Post kurs

Igår kom jag hem efter en kursvecka. Det är blandade känslor. Föreläsningarna var bra. En handlade om hur man möter psykisk ohälsa, en annan om kvalité i mötet människor emellan. Kursledarna hade också varsin utifrån egna liv.

Däremellan var det litteraturseminarier och samtalsanalys. Enskilda samtal och uteliv. Gudstjänst och andakter. Det mesta riktigt bra. En god och kärleksfull anda. Men det finns alltid det som inte är perfekt.

Sen är det frågan om vad som är nattvard och inte. Det får bli ett eget inlägg.

Träffat barnbarnet också. Vi ritade och målade. Kramades, och hon ville inte släppa. Den där ungen är bara underbar.

Read Full Post »

Halvvägs till himmelen…

.. kommer tillbaka i höst.

En del säger att det bara är vi kyrkliga som skrattar åt den. Vi känner ju igen scenerna. De är bara skruvade ett varv till. Det är det som blir så roligt. Men åååå-ar sig och håller för ögonen i skam.

Men serien har bemödat sig om detaljerna och researchen är bra gjord. Och den är inte hädisk. Den gör inte narr av Gud. Den skojar med kyrkliga företeelser. Det får man. Även den som inte förstår det roliga får en insikt i vad som sker bakom kulisserna i kyrkan. Men skruva tillbaks ett varv då.

”Life of Bryan” är ju en omdiskuterad film. Katolska kyrkan har tagit avstånd från den. Andra kristna också. Jag kan inte förstå det. Jag älskar filmen. Den skojar också med företeelser utan att häda Gud. Den rentav visar stor respekt och vördnad för Jesus och det han betydde/betyder.

 

Read Full Post »

Helt normalt

Det är söndag kväll och snart dags att sova. En ny arbetsdag i morgon. Men det händer lite i bloggosfären. Nästan som på AB-tiden då bloggrälen var många. Idioterna via de normala kändes det som ibland. Fast vi som tycker oss vara normala normalt sätt kan ju bli onormala, normalt sätt när vi möter det onormala. Ja, kanske det är normalt att reagera onormalt på det som är normalitet för de som är onormala…?

Men min dag har varit i Herrens boningar. Fem timmar konfirmander mitt under hockeyfinalen. Det blev en deal. Vi jobbade effektivt med pauser där det var tillåtet att via mobiler se utvecklingen. Ändå lyckades vi få dem intresserade. 15-åringar som för första gången får bläddra i en Bibel…

Mässa var det också. Lite strul. Jag fick be några visa lite respekt. Fast egentligen vill de inget illa. De är bara tonåringar.

Men starkast var vår unga ledare, några år äldre än konfirmanderna, som höll den avslutande andakten. Hon höll ett vittnesbörd som fick alla att stilla sig. Gud var närvarande. Och lovsången som avslutade dagen steg uppåt.

Read Full Post »

Jordens undergång

Det påstås i diverse medier att jorden ska gå under den 21:e. Nån gammal uträkning ska vara källan. Ska vi oroa oss?

Vi ska alltid leva som om världen går under i morgon. Vi ska se till att inte ha outklarade saker som tynger. Har vi ovänner ska vi så långt det beror på oss söka försoning. Har vi ställt något fel ska vi försöka ställa till rätta. Vi måste leva med vetskap om att tiden kan ta slut när som helst. För livet är skört, marginalen till att var död är mindre än vi tror.

Men att jorden ska gå under på fredag? Dagen eller stunden vet vi inte, säger Jesus. Men att den kommer predikar hela Bibeln om. Det kommer en sista dag för vår värld. Det vet även den s. k. vetenskapen. Om inte en meteroit slår ner så slocknar i alla fall solen en gång. Då blir jorden obeboelig.

Men det finns ingenting som tyder på att detta ska hända just på fredag.

Dock kan det ge oss en nyttig tankeställare.

Read Full Post »

Medicin på samma villkor – igen!

För en tid sedan skrev jag om hur det fungerar med medicinbyten. Doktorn skriver ut ett preparat, apoteket byter det mot en billig kopia och biverkningarna kommer som på beställning. Jag fick då rådet att be min läkare skriva ”får ej bytas ut” på receptet. Det funkade några månader. Tills häromdagen.

