Jag prenumererar på E-Dagen. Läste den för en stund sen. Och funderar i denna tidiga morgon på detta med evangelisation. Det vill säga hur man sprider tron bland vanliga halvsekulära västlänningar. Mission använder man sig av när man närmar sig ”hedningar”. Oftast i u-länder.
Jag får lätt ont i magen av de där som ska omvända mig och dränker mig i sina älsklingsuttryck. Det är väl roligt med folk som tror. Men jag ryggar när jag ska klämmas in i nån form. Kanske känner jag mig också ifrågasatt eftersom de här människorna är så trosvissa.
Och om då kristligt förankrade Kyrksyster blir illamående, hur reagerar då inte folk utanför?
Samtidigt så tänker jag… sätter vi vårt ljus under skäppan? Borde vi vara mer aggressivt evangeliserande? Jag personligen är för lågmäld för det. Tror inte jag omvänt en enda människa. Men stöttat många.
Vad stod det i Dagen egentligen? Jo, det var om stora konferenser, om inbjudan på gatan, om storslagen tro. Människor som bara har Gud i ögonen.
Och halvförtäckt kritik mot påvebesöket. Och att man inte tänker bevaka det så mycket. Dagen är inte katolsk utan har rötterna i frikyrkan skriver man.
Jaha… Kanske man inte vill ha mig som läsare. Bara som evangelisationsobjekt. Jag är ju inte frikyrklig.
kyrksyster 
Bästa Kyrksyster!
Mycket att tänka på nu! För många reagerar som du inför en evangelist som missionerar. Visste du hur psykiatern kan kalla det alkoholisten gör också? Jo, han ”missionerar”, när han tjatar på unga eller till och med barn att smaka på detta goda, som han dricker?
Om du möter ett Jehovas Vittne som evangeliserar, så kan jag fatta din reaktion. Annars är det väl bara att tala om att du också är troende på Gud och Jesus och Kyrkan.
Bra skrivet i vart fall!
Hälsningar
Gunnel
Mötte häromsöndagen en person i kyrkan som bara öste sin tro över mig. Har mött det förut. Jag kan inte möta detta för jag känner att personen inte vill ha dialog, utan underkastelse. Och då kan jag inte hålla med utan ryggar.
Kanske det är så att vissa använder sin tro som härskarteknik?
Ja, så kan det vara. Jag själv är visst så frustrerad, att jag inte lyssnar utan bara öser på. (Surt sa räven om rönnbären :-).)
Så är vi alla ibland. Man får öva sig.
Vilken artikel?
Det var flera med olika innehåll.
Tänkte mest på det där att de inte tänker skriva så mkt om påvebesöket pga sina frikyrkotraditioner. Kan tänka mig att delar av läsarkretsen skulle gå i spinn. Dessutom skulle det väl kräva nästan hela redaktionens uppmärksamhet, att bevaka det på riktigt, så de nöjer sig väl med referat ur annan press gissar jag.
Är inte säker på att du kan hitta just den artikeln på öppna forumet. Jag tycker naturligtvis att de borde bevaka det och reformationsjubileet. Blir lite besviken faktiskt. Det vore värt att sätta lite folk på.
Jag är prenumerant.
Jag diskuterar gärna trosfrågor men vill inte sitta mitt emot en person som bara hör sin egen röst och försöker krossa mej med diverse argument. Jag är ju också troende men gillar inte när typ Jehovas vittnen knackar på dörren. Att tala med dem är som att tala till en vägg och för döva öron.
Det är märkligt att Dagen har ett så svalt förhållande till Påven. Som om katolikerna vore sämre som troende. Där har vi religiösa konflikter i ett nötskal: se hur det går med muslimerna i Syrien som stöter på IS: Är de inte sunnimuslimer/Wahabister så dödas eller torteras de. Bombas. Eller plågas på andra sätt.
Att Dagen är så sval mot Påven är samma sak, bara det att det inte tar sej samma våldsamma uttryck.
Kao
Det var en drastisk jämförelse. Men visst är det ett bekymmer när människor blir för låsta. Samtidigt kan jag ibland tänka att jag inte är tillräckligt skarp mot villoläror och konstiga religioner. Jag är nog lite feg ibland. Jag tror ju att min tro är den rätta annars skulle jag ju inte ha den. Men samtidigt så måste ju andra få tro som dom vill, och bli respekterade i det.
Ja, så länge det inte klavbinder folk och/eller är glasklara sekter. Måste erkänna att jag tycker extrem islam hör dit. Liksom de hårda frireligiösa regler som gällde hemma då jag var barn….frikyrkan var hemsk- Pappa följde reglerna av ren fruktan från sin egen barndom och mycket stark skuld/skam som följde därmed.. Mamma var mjukare men var minst lika troende. Om inte mer! Hon trodde på en god och förlåtande Gud. Pappa på en sträng och straffande….jag minns ju släktigarna på hans sida—-Hade det inte varit för mamma hade jag varit totalt knäpp idag!!! Tacka vet jag Statskyrkan. Där har jag äntligen funnit ro. Eller: den fria viljan och tron på vad jag själv vill och känner är rätt.
