Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘diakoni’

Det blir inte så många filosofiska inlägg känns det som. Helst vill jag skriva om ämnen som berör. Tankar som skapar diskussion. Men för tillfället är jag uppslukad av allt nytt. Snart två veckor har jag varit på nya jobbet.

De som följt mig sen 2006 vet att jag bytt jobb under turbulens ett par gånger, men i frid denna gång. Jag lämnade med hedern kvar och har mötts av sådan välvilja och försök att underlätta min ingång.

Men känslan av att vara liten släpper inte. Kollegorna är tuffa, säkra, tar snabba beslut, räds ingen konflikt, strider för de utsatta på alla plan. Som diakoner ska. Men jag har mest jobbat med församlingsarbete, sorgebearbetning, andakter och gudstjänster, minnessamlingar på äldreboenden, frivilliga, konfirmander, själavård och andlig vägledning. Visst har jag mött de utsatta, visst har jag hjälpt tillfälligt med en matkasse eller en peng. Visst har jag lotsat in i systemen. Visst har jag mött gömda flyktingar och tvingats hantera detta. Men allt i liten skala.

Ni vet den där tomtefilmen på julafton när tomtefar stämplar dockorna i baken. OK står det. Men jag känner inte den. Det mesta känns övermäktigt.

Men jag går i tro. Gud får hjälpa mig. I egen kraft kommer inget att fungera. Kanske det är en lärdom och ännu ett steg i min vandring.

Annonser

Read Full Post »

Idag har jag skrivit på anställningskontraktet för min nya tjänst. Jag har också lämnat in min avskedsansökan på nuvarande jobbet. Sa oxå upp min lägenhet. Vattenfall vill att man ringer en månad i förväg så fixar dom också uppsägningen hos elleverantören.

Mina långa resor får ett slut. I sommar flyttar vi in ett totalrenoverat hus och därifrån blir resan kort till mitt nya jobb. Men det känns också lite att lämna den trakt där jag varit i nästan sex år. Man vänjer sig vid sina vanor. Fäster sig vid människor. Periodvis har det varit tungt att jobba här. Men mellan varven också stimulerande. Sista tiden har vi ju ingått i ett storpastorat med många nya rutiner. Men också med nya perspektiv när man får en större yta. Jag har fått jobba lite övergripande. Har också gjort lite utredningsjobb, lite journalistik.

Lite känns det att inte få ha gudstjänster. Det kommer jag att sakna. Och jag skryter nog inte när jag säger att jag varit en uppskattad predikant. Men det finns inget behov av det i nya församlingen. Det finns tillräckligt med präster.

Jag ska i början jobba mest med äldreboendena. Sen när en sjukskriven diakon kommer tilbaka ska ska jag jobba mer med frivilliggrupper. Det blir säkert bra.

Skönt att komma närmre barnen också.

Read Full Post »

Det kommer en del vinddrivna människor till kyrkans präster och diakoner. Ofta är det människor som  inte riktigt platsar i samhället, som utförsäkrats, har skulder. Ibland behöver de en matkasse, andra gånger hjälp till glasögon. Då och då känner jag att vissa blir helt beroende av ekonomiskt stöd och stödjande samtal.

En del hittar likasinnade att umgås med. Andra är väldigt ensamma. Inte så sällan är det människor med en diagnos och som inte funkar socialt. Men det är också gamla alkoholister… kåkfarare… psykiskt sjuka som slutsats ut. Man kan ge lite pengar, en matkasse, skriva en skrivelse åt dem, tala med socialen eller kronofogden.

Egentligen ska ju dessa människor slussas in i församlingen. Det är ju evangeliet och livet i församlingen som ska läka dem. men är det möjligt? Har det blivit så fint i våra kyrkor att det inte finns plats än mindre uppgifter för dessa utslagna människor?

Tyvärr är det nog så. Lyckas man få in nån udda så klagar de som varit med från födslen.  Det kan vara svårt att få människor att uppträda vettigt. Det kan bli övermäktigt.

Men vad gör man?

Read Full Post »

Biskopen hade inbjudit till diakonsamling i stiftsstaden. Det blev en tidig morgon eftersom jag har ca två timmars resa dit. Dagen var fylld av föredrag. Vi fick höra något om psykosens insida. Vi fick höra om sociala företag och om kyrkan som välfärdsaktör. Till sist ett tal av biskopen om att vara kyrka.

Det var varmt och skönt och vi drog oss utomhus när det var paus.

La märke till det stora antal tiggare som nu finns i staden.

