Äktenskapet och midsommaren

Andra dagen på jobbet. Jag har fått nycklar och en dator. Det var vad jag hann på två timmar. Men två timmar är vad jag orkar.

Tänkte idag skriva något om vigsel. Det är ju snart midsommar och högsäsong för brudparen. Allt fler väljer det borgerliga alternativet. Det tar inte många minuter om man inte har en vigselförrättare som vill hålla tal.

Men ännu vill många gifta sig i kyrkan. Där tar vigseln en kvart om man inte har musik. På köpet får man prästen, kantorn och vaktmästaren och den vackra kyrkan.

Varför ska man gifta sig?

Om man är gift har man ett större skydd om något skulle hända. Man ärver varandra. Utan vigsel går allt till barnen eller till föräldrar. Det blir ett uträknande av vem som haft med sig vad och vad man köpt sen.

Det är också en god ordning. Man hör ihop. Väljer man kyrkan får man Guds välsignelse över sig och sitt äktenskap.  Man får höra om äktenskapets helighet. I katolska kyrkan är äktenskapet ett av de sju sakramenten. Vi ser det inte så, men det är ändå heligt. Därför ska man inte bryta ett äktenskap. Otrohet är allvarligt. I en vigsel lovar man ”i nöd och lust” och ”tills döden skiljer oss åt”. Men Svenska kyrkan öppnar upp för möjligheten till en ny chans. Ibland blir ett äktenskap bara omöjligt. Man gör varandra illa. Då kan skilsmässan vara nödvändig. Och efter en tid kan man då ingå ett nytt äktenskap. Tyvärr tror jag att allt för många ger upp för fort. Man behöver inte tycka lika om allt. Man kan gräla utan att sluta älska. Man måste ge och ta. Inte bara gå sin väg för att man inte får vara viktigast.

 

Read Full Post »

Hänryckningens tid

Så kallas ofta pingsthelgen, Det är en vanlig bröllopsdag eller konfirmationsdag.

Men det är också en stor kyrklig helg. Jesus dog på långfredagen och uppstod påskdagen. Under fyrtio dagar visade han sig för lärjungarna. En gång för så många som 500. På Kristi himmelsfärdsdag återvände han till sin Faders hus. Tio dagar senare händer det han lovat. Den helige Ande faller över lärjungarna. Tungor av eld visar sig och lärjungarna börjar tala språk de inte visste att de kunde. Folket förundrades över att få höra var och en på sitt språk.

Ur detta föddes kyrkan. Lärjungarna vandrade ut i den då kända världen och predikade om Jesus. Budskapet lever ännu i vår tid.

Read Full Post »

Att våga…

…tro. Att orka tro. Läste ett gammalt inlägg jag skrivit om bibelsyn. Och inser att det är svårt att tro. Både när livet är gott och när allt går emot oss. Många kommentarer uttryckte sin svårighet att tro på den bibeltolkning de fått med sig i livet. Mina svar var inte så eleganta.

Ibland står bibeln i vägen för tron. Ibland står ”Jesus” i vägen för Jesus. Kan man tro på alla sidor av Gud?

Jag utgår ifrån att ingen tror på en gubbe på ett moln. Den bilden har dock ett par generationer barn fått med sig, En sådan föreställning rasar naturligtvis ihop av sin egen omöjlighet. Gud finns inte uppe i himmelen, Han finns mitt ibland oss och i våra hjärtan. Han omsluter oss. Jesus är en annan sida av Gud. Lite sträv, men full av kärlek till människorna, så stark att han dör för oss. Helig Ande är den tredje personen i Gud. Den manande rösten, den som leder oss och lär oss. Som finns i sakramenten. Som finns i högtidlighet och i vardag. Som ibland talar genom en förkunnare.

Det är den bild Bibeln ger. Men allt för många har inte läst sin Bibel utan skaffat sig en vrångbild. Om de läst har de tagit nån rad här och där för att kunna haka upp sig på. För de vill inte tro. Många har kämpat för att nå en tro de aldrig fått. När de resignerar kan två saker ske – antingen så lämnar man allt i besvikelse och ilska – eller så lämnar man sig utan förbehåll till Gud. Det är insikten om den egna oförmågan som gör att vi förstår vad Jesus gjort för oss. Och att det var nödvändigt.

Ingen orkar tro av egen kraft. Vi är svaga. Släpp alla krav och alla bilder. Fall rakt ut, Jesus möter dig!

Då bli det inte längre en kamp med samvetet och förmågan att alltid göra rätt. Många säger att de tror på sig själva. Om de följer sitt hjärta blir det bra. De tycker sig inte behöva Gud. De är sin egen gud. Och är helt blinda för sina brister eller tonar ner dom, förlåter sig själva. Det finns inget större än de själva.

Men den levande tron förändrar människan. Högmodet vänds till Ödmjukhet. Och det finns inget som inte Jesus förlåter.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Det där med att respektera andras tro

Vad vi tror på är ständigt i debatt, på ett eller annat sätt. Ska vi tro på vetenskapen, på humanisterna? På Jesus, Buddha eller Muhammed? Kanske rent av på satanisterna? För att inte glömma Asa-tron. Är alla livsåskådningar lika bra?

