Debatten går vidare…

… om läkemedelsbyten. Svenska Parkinsonförbundet tar i en replik till debattartikeln i SvD upp just att de billigare kopiorna ger fler biverkningar. Likaså kan den nya medicinen ge lägre effekt.

Apoteksföreningen skriver också om vad dessa ständiga byten innebär för apotekspersonalen. De tvingas använda tid för att förklara och förklara. Patienterna är inte alltid unga och friska utan äldre och sjuka. De kan inte alltid förstå varför de måste få en annan medicin, eller betala själv vad den gamla medicinen kostar.

Själv har jag skrivit ett antal inlägg om hur det går till på apoteket:

Läkemedelsbyte igen

Medicin på samma villkor igen

Apoteket igen

Högljudd apotekpersonal

Medicin är inte för alla

Read Full Post »

Läkemedelsbyten igen

Det är inte första gången jag tar upp frågan om utbyte av mediciner till billigare variant. Det är idag läkemedelsverket, inte doktorn, som avgör vilken medicin du ska ha. Det är ”månadens vara” som gäller.

SvD har några debattartiklar där utbytena prisas. Ja, ekonomiskt förstår jag att det är bättre att ge mig en medicin som kostar 89 kr istället för orginalet som kostar 1200. Den verksamma substansen är den samma. Men som apotekspersonal berättat för mig så är det lite mer än den substansen som måste till för att få en tablett. Dessa biprodukter varierar enormt mellan de olika preparat som anses ha likvärdig verksam substans. Och det är en kamp att finna så billiga biprodukter att man kan lägga sig på lägsta pris och få sälja. Det är i dessa biprodukter som ämnen som skapar biverkningar finns.

Det är aldrig biverkningsfritt att byta ett preparat mot det andra. I regel krävs utsättning och insättning vid varje byta. Som alltså kan bli nödvändigt varje månad.

Tills helt nyligen kunde man få orginalpreparatet om doktorn skrev ”får ej bytas” på receptet. Men nu får man i så fall betala medicinen själv.

Tycker artiklarna tar för lätt på frågan.

Read Full Post »

Jag bad att få betala mer

Det börjar sina bland mina mediciner så jag gjorde ett besök på apoteket. Passade på att köpa tandtråd och några andra varor. Receptarien slog in och lämnade över kvittot. Jag ögnar alltid alla kvitton, så även denna gång. Fick det inte att stämma.

”Du har inte fått med medicinen” sa jag lite fundersam. Kvinnan blev också fundersam och tittade och vände och vred och kom fram till att hon faktiskt inte fått med den. Hon blev nästan rörd över att jag sa till. ”Så snällt” kallade hon det. Jag fick betala en slant till.

Men det slår mig att ingen väntar att kunden korrigerar ett köp där denne betalt för lite. De flesta myser nog och känner sig som vinnare. Men hur mår samvetet då?

Read Full Post »

Medicin på samma villkor – igen!

För en tid sedan skrev jag om hur det fungerar med medicinbyten. Doktorn skriver ut ett preparat, apoteket byter det mot en billig kopia och biverkningarna kommer som på beställning. Jag fick då rådet att be min läkare skriva ”får ej bytas ut” på receptet. Det funkade några månader. Tills häromdagen.

Apoteket tog hem preparatet – för det finns inte i lager – och krävde mig på 1200 kr eftersom läkemedelsförmånen  inte längre gäller för detta preparat. Jag kunde inte heller få en billig kopia – den kostade 89 kronor – för något byte var inte möjligt eftersom doktorn skrivit att det inte fick ske. Jag betalade inte och receptarien blev sur och sa att får dom inte skicka tillbaka förpackningen får ju apoteket betala.

Efter kontakt med Apoteksbolaget centralt så har det  stått klart att det lokala apoteket agerat korrekt. Reglerna har skärpts. Det är ”månadens vara” som gäller. Ingen läkare kan bestämma vilken medicin jag ska ha, det bestäms av vilken vara som just då är billigast. Alltså kan man tvingas att byta medicin varje månad med allt vad  utsättning och tillvänjning innebär.

Kan ni förstå att luften gått ur mig?

Read Full Post »

Apoteket igen

Aftonbladets ledare tar upp Apotekskrisen. De skriver vad väl många av oss märkt. Medicinen man ska ha finns inte i lager utan måste beställas. Eftersom reglerna för hur ofta man får ta ut medicin är ganska stränga så har man inte mycket kvar i burken när man går till apoteket. Får man då vänta tre arbetsdagar på den beställda medicinen kan man bli utan.

När jag var barn var apoteken privatägda. Det var en apotekare som ägde sitt eget apotek. Han/hon var farmaceut. Hade alltså en lång universitetsutbildning bakom sig. Nån gång på 60-talet eller möjligen tidigt 70-tal förstatligades alla apotek med motivationen att en så viktig institution skulle vara i statens ägo och kontroll. Vi har därefter tagit för givet att det finns apotek över hela landet. I de minsta tätorterna har det funnits apoteksombud.

Så beslöts det att avreglera apoteksnäringen. Det har dykt upp ett antal nya apotekskedjor. För det är ju det som är nu, inga självständiga apotekare. Farmaceuter är inte längre obligatoriskt på apoteket. Det räcker med receptarier som har en kortare utbildning. Många apotek går dåligt och man märker att de minskar på personal, köerna har blivit längre. Varorna i lager allt färre.

Dessutom riskerar mindre orter att bli helt utan apotek när kedjan som äger just det apoteket går i konkurs. Eller bara bestämmer sig för att lägga ner olönsamma ”butiker”.

Read Full Post »

Högljudd apotekspersonal

Någongång för länge sen har jag nog skrivit om det här förut. Om apotekspersonalens gälla röster. På de flesta apotek dessutom.

I eftermiddags var jag inne på det lokala apoteket för att köpa compeed till skavsåren jag fått av mina nya boots… Det var kö så jag hann studera miljön en stund. Jag kan inte låta bli att irritera mig på den indiskreta personalen. I synnerhet på en liten ort borde de vara försiktiga med att högljutt basunera ut vilka mediciner folk har.

”Gun… visst kan vi byta *preparat* mot en annan HIV-broms?” ”Nej, valium har vi inte hemma, klarar du dig till torsdag?” Typ.

Vad har tystnadsplikten för funktion sen när de redan skrikit ut för ett 20-tal andra kunder vilka mediciner de expedierar? Även om det just idag mest var värkmedicin och betablockerare… så har jag överhört mängder av samtal om olika preparat. Inte alla sådana man berättar att man äter. Och vad säger att man ens ska behöva skylta för hela världen med att man får värkmedicin och andra vanliga droger? Det angår liksom inte grannen.

 

Read Full Post »