Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘kyrklig debatt’ Category

Tidningen Dagen har idag rubriker om kristendomens avvecklande i Europa. I Sverige säger sig 75 % vara utan tro.

Att kyrkorna gapar tomma har väl alla som någon gång går dit sett. Men det finns undantag. På en del ställen har man satsat på barn och familjegudstjänster. Då kommer även föräldrarna. På andra ställen har man stort musikutbud. Och en och annan levande församling finns faktiskt också.

Allt fler växer upp utan att komma i kontakt med kyrkan eller tron. De lär sig att det är kufar som är kristna. Skolan bejakar i regel den synen.

Men om de som faktiskt är kristna lever det kristna livet i ödmjukhet och inkännande är det missionerande. Att inte försöka övertyga utan att bara stå för sin sak. Människan förvandlas av att be, gå till nattvarden och ha någon att dela sina tankar med. När andra märker att det är nåt särskilt kring en kristen blir de nyfikna.

(mer…)

Read Full Post »

107 000 färre medlemmar i Svenska kyrkan. Rekordminskning. Det är unga män som går ur. Men många blir inte alls medlemmar eftersom de inte döps. Konfirmanderna är skrämmande få. Fler väljer borgerlig vigsel och begravningsakt.

Frikyrkorna minskar också. Katolska kyrkan ökar med hjälp av invandringen.

Kommer kristendomen att finnas kvar? Ja, kristen tro kommer att finnas kvar. Svenska kyrkan kommer att vara borta inom några generationer. Men det kommer att finnas kristna kvar så länge världen består. Några kommer att leva när den yttersta dagen kommer.

Villkoren för de troende kommer kanske se annorlunda ut. Gud behöver inte institutioner. De kan vara praktiska för att lära ut tron, för stöd och hjälp. VI behöver sakramenten och den apostoliska successionen. Gud kommer att ge oss det vi måste ha för att kunna leva som kristna. Det kan komma att bli i små underjordiska grupper.

Kan vi rädda Svenska kyrkan? Om Gud vill; ja. Och om vi vill. Kyrkan måste lämna sitt nutida fokus vid misslyckad underhållning och gemenskapsskapande aktiviteter och börja predika Jesus. Om de kristna själva lever det kristna livet är det missionerande. Om människor börjar fråga efter det kyrkan är till för. Om gudstjänsten blir angelägen.

Read Full Post »

Idag är jag väldigt trött. Dels så har vi varit och fixat min telefon och handlat lite. Men mest för att gårdagen blev lång.

Först var jag i på familjegudstjänst där barnbarnet sjöng i kören. En märklig gudstjänst med Disneytema. Först Baloos sång och därefter sånger ur andra Disneyfilmer. Texten var brödundret. När Jesus mättar 5000 med fem bröd och två fiskar. Predikan gick ut på att vi ska dela med oss. Sen fick vi korv med bröd. Trevligt men inte heligt. Den gamle kyrkvaktmästaren talade med en barnfamilj och sa att det är så trevligt nu när det gamla högkyrkliga är borta. Tror inte han vet vad högkyrklighet är för något.

Sen blev det lunch hos dottern. Hustitt med den andra dottern och så fika hos mig.

Läs gärna förra inlägget och ge en kommentar

Read Full Post »

Jag prenumererar på E-Dagen. Läste den för en stund sen. Och funderar i denna tidiga morgon på detta med evangelisation. Det vill säga hur man sprider tron bland vanliga halvsekulära västlänningar. Mission använder man sig av när man närmar sig ”hedningar”. Oftast i u-länder.

Jag får lätt ont i magen av de där som ska omvända mig och dränker mig i sina älsklingsuttryck. Det är väl roligt med folk som tror. Men jag ryggar när jag ska klämmas in i nån form. Kanske känner jag mig också ifrågasatt eftersom de här människorna är så trosvissa.

Och om då kristligt förankrade Kyrksyster blir illamående, hur reagerar då inte folk utanför?

Samtidigt så tänker jag… sätter vi vårt ljus under skäppan? Borde vi vara mer aggressivt evangeliserande? Jag personligen är för lågmäld för det. Tror inte jag omvänt en enda människa. Men stöttat många.

Vad stod det i Dagen egentligen? Jo, det var om stora konferenser, om inbjudan på gatan, om storslagen tro. Människor som bara har Gud i ögonen.

Och halvförtäckt kritik mot påvebesöket. Och att man inte tänker bevaka det så mycket. Dagen är inte katolsk utan har rötterna i frikyrkan skriver man.