Vi ska respektera och försvara allas frihet att välja tro. Sveriges lag garanterar religionsfrihet. Så länge ingen tar skada. Man kan t ex inte blota och offra människor. Just nu diskuteras ju omskärelsen av judiska och muslimska pojkar. Det finns också en hädelselag som säger att man inte får göra narr av det som är heligt för vissa. Den hänger muslimer upp om någon gör ett porträtt av Muhammed. Kristna bryr sig mindre för sånt, men blir ofta sårade av felaktig information om oss. Och beskyllningar. Det finns problem i kyrkan, det innebär inte att kristendomen är ond.

Men hur är det då med livsåskådningarna?

År alla lika bra eller lika dåliga?

Att respektera är en sak, att anamma en annan. Jag har inte problem med andra livsåskådningar. Men lite ledsen att de går miste om nåt stort. För mig är kristendomen rätt. Egentligen har jag svårt att tala om religion i samband med Gud. Kristendom är egentligen ingen religion utan en relation. En Gud som blivit människa och öppnat himmelen för oss. ”Ingen kommer till Gud utom genom mig”.

Jesus är det unika med kristen tro. Andra livsåskådningar erkänner inte honom som Gud och frälsare. Man väljer bort den stora gåvan och den stora sanningen. Därför räcker de inte till.

Vill bara lägga till att det finns inte några större avgrunder mellan vetenskap och tro.

 

Read Full Post »

Kao och Förnöjsam pappa

De bad mig skriva lite om två olika frågor. Kao först. Hon frågade mig om vad Jesus skulle säga om vår värld idag. Det kan bara bli ”tror och tycker”. Mina tankar är inte Guds. Men Jesus talade många gånger om att vara barmhärtig, gudaktig och tänka på andra.

Bergspredikan innehåller många förmaningar. Matteus kap 5-7. Vi kan inte fullfölja alla alldeles själva. Men i Jesu efterföljelse ändras vårt beteende. Men bergspredikan innehåller kravet att vara fullkomlig som Gud. Det kan ingen. Därför måste Jesu gärning räcka även åt oss. Jag tror att han är bedrövad över att så många förnekar Gud. Både ateister och andra religioner. Han är ledsen över att så få vill ta emot honom och den frälsning han erbjuder. Kanske han t o m tycker att människor är dumma i huvudet som inte tar emot det som erbjuds gratis. Jag tror att han sörjer över hur vi människor behandlar varandra och jorden vi bor på. Skilsmässor och otukt ser han nog inte gott åt. Vi är alldeles för lössläppta.  Och vi låter folk vara hungriga och hemlösa.

Men Gud är allsmäktig, och allt som sker har Gud på något sätt tillåtet. Vi har fri vilja och den gör att vi alltför ofta uppträder illa och skadar andra. Men om vi vore marionetter vore vi inte människor. Och det var just människor han ville ha. Och allt finns tillslut i Guds plan.

Förnöjsampappa undrar över varför man ska dölja för de ena handen vad den andra gör. I återkommande berättelser manar Jesus till goda gärningar i det fördolda. Varför? Vi har nära till högmodet. Det är så lätt att börja prata om hur mycket man ger eller hur man hjälper. Och så blir man stolt och ser ner på andra. Sundast är att vara glad över att man fått möjligheten att hjälpa, men hålla det för sig själv. Definitivt inte rida på det.

Read Full Post »

Kan vi rädda Svenska kyrkan?

107 000 färre medlemmar i Svenska kyrkan. Rekordminskning. Det är unga män som går ur. Men många blir inte alls medlemmar eftersom de inte döps. Konfirmanderna är skrämmande få. Fler väljer borgerlig vigsel och begravningsakt.

Frikyrkorna minskar också. Katolska kyrkan ökar med hjälp av invandringen.

Kommer kristendomen att finnas kvar? Ja, kristen tro kommer att finnas kvar. Svenska kyrkan kommer att vara borta inom några generationer. Men det kommer att finnas kristna kvar så länge världen består. Några kommer att leva när den yttersta dagen kommer.

Villkoren för de troende kommer kanske se annorlunda ut. Gud behöver inte institutioner. De kan vara praktiska för att lära ut tron, för stöd och hjälp. VI behöver sakramenten och den apostoliska successionen. Gud kommer att ge oss det vi måste ha för att kunna leva som kristna. Det kan komma att bli i små underjordiska grupper.

Kan vi rädda Svenska kyrkan? Om Gud vill; ja. Och om vi vill. Kyrkan måste lämna sitt nutida fokus vid misslyckad underhållning och gemenskapsskapande aktiviteter och börja predika Jesus. Om de kristna själva lever det kristna livet är det missionerande. Om människor börjar fråga efter det kyrkan är till för. Om gudstjänsten blir angelägen.

