Kort samtal med min syster. Begravningsdag är klar. På något vis måste jag ta mig dit känns det som. Hade väl helst önskat få sällskap av någon i familjen. Det är en lång resa. Får se hur det går.
Vardagen är en tröst. Så har det alltid varit. När jag haft det jobbigt – om det inte varit jobbet som varit en hemsk plats – så har jag varit tacksam för det normala, sysslorna, människorna som skingrar tankarna.
Jag har börjat min avskedsturné bland församlingsbor. Det är många kontakter jag känner att jag måste få avsluta. Men det är känslosamt. Formellt avtackas jag den 24 aug. Sen ska jag på kurs. Och begravning för att sen avsluta med arbetslaget och flytta. Försökt få tid hos nån frissa, men det är inte enkelt.
kyrksyster 