(( Kao
Kao
Med tanke på alla starka reaktioner inom fundamentalistiska frikyrkan när både Ulf Ekman och sen Berget i Rättvik konverterade över till katolicismen förvånar mej inte det svala intresset.Jag uppfattar det som att pingströrelsen anser sej ha ”den enda rätta tron” för att spetsa till det.
Visst är det så. När jag lät döpa min dotter i statskyrkan som 6-månaders bebis var min pappa emot det….han var ju frikyrklig. Pingstvän. Min mamma var också pingstvän men hade en mycket mjukare tro och framtoning.
// Kao
Jag tänker att man har en lite för snäv syn på¨detta att få andra att tro.Det är bättre att leva tro än att prata om en tro som i viket fall inte räcker mer än till ord.Jag avskyr när folk slår bibeln eller sina favorituttryck i huvudet på mej det övertygar mej mer om att man gjort människan i detta fallet mej till objekt för sina handlingar än subjekt som lever i samma värld som jag..Tron är ingen sockersöt lyckopingla den ärnågot annat…………
Dessutom tycker jag att tidningen Dagen skriver mer om Svenska Kyrkan och misstag där än granskar sina egna församlingar sin verksamhet och sina tillkortakommanden.Det finns säkert mycket som inte är som det ska i de krestarna också men det tiger man om
Jag brukar säga att den bästa evangelisationsmetoden är att själv leva det kristna livet. Lever man i bön och bibelläsning och deltar i gudstjänster så påverkar det omgivningen. Utan att man behöver ösa ord över folk. Hellre lyssna och finnas där.
T o m nunnor i slutna kloster predikar ju med sitt liv.
Jag brukar tycka om att läsa Dagen. Men det kan vara som du säger att tidningen är enögd. Får fundera på det.
…..Kan berätta att en av #de äldste# i pappas familj (hans ädste bror dessutom) och frikyrkoförsamling i Norge var en snuskgubbe som tafsade på mej när jag var mycket liten och att jag vred mej ur hans grepp. Vid flertalet tillfällen tvingades jag sitta i hans knä trots att jag inte ville. Du kan ju gissa vad han gjorde 😦 Han var högt aktad i församlingen där och pappa fattade ingenting. Det är jag helt säker på. Pappa skulle ALDRIG ha tillåtit det. Det vet jag. Inte ens av skuld/skam. Han visste vad som var rätt och fel.
Kao
Det är en hemsk insikt att vargarna går omkring bland fåren. Dessa män var höjda över all misstanke.
Så fruktansvärt att bli utsatt! Och misstänkliggjord om man berättade.
Hur många mödrar har inte misstänkt, men inte vågat ingripa. För det skulle rasera hela det sociala nätverket.
Just så. Men jag sa aldrig nåt och jag var väldigt liten då. Kanske fem/sex år. Jag krängde mej ur hans grepp. Ville inte sitta i hans knä alls. Jag kan dock inte påstå att det satt spår i mej som vuxen, eftersom det aldrig gick längre än till pillande. Även om det var illa nog.
// Kao
Frågade en journalist på Dagen vad det kunde syfta på, det du skriver om att de inte skulle bevaka påvebesöket så mycket. Fick svaret ”Ingen aning. Jag ska till Lund.”
Det kanske är en insändare du refererar. Eller nåt… eftersom du inte kan gräva fram var du sett det, och en Dagen-journalist inte känner igen bilden, förhåller jag mig skeptisk.
Ska se vad jag hittar igen. Men det kan ta lite tid.
Sista sidan 5 oktober.
Ursäkta, jag har inte haft bevakning på den här diskussionstråden.
Ämnet alltså hur mycket påvens besök ska bevakas. Hur mycket. Inte om.
Först kommer ett argument för gedigen bevakning. Sedan argument för mindre mängd: att man inte är en katolsk tidning, Dagens rötter är frikyrkligheten. Avslutning: ”Jag tror att vi kommer att få till en intressant bevakning av besöket.”
Jag kan inte se det som halvförtäckt kritik. Bara att man funderar på hur man fördelar sina resurser. En katolsk tidning släpper allt annat för att bevaka att påven är här. Anders Gerdmar vänder ryggen till. Dagen torde välja en mellanväg, så tolkar jag det. Som sagt ska minst en Dagen-journalist dit, men säkert inte alla.
Sen är det ju lite märkligt hur besökets syfte, reformationsjubileet, i medierna alltid överskuggas av påvens person, att han ska komma hit.