Jaha… Kanske man inte vill ha mig som läsare. Bara som evangelisationsobjekt. Jag är ju inte frikyrklig.

Read Full Post »

Ja, så länge har vi varit gifta. Maken och jag. Det firades igår med några i familjen. Alla hade inte möjlighet. Vi åt middag på Fredriksborgs fästning. God mat och fina viner. Blommor och presenter hade jag inte väntat mig. Men så blev det. Och vårt älskade lantställe är nu uppfyllt av väldoftande blommor. Och böcker att läsa och fairtradeprodukter.

Märklig känsla att vi levt ihop så länge. Vi var så unga. Livet var inte enkelt för oss. Och har inte varit. Vi har fått kämpa mycket. Det är inte så enkelt idag heller. Men vi är kanske med ålderns rätt något mer mogna.

Sen undrar jag om någon kan förklara för mig vad den där kampanjen ”mitt kors” går ut på. Och vad det är som är så hemskt för vissa. Jag fattar noll. Det är lite ovanligt att jag inte fattar.

Read Full Post »

Fortfarande händer det att man vill ha dop, vigsel och begravning i kyrkans ordning. I den församling man bor i – och är medlem i – kostar ceremonin ingenting. Men vill man vara i en annan församlings kyrka finns det ett clearingsystem som gör att hemförsamlingen betalar. Det antas då att det är den anlitade församlingens personal som tjänstgör.

Men ibland finns en personlig relation till en präst. Förr var det inte så komplicerat. Prästen fick reseersättning av dem som anlitade honom. Möjligen ett arvode för tiden han lagt ner. Men oftast ett bidrag till behjärtansvärt ändamål.

Idag är det förbjudet att ta ut ersättning om man tjänstgör i annan församling. Inte ens reseersättning får prästen. Många förväntar sig gratis service och förstår inte att det kostar prästen att åka till en annan ort.  Och kyrkan är mycket sträng om detta.

Detta på tal om andra skriverier om uttag av ersättningar och lyxresor. Det är olika för folk och folk liksom.

Read Full Post »

Vi har varit på Sundbyholm och firat Valborg. Det var trevligt på många vis. Men biff funkar inte för mig så jag lämnade huvudrätten åt sitt öde. Man fick inte välja meny, utan den var given.

Det var tal och sång av manskör. En eld som bara exploderade i lågor. Ett rum som var gammaldagsinredd. Bubbelbad och fruktfat.

Idag for vi till en landsortskyrka. Jag har redan glömt vad den heter. I Vårfruberga socken i alla fall. Fantastisk kyrka med medeltida målningar. Altarskåp och helgonbilder. En mycket vacker gudstjänst. Svenska kyrkan prövar nu en ny gudstjänstordning. Detta var en variant. Så meditativt. En god predikan om bönen.

Svenska kyrkan är i en omstöpning. Ny gudstjänstordning kommer. Den teologiska diskussion fortgår. Men är inte alltid så öppen man kan önska. Det traditionella ifrågasätts. Om man inte kan förena den tro vi haft i alla tider med nya stråk och spår så kan det inte bli bra. Antingen slänger man ut den tro kyrkan burit sen apostlarnas tid eller så vägrar man möta det språk vi har idag, den tid vi lever i. Det är en stor utmaning. Och ett viktigt böneämne.

Själv är jag trött. Fortfarande vilsen i vad framtiden ska innebära just för mig. Gå tillbaka till för tunga arbetsuppgifter eller smita ut i pension.

Read Full Post »

för ni begriper säkert var vanföreställningarna finns.

”Medge ändå att det är underligt med diakoner.”

Kyrkans Tidning slår nämligen larm om diakoners tunga arbetsuppgifter. Inställningen hos vissa verkar vara att diakoner ljuger och ojar sig utan att ha grund.

Jag blev ”diakonissa” på sjuttitalet. Med gammaldags dräkt och hela köret. Då var det också arbete med alkoholister, sjuka och utstötta. Men mest med fattigpensionärer. Sjukvård i förekommande fall. Till det kom äldreverksamhet med dagträffar och hembesök. Allteftersom samhället tog över dessa arbetsuppgifter blev diakonissorna församlingsarbetare och mindre socialarbetare eller distriktssköterskor.

