Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bibeln’

Eftersom frågan dykt upp i bloggar så ska jag ge er ett litet bibelstudium om äktenskapet.

Jesus är sträng när han undervisar om äktenskapet. I Matt 5:31-32, likaså Matt 19:31-32 och Mark 10:4 säger Jesus att det Gud sammanfogat kan inte människor skilja åt. Om en man skiljer sig av annan orsak än otrohet begår han äktenskapsbrott och blir orsak till att äktenskapsbrott sker med kvinnan.

1 Kor 7 handlar om äktenskap. Bättre att förbli ogift men för begärens skull är det ok att gifta sig. Men att skilja sig är fel.

Hur har då kyrkan sett på detta? Det normala är att hålla sig till Jesu ord och Paulus råd. Ett oupplösligt äktenskap. men redan i fornkyrkan upptäckte man problemen med detta. Det blev svåra självårdsfrågor. Därför kunde man i undantagsfall skilja sig och gifta om sig.

Den katolska kyrkan är mycket sträng i dessa frågor. Ibland kan man lösa saken genom att ogiltigförklara ett äktenskap. Man kan också vädja till påven.

Den ortodoxa kyrkan tillåter tre äktenskap, upplösta av döden eller skilsmässa. Men för präster gäller bara ett äktenskap och det ska vara ingånget före prästvigningen.

Vår lutherska kyrka är av praxis ganska liberal. Skilsmässor förekom då och då på 1700-talet har jag sett i släktregistren. Möjligen var det socialt svårare på 1800-talet. Under 1900-talet fördes en debatt i kyrkan omkring omgifte. Ingen skilsmässa gick igenom utan medling långt fram. Prästen skulle försöka tala de oeniga sams. Hemskillnadsåret gjorde att en skilsmässa tog tid.

Det fördes också en debatt om prästers skyldighet att förrätta vigsel vid omgifte. Det löstes med att väjningsrätt infördes. Ingen präst var tvungen att förrätta en vigsel, men kyrkan var det. Det löstes ju alltid.

I 1:a Timotheosbrevet 3 skriver Paulus om församlingsledaren att han ska bara varit gift en gång. Det är därför ortodoxa kyrkan har sina regler.

I Sverige har inte detta tillämpats. Präster kan gifta om sig. Ja, t o m biskopar kan ha haft flera äktenskap.

Ibland är en skilsmässa nödvändig. Det kan vara barmhärtigt att få en ny chans. Men om det fortsätter så har det ju blivit fel nånstans.

Jag vill inte döma. Domen är Guds och inte min som väl är.

Annonser

Read Full Post »

skrev jag i förra inlägget. Det stämmer att det är ett uttryck från Bibeln. En ganska hemsk historia.

Andra konungaboken kapitel 9-10 berättar historien om hur profeten Elisha kallar till sig en av sina lärjungar och skickar honom till en plats där Jehu vistas med sina vapendragare. Där skall lärjungen lura in Jehu i tältet och hälla oljan, kungasmörjelsen över honom och snabbt ta sig därifrån.

Jehu nödgas berätta vad som hänt och hans kompisar hyllar honom som kung. Och sen sätter historien fart.

Jehu far mot kungaborgen där den israeliske kungen befann sig. Vid denna tid var Israel ett land och Juda ett. Israels kung var skadad efter ett slag och hos honom fanns Judas kung för att stötta.

När Jehu och hans anhang närmade sig Jisrael där kungarna befann sig, rapporterade en vakt att en grup ryttaare närmade sig. Man skickade då ut en ryttare för att möta och fråga om ärendet. Lite tjafs och ryttaren vände om och blev en av Jehus män. Saken upprepades ett antal gånger. Alla som skickades ut anslöt sig till Jehu. Och gruppen närmade sig med allt högre fart.

Här kommer uttrycket. Vaktposten utbrister: ”Det måste vara Jehu, Nimshis son – han kör som en vettvilling”

Berättelsen fortsätter sen med ganska ruskiga saker. Det handlar om dråp och slag. Lojalitet och dess motsats. Mycket död och grymhet. Sjuttio kungasöner, alla halvbröder, slaktas.

Berättelsen ger oss en hemsk insikt i hur makt används och skapas. Hur lös den kan sitta så att man måste döda för att inte mista den. Det är skildring av rädda människor som gör allt för att inte själva bli offer. Den visar också på att man gärna använde religiösa förtecken för att legitimera sina handlingar.

Vår moderna historia kan finnas vara ganska lik.

Read Full Post »

Det är söndag kväll och snart dags att sova. En ny arbetsdag i morgon. Men det händer lite i bloggosfären. Nästan som på AB-tiden då bloggrälen var många. Idioterna via de normala kändes det som ibland. Fast vi som tycker oss vara normala normalt sätt kan ju bli onormala, normalt sätt när vi möter det onormala. Ja, kanske det är normalt att reagera onormalt på det som är normalitet för de som är onormala…?

Men min dag har varit i Herrens boningar. Fem timmar konfirmander mitt under hockeyfinalen. Det blev en deal. Vi jobbade effektivt med pauser där det var tillåtet att via mobiler se utvecklingen. Ändå lyckades vi få dem intresserade. 15-åringar som för första gången får bläddra i en Bibel…

Mässa var det också. Lite strul. Jag fick be några visa lite respekt. Fast egentligen vill de inget illa. De är bara tonåringar.

Men starkast var vår unga ledare, några år äldre än konfirmanderna, som höll den avslutande andakten. Hon höll ett vittnesbörd som fick alla att stilla sig. Gud var närvarande. Och lovsången som avslutade dagen steg uppåt.

Read Full Post »