Ja, vi hade NAV- möte idag. NAV står för Nämnden för Andlig Vård. Det innebär att vi är ett gäng som ansvarar för själavården på fängelset. Det är en präst från SvK, jag, en missionspastor, en katolsk präst och en imam. Med idag var också vår nye herde.
Mötte missionspastorn i inpasserandet. Och så dök imamen upp. Vi har inte träffats förr. Han hälsade i hand. Pastorn måste vänta på katolske prästen, så imamen och jag vandrade ner i kulverten. Märklig upplevelse att gå där med honom. Han var inte bekväm i situationen. Jag försökte småprata lite kollegialt så där. Fick bara enstaviga svar. Och trots att jag duade honom sa han ni till mig.
Verkligen en konstig upplevelse.
kyrksyster 
Jag skulle säga att han nog gjorde som han gjorde av respekt för dig. Män och kvinnor ska inte småprata i strikt tolkning av islam och ni var dessutom ensamma vilket man också ska undvika. Han ville sannolikt visa dig att han ser dig som en respektabel kvinna genom att inte söka att samtala med dig. Efter många år i invandrartätt område har jag börjat förstå det där. Det känns konstigt men samtidigt så kan jag känna tacksamhet för att få det bemötandet. Män som gör så gör jag likadant mot, undviker ögonkontakt, svarar kort och ler inte i onödan.
Jag vet inte vem som initierade hälsningen men om det var du kan han ha hälsat för att vara artig mot dig. Jag hälsar aldrig män genom att ta i hand här om jag inte får handen räckt mot mig först. Jag vill inte sätta någon i en situation som de känner sig obekväm med men som de av artighet mot mig ändå sätter sig i. Jag hatar när folk invaderar mitt personliga utrymme med kramar och kindpussar (från folk jag inte känner) så jag har lätt att ge andra än mer space än jag är bekväm med själv.
Tack för en intressant replik. Det var nog han som sträckte fram handen. Jag avvaktade eftersom jag vet att en del muslimska män inte tar kvinnor i hand. Jag trodde jag skulle möta en man med Meckamössan på huvudet och med klädsel i stil med det. Men det var en vanlig man med rutig skjorta och kavaj jag träffade.
Som du säger så är de i en kluven situation. Man ska vara artig på sitt sätt och på vårt samtidigt.
I mina öron låter det märkligt, men jag förmodar att det kanske inte handlade om dej, era hälsningsfraser och att ni gick själva genom kulverten. Kanske det var hela fängelsesituationen som påverkade honom?
Kanske. Men han var inte bekväm på sammanträdet heller. Hans svenska var kanske begränsad. Vad vet jag.
Det stämmer nog. Kanske han helt enkelt kände sej obekväm att umgås med kristna arbetskamrater? Det kanske står något i Koranen om det? Jag vet inte om det är så, men kanske en förklaring.
Ibland skulle jag vilja ha läst koranen…
Jag har den hemma och har läst några suror. För att få upplysningar om vad det står i den. Det finns mycket bra men det mesta är totalt elände.