Men när samhället monterade ner välfärden sökte sig allt fler till kyrkans omsorg. Jag kan bara berätta något av vad jag gör:

Diakonimottagning där jag möter ensamföräldrar, flyktingar, alkoholister, kriminella, alla med enorma förväntningar och ibland krav.

Jag besöker demensboenden. Brukare, personal och anhöriga måste få stöd i sin situation. Anhörigträffar till dementa.

Det är fängelsebesök. Det är sorgearbete. Det är enskilda samtal.

Allt tar kraft och energi.

Vad kan väga upp?

Syföreningen består av vänliga damer  som tar stort ansvar för församlingsarbetet. Olika former av retreater som vi anordnar. Gudstjänster och andakter. Dagträffar. Det är inte tungt men kräver förberedelser och engagemang.

Så jag bara undrar vad som är skumt, med mig eller mitt arbete?

 

Read Full Post »

Visst smyger djävulen runt i filttofflor, Christer VDM! Men känns det ändå inte tryggt att veta att han allt som oftast tar sin boning i personer som inte delar ens uppfattning? Det tror jag alla kan hålla med om.

Vi kan alla vara tryggt förvissade om att djävulen finns i dig men inte i mig? Och ju oftare jag upprepar att jag är ”en riktig kristen” till skillnad mot andra, desto mer vet man att det är sant att det är så.

Nu tänker jag gå ut och fortsätta att hitta djävulen i andra och påpeka det för dem, i all kristen välmening alltså. Lite tacksamhet hoppas jag på där.”

 

Skriver Anna på Dagbloggen

Åskan dundrar ikväll. Kanske ett tecken på hur vi går fram emot varandra. Anna fångar den trånga kulturen i många s k kristna sammanhang. Det hjälper inte om man är högkyrklig, lågkyrklig, sekulär eller frikyrklig. Det är samma anda som tillintetgör de som inte underkastar sig.

Så himla trist när det är folk som faktiskt har intelligens.

Read Full Post »

Besökte idag församlingskyrkan. Det firades mässa. Inte så lite folk. Efter mässan inbjöds till kyrkkaffe och föredrag av Annika Borg. Hon är teologie doktor, präst, författare och debattör. Hon har inte alltid mitt medhåll, men hon är en spännande röst.

Lite konstig kändes det att hon inte deltog i gudstjänsten utan kom till kaffet. Hon hade kanske sina skäl, men jag tror att en ursäkt för det hade varit klädsamt. Och det var fler som kom utan att ha varit med om gudstjänsten.

Hennes föredrag höll en akademisk nivå. Som krävde lite förförståelse för att hänga med. Hon talade om den bok ”Svenska kyrkan i fritt fall” som snart kommer ut på det förlag där Christer Sturmark är förläggare. Hon bekymrade sig för debattklimatet, för att ca 20 personer styr kyrkan, att glappet mellan makten(biskopar, biskopsmöte, kyrkomöte) och den lokala nivån(församlingspräster, kyrkoråd och kyrkfolk) blir allt större. Hon berättade om hur det kan gå till när någon osynliggörs i debatten. Hon använde inte ordet mobbing, inte heller härskartekniker. Ändå var det just det hon beskrev. Den trånga värld kyrkan kan vara. Där vissa åsikter är så förbjudna att det går till personangrepp.

Samtalet efteråt gav lite olika inputs. Smärtsam var att höra att Lennart Koskinen haft kristen begravningsgudstjänst tillsammans med buddistiska munkar. Den döde var inte medlem av Svenska kyrkan och var känd för att vara buddist. En sammanblandning av religioner som anmälds till ansvarsnämnden för biskopar. Koskinen lär enligt denna utsaga ha ljugit sig ur situationen.

De lokala förtroendevalda hävdade att det inte hjälpte att makteliten förespråkade, när man på lokalplanet sårade människor dagligen. Det gavs exemplet att en dopfamilj inte fått ha de psalmer de önskat vid dopet. Det kändes som att man ville problematisera.

Sen kom dottern, mågen och barnbarnet. Lilla damen blev nästan bestört över att det i hennes leksakslåda(som hon och jag fyllde tillsammans i somras) fanns några nya saker. Jag trodde i min enfald att det var saker hon känt fattades… Och så hade jag kompletterat med de sakerna. Inte helt bra! Fick jag inse, hon skulle varit med… Ja, det begriper jag nu. Att vara snäll på sitt eget vis är inte alltid bäst. Men hon spöade mig i Memory. Vilket jag förutsett.

Read Full Post »

Older Posts »