Read Full Post »

Påven i Lund

Det går knappast att sätta ord på det som hände i Lund denna dag. Aldrig förr har en påve varit i Lunds domkyrka. Att han skulle komma för att fira reformationen är så osannolikt att man knappt kan tro det. Det blev en stark manifestation omkring det som enar. Om ordet och dopet och trosbekännelsen.

Och längtan efter gemenskap kring nattvarden. Kanske kommer det i vår levnadstid. Påven var ju tydlig i sin tro på att lutherska kyrkan ska få full gemenskap med den katolska. Den ortodoxa är också på väg att godta den katolska efter 1000 år.

De frikyrkliga rörelserna vet jag inte var vi har. Många baptister har svårt att förstå de gamla kyrkorna. Och känner ingen längtan efter förening. I bloggvärlden har jag mött många frikyrkliga som tar kraftigt avstånd från de gamla kyrkorna. Men vi har inte råd att strida syskon emellan. Vi måste förenas som ett tecken för världen.

 

Read Full Post »

Sex o sånt

Sex och samlevnad är inte så lätt att samtala om i kyrkans värld. Inte utanför den heller.

Vissa människor blir kallade till celibat. Det betyder total avhållsamhet från sexuella kontakter. För ordensliv betyder det ibland också personlig vänskap. Det är olika hur stränga ordnarna är. Men sex är ju naturligtvis otänkbart. Men nära vänskap mellan individer i klostret kan störa gemenskapen med alla. Därför uppmuntras inte detta.

Traditionellt har kyrkorna lärt avhållsamhet före äktenskap. Men det har väl luckrats upp något. Men ännu lär vi att sex hör samman i det fasta förhållandet. Bibeln är mycket tydlig i att man inte kan byta partner hur som helst. Otukt är en allvarlig synd.

Homosexualitet var på Paulus tid i regel ett sätt för unga män att få en karriär i statliga sammanhang. De blev ”stjärtgossar” hos någon som kunde hjälpa dem fram. Fullständigt vidrigt. Det vet vi. Men vi vet inte om det fanns genuina livslånga och trogna relationer med samma kön. Vi vet inte vad Paulus fördömde.

Ja, det finns nog fler moralfrågor kring sex, samlevnad och skilsmässor. Man får kommentera om man vill.

Read Full Post »

Om Dagen, evangelisation och påven

Jag prenumererar på E-Dagen. Läste den för en stund sen. Och funderar i denna tidiga morgon på detta med evangelisation. Det vill säga hur man sprider tron bland vanliga halvsekulära västlänningar. Mission använder man sig av när man närmar sig ”hedningar”. Oftast i u-länder.

Jag får lätt ont i magen av de där som ska omvända mig och dränker mig i sina älsklingsuttryck. Det är väl roligt med folk som tror. Men jag ryggar när jag ska klämmas in i nån form. Kanske känner jag mig också ifrågasatt eftersom de här människorna är så trosvissa.

Och om då kristligt förankrade Kyrksyster blir illamående, hur reagerar då inte folk utanför?

Samtidigt så tänker jag… sätter vi vårt ljus under skäppan? Borde vi vara mer aggressivt evangeliserande? Jag personligen är för lågmäld för det. Tror inte jag omvänt en enda människa. Men stöttat många.

Vad stod det i Dagen egentligen? Jo, det var om stora konferenser, om inbjudan på gatan, om storslagen tro. Människor som bara har Gud i ögonen.

Och halvförtäckt kritik mot påvebesöket. Och att man inte tänker bevaka det så mycket. Dagen är inte katolsk utan har rötterna i frikyrkan skriver man.

Jaha… Kanske man inte vill ha mig som läsare. Bara som evangelisationsobjekt. Jag är ju inte frikyrklig.

Read Full Post »

Sjukas smörjelser

Det är midsommarafton. Vi väntar på några av våra barn. Men vägen är avstängd efter olycka. Så vi får se hur de kan ta sig fram.

Under tiden kan jag skriva något om sjukas smörjelse.

I den katolska världen har det blivit ”sista smörjelsen”. Man smörjer alltså inför döden. Så var det naturligtvis inte från början. Bibeln säger att när man är sjuk ska man kalla på de äldste så att de kan be och smörja med olja.

Det förekommer i den lutherska kyrkan. I ett tidigare inlägg har jag oroat mig för vad det blir om detta sker offentligt i gudstjänsten.

Men som en del av den enskilda själavården är det en annan sak. Att man i tysthet smörjer barn är också ok. Jag har varit med om under i sådana fall.

Evangeliet i detta är att Gud lovat sin välsignelse. Ibland blir personen frisk. Eller kan lättare klara sin sjukdom. Ibland händer inget alls. Det kan vi inte förstå. Men Gud har sin plan för varje människa. Även sjukdom kan bli till välsignelse och en hjälp bort från annat som är destruktivt. Bara vi aktar oss för att tro att all sorg och smärta har en mening, Meningen måste vi själva skapa.

Men våga kalla på prästen…

Read Full Post »