Äktenskapet och midsommaren

Andra dagen på jobbet. Jag har fått nycklar och en dator. Det var vad jag hann på två timmar. Men två timmar är vad jag orkar.

Tänkte idag skriva något om vigsel. Det är ju snart midsommar och högsäsong för brudparen. Allt fler väljer det borgerliga alternativet. Det tar inte många minuter om man inte har en vigselförrättare som vill hålla tal.

Men ännu vill många gifta sig i kyrkan. Där tar vigseln en kvart om man inte har musik. På köpet får man prästen, kantorn och vaktmästaren och den vackra kyrkan.

Varför ska man gifta sig?

Om man är gift har man ett större skydd om något skulle hända. Man ärver varandra. Utan vigsel går allt till barnen eller till föräldrar. Det blir ett uträknande av vem som haft med sig vad och vad man köpt sen.

Det är också en god ordning. Man hör ihop. Väljer man kyrkan får man Guds välsignelse över sig och sitt äktenskap.  Man får höra om äktenskapets helighet. I katolska kyrkan är äktenskapet ett av de sju sakramenten. Vi ser det inte så, men det är ändå heligt. Därför ska man inte bryta ett äktenskap. Otrohet är allvarligt. I en vigsel lovar man ”i nöd och lust” och ”tills döden skiljer oss åt”. Men Svenska kyrkan öppnar upp för möjligheten till en ny chans. Ibland blir ett äktenskap bara omöjligt. Man gör varandra illa. Då kan skilsmässan vara nödvändig. Och efter en tid kan man då ingå ett nytt äktenskap. Tyvärr tror jag att allt för många ger upp för fort. Man behöver inte tycka lika om allt. Man kan gräla utan att sluta älska. Man måste ge och ta. Inte bara gå sin väg för att man inte får vara viktigast.

 

Read Full Post »

Var det årets sommar?

Det är betydligt svalare idag. Har dragit på mig jeans och tröja. Men det känns kallt även inomhus. Vi har ju stängt av värmen. Får sätta på den igen.

Ibland blir det så att all sommar kommer mellan hägg och syrén. Och så blir det inte mer. Vi får hoppas på lite regn nu och att sommaren kommer åter efter det.

Read Full Post »

Sol och värme…

… det var vad jag behövde. Vi har varit på Gran Canaria en vecka. Jag har inte tagit många bilder. Och jag tror ni har sett hotellområden förr.

Vi var med på en busstur till en liten stad som enligt presentationen skulle likna Venedig. Det är så att jag har varit i originalet så jag kunde ganska fort konstatera att det inte var så stora likheter. Som vanligt gick det ut på att sälja.

Annars bodde vi på ett bra hotell i Maspalmas (heter det så?). Vädret var fint hela tiden. Lite blåst sista kvällen. Som varmast var det 30 grader, oftast låg temperaturen på 23-24. Värmen mjukade upp min stela kropp. Jag kunde gå bättre, röra fingrarna lättare. Men känner ju att fingrarna stelnat till idag. Bada klarade jag bara med makens hjälp. I 26- gradigt vatten.

På påskdagen tog vi en taxi till katedralen där det var mässa på norska. Mer än 200 personer hade slutit upp. Det var en fin gudstjänst. Mannen min vaer så tilfreds me att få sjunge de norske psalmerna ijen. En go prekken ackurat.

Men jag kunde inte slå ifrån mig att Kanarieöarna är totalt beroende av turismen. Fabrikerna är få och lantbruket reducerat till tomatodlingar ungefär. Vad skulle hända om något inträffade, krig, askmoln, flygförbud eller nåt annat? Om turismen försvinner kan dom inte försörja sig.  Allt är så exploaterat. När det var kris i Spanien för några år sedan hade folk inte råd att flyga till sitt inhemska paradis. Det slog hårt mot sysselsättningen.

Det går färjor mellan öarna, men om det finns möjlighet att komma från Europa med båt vet jag inte. Men det skulle bli en lång resa från Sverige i alla fall.

 

Och så är Lill-Babs död. 80 år är ändå en god ålder. Men visst var hon folkkär och en duktig artist. Även om min musiksmak är en annan.

Read Full Post »

För första gången…

… en litteraturpristagare som jag sett live!

Read Full Post »

Snälla människor och lite om telefoner

De var snälla på mammografin. Jag fick en ny tid redan idag. Men först rehabmöte som jag höll på att missa för trafiken var lika hemsk. Kom i sista stund.

Sen slog vi ihjäl några timmar. Och sist hade maken doktorsbesök. Jag satt på Skärholmens enorma köpcenter och väntade. Kollade lite butiker men kände inte för att shoppa. Det blev bara några pocketböcker.

Men när jag satt där kom två urgamla tanter förbi. Ni vet de där med rullator och färdtjänst. De slog sig ner strax intill mig. De hann inte mer än sätta sig så var smarttelefonerna uppe. Där satt dom och knappade och småpratade lite och knappade igen.

