det är att fira påsk i kyrkan. Pröva, säger jag bara.

Under några påskhögtider har jag här på bloggen berättat steg för steg om vad som händer. Ska försöka lägga ut gamla inlägg. Men ni kan också själva söka i mitt arkiv för mars-april varje år.

I morgon ska jag fira gudstjänst på fängelset.