Apoteket tog hem preparatet – för det finns inte i lager – och krävde mig på 1200 kr eftersom läkemedelsförmånen  inte längre gäller för detta preparat. Jag kunde inte heller få en billig kopia – den kostade 89 kronor – för något byte var inte möjligt eftersom doktorn skrivit att det inte fick ske. Jag betalade inte och receptarien blev sur och sa att får dom inte skicka tillbaka förpackningen får ju apoteket betala.

Efter kontakt med Apoteksbolaget centralt så har det  stått klart att det lokala apoteket agerat korrekt. Reglerna har skärpts. Det är ”månadens vara” som gäller. Ingen läkare kan bestämma vilken medicin jag ska ha, det bestäms av vilken vara som just då är billigast. Alltså kan man tvingas att byta medicin varje månad med allt vad  utsättning och tillvänjning innebär.

Kan ni förstå att luften gått ur mig?

Read Full Post »

Behovet av ställföreträdande medmänniska

Flera personer i församlingen har kontaktat mig om en flyktingfamilj som flyttat in en av våra små tätorter. Underförstått menar de att jag ska ta hand om familjen.

Jag har svårt att inte bli irriterad. Min roll är inte att vara ställföreträdande medmänniska. Tyvärr känner jag igen beteendet. Jag har mött det i många varianter. Man får kontakt med någon som man borde ge lite av sin tid, men av någon anledning – rädsla eller bekvämlighet – så vill man inte ta kontakten eller fortsätta den. Man dövar då sitt samvete med att ringa mig och hoppas på att jag ska rycka ut.

När jag var mer färsk gick jag ibland på det där. Det blev aldrig bra. Dels så funkar det inte att jag kliver in objuden. Det måste finnas en vilja hos den det gäller att samtala med mig. Men dels så är det inte säkert att det är den professionella kontakten med mig de behöver. Många behöver istället relationer med grannar och bybor. Det är vardagliga och vänskapliga kontakter som är behovet i första hand. Det kan inte jag ge.

Jag försöker förklara det där och erbjuder mig att vara backup. Men det godtas sällan…

Read Full Post »

Kyrkan och sektstämpeln

Jag har ju mer än 30 års erfarenhet av församlingsarbete. Förändringarna har varit stora, men ändå chockas jag av de sista få årens trend.
Jag kan inte avgöra vad som är tiden, kyrkans fel, lokala förhållanden…

Ett exempel är sorgearbetet. I min förra församling var alla änkor/änklingar tacksamma för mitt samtal en tid efter begravningen. Säkert 80 % bad mig komma på besök för att få tala med mig. I min nya församling avvisar alla – med mycket få undantag – stöd från kyrkan. Inte bara mig, utan också i form av de dagar som kontraktet anordnar eller de sorgegrupper som erbjuds i kommunen.

I min förra församling arbetade jag nära kommunen, polisen, landstinget. Jag har gedigen utbildning inom krisstöd och även inom det som kallas POSOM och som är samhällets psykosociala stöd vid katastrofer. Jag har vad som motsvarar steg 1 i psykoterapi. Här får jag på nåder komma på vissa samlingar. Men ingen frågar efter min kompetens.

Däremot frågar man efter mig inom demensvården – vilket jag egentligen har noll kompetens inom. Men jag fuskar bra antagligen. För man frågar efter fler insatser…

Men lite glad blev jag idag när jag fick höra att ännu en av våra ungdomar upptäckt kristendomen på allvar och funnit att Bibeln var värd att läsas. Det ger hopp. Vi börjar ana en väckelse genom våra ungdomar och i förlängningen deras föräldrar.
Men jag tror att det kommer att bli tydligare gränser mellan kristna och icke-kristna framöver. Inte för att kyrkan sätter de gränserna utan för att samhället gör det. Den grupp som kallats ”kyrkvänliga” minskar. Det blir allt svårare att se kyrkan som en positiv kraft, finnas med i utkanterna, pröva sig fram och samtidigt vara ok i andras ögon.
Det är nog en av anledningarna till att min kompetens underkänns numera.

Read Full Post »