Och känner att efter mer än fyra år i stiftet så har jag inte kommit in bland kollegerna. Det är få jag känner förutom de från mitt kontrakt. I mitt förra stift var jag mitt i gemenskapen på något vis. Fast det tog väl några år…

Read Full Post »

Det är svårt att veta vad man ska ha på sig. Vädret är ett på morgonen, ett annat mitt på dagen och när kvällen kommer så blir det kyligare. Det är lager på lager som gäller.

Besök på äldreboendet på förmiddagen. Bara några få med på samlingen. Ändå ett gott samtal. Men det blir allt svårare att avgöra om mina besök är ett mervärde, eller bara ett störande av ordningen. Jag har nog tillfört saker, men när personalen anammat mina idéer om hur man stimulerar minnet hos dementa så klarar de sig utmärkt utan mig. Enligt min filosofi kring diakoni så ska man antingen göra de insatser som annars inte görs, vara pionjäer inom det sociala – eller så ska man var tydligt kristet profilerad.

Det gör att jag känner att mina besök och samtal måste bli mer andliga. Det är det mervärdet jag kan tillföra nu. Men det är svårt. Svårt att hitta det som kan väcka samtalet. Det är ingen poäng att predika i de lägena. Det gör vi på gudstjänsterna. Roligt att se att det kommer lite fler till dom i alla fall.

Sen har jag förberett gudstjänster. Ordnat lite med sommarens resor för pensionärerna… googlat lite inför en personalresa.

Sen eftermiddag samlades syföreningen. Ganska avslappat. Skönt så. Vi har en duktig pianist i gruppen som spelade en stund för oss. Frösö blomster och Månskenssonaten.

Det blev 10 timmars arbetsdag.

Read Full Post »

Det skapar känslor när en församling väljer att renovera en orgel för fyra miljoner, samtidigt som tre diakoner fått sluta på grund av sparbeting.

Det visar något av dilemmet Svenska kyrkan står i. En missljudande orgel märks. Det blir pinsamt, tungt och svårt att fira gudstjänst, ha konserter, förrättningar… Det ger missnöjda ”kunder” och det har kyrkan inte råd med. Församlingen har inget val där hotet om fler utträden hela tiden hänger i luften. Församlingen måste tillfredsställa medelklassens förväntningar så att de fortsätter betala sin kyrkoavgift. Och fortsätter använda sig av kyrkans tjänster.

Diakonernas löner betalas ur en annan del av budgeten, därför behöver man inte få omedelbart dåligt samvete. Men även här har ”kunderna” åsikter. De vill att kyrkans diakoni ska finnas där för de mest utsatta. Men de sätter sig inte in i hur svårt det idag är för diakonerna att finnas för de mest utsatta. De vet inte hur marginaliserad kyrkan är, de vet inte hur svårt det är att skilja på de förslagna och de i nöd.

Men diakoner bär och bär. Sina egna usla arbetsvillkor likaväl som dysfunktionella arbetsplatser och en mängd människor vars liv havererat. Kyrkan i övrigt har övergett de svaga. Och överger sina egna när kraften sinar. Bara diakoner kan aldrig neka hjälp. Oavsett klockslag, oavsett den egna situationen, förväntas vi ställa upp.

Men det är inte ”fint”. Det är slit och för tidig död. Och inget som skapar inkomster för kyrkan.

Read Full Post »

Det där med spel, lotteri, tävling kan man ta in hur mycket pengar som helst på. Jag är lite dubbel inför att vi med lotterier samlar in tusentals kronor till både inhemsk som internationell diakoni.

Förr sydde syföreningarna fina handarbeten, tiggde ihop gåvor från företagare och privatpersoner och hade auktion. Eller basar. Men sånt är helt omöjligt idag. Det som en gång var ett folknöje i byarna samlar inte ens syföreningsdamernas egna familjer längre. Därför har de flesta slutat med dessa tillställningar.

Men att i stället lotta ut det man sytt, tiggt ihop, fått fungerar fantastiskt. Folk är beredda att köpa hur många lotter som helst. Efterfrågan är större än tillgången oavsett hur många lotter vi har. Folk köper vid dörren, på sammankomster, arbetsplatser…

Att anordna en eftermiddag med olika lotterier, tävlingar och kaffe samlar plötsligt fullt hus.

Men att sälja varor från/till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete( nyss ”Hela världen” och dessförinnan ”Lutherhjälpen”) är trögt. Om vi fick in 5000 på lotter och tävlingar så fick vi knappt 200 på försäljning av julkort, tändsticksaskar och röda aidsband… då fick man ändå en hel bunt julkort för 20 kr… tre askar med långa tändstickor för samma pris… och utsökta fina små pärlbroderade, handgjorda ”rödabandet mot aids” för 10 kr st…

Vilka mekanismer styr vår vilja att hjälpa?

 

Read Full Post »

« Newer Posts