Min snart 93-årige morbror berättade häromdagen att han suttit bredvid en kvinna i kyrkan som under hela gudstjänsten suttit med sin telefon.

Så det är inte bara tonåringar…

Read Full Post »

En märklig midsommar

Det blev en konstig midsommarafton. En blev sjuk och de andra fastnade på E4 och fick backa tillbaka till en avfart för att bara vända och åka hem igen.

Vi fick därför fira midsommar själva i halvtaskigt väder. Men gott om mat hade vi!  Och jag plockade in jasmin och rosor från trädgården. Till en fin bukett och härliga dofter.

Det kommer att ta tid innan vägen öppnas igen. Det finns alternativa vägar om man vet var de går. Men det tar lång tid. Sen finns ju tåget.

Read Full Post »

Morfar

Min morfar skulle fyllt 122 i veckan. Det är sällan nån får bli så gammal. Morfar dog 1994 en månad före sin 100-årsdag. Knall och fall en morgon.

Hela hans stora familj kom i chock. Han hade ju alltid funnits. Han var ju odödlig. Han var ingen patriark, hade aldrig varit. Men han var en institution till vilken vi alla förhöll oss. En del gillade honom inte. Han kunde brusa upp. Han kunde vara egensinnig.

Jag såg inte så mycket av det. När jag var barn var han närvarande. Han kom springande om nåt barn skrek. Han slog ihjäl ormar när vi var rädda. Han stängde grinden och såg efter var vi var när tåget skulle komma. Och han smorde in oss med bäckolja när vi skulle hässja hö. Han var lite sträng.

När jag blev vuxen och han jättegammal fick vi en ny sorts relation. Han började berätta. Om sitt liv, om min döda mormor, om min mamma och om mig. Om hans ungdom. Men aldrig om sin barndom. Den var för tragisk. Tror han förträngde den.

Han hade bara en tand. Som barn fnissade jag och syskon och kusiner åt det. Vilket även mina barn gjorde när deras tid kom. Märkligt också att jag hade ju bara mött honom som gammal. Mina barn mötte honom också som gammal. Ofta har jag funderat över att han åt allt utan problem. Löständer ville han antagligen inte ha.

Read Full Post »

Vådlig bussfärd

Idag åkte jag buss. Ni vet väl hur det går till. Man stiger på och scannar sitt kort. Tar en sittplats medan bussen rullar igång. Man nästan ramlar ned på ett säte.

I början var det bara påstigande. Sen skulle folk av. En liten pojke upptäckte att hans stoppknapp inte funkade. Jag försökte hjälpa honom, men min knapp funkade inte heller. Grabben rusade fram till föraren och fick honom att stanna.

Därmed förstod vi alla att ringsignalerna inte funkade.

Och sen blev det kalabalik inför varje hållplats. När jag stod i tur att stanna försökte jag först gå fram till föraren, men han bromsade och jag föll handlöst framåt innan jag fann ett säte att hålla mig i. Det var påstigande där så bussen stannade. Men jag fick skrika flera gånger för att få honom att öppna dörren.

Men jag kom hem.

Read Full Post »

Det här med tänder

I veckan var jag hos tandhygienisten.

Förr några veckor sedan var jag hos tandläkaren som berömde mig så för välskötta tänder. Inga inflammationer eller karies. Rent. Men en del tandsten. Det sa hon beror på kalkrik saliv. Inget att anklaga sig för. Men en vända hos tandhygienisten för att ta bort tandstenen tyckte hon var bra.

Så därför veckans besök. Men där var det en annan ton. Jag hade tandköttsinflammation i hela munnen. Kan inte ha skött mina tänder rätt. Fick köpa specialborstar att dra mellan tänderna. Flera olika storlekar eftersom jag har olika avstånd mellan tänderna. Men dom ska vinklas hit och dit och jag fattade ingenting. Har inte kommit mig för att använda dom. Jag kör med mina plackers.

Vem ska man tro på?

Read Full Post »

På vägen

Det är så sällan numera som jag kör bil att det är tufft när jag väl ska. Men idag skulle Volvon på vårstädning så jag fick följa efter med Polon för at transportera hem maken igen. Det gick bra. Men jag är nog mer uppmärksam nu på galningarna på vägen.

På motorvägen gick jag i tid över till omkörningsfil eftersom det låg några fartdårar bakom. Men maken o Volvon väntade till senaste laget. Då kör en bil upp på min högra sida. I ett försök att köra om där. Jag väntade nämligen på att maken skulle gå över till vänsterfilen före mig. Och den i högerfilen blir fast. Inringad från alla håll. Det finns en anledning till att man inte får köra om på insidan. Nu hände inget som väl var.

I en rondell var jag redo att köra in eftersom bilen fån vänster blinkade ut. Men han körde vidare och höll på att köra in i mig. Jag hade ju ingen fart så jag hann stanna. Det där är ett dilemma. Ska man lita på att folk blinkar rätt? Och riskera en krock. Eller ska man vänta tills man ser att de svänger?

Read Full Post »