Biskopen hade inbjudit till diakonsamling i stiftsstaden. Det blev en tidig morgon eftersom jag har ca två timmars resa dit. Dagen var fylld av föredrag. Vi fick höra något om psykosens insida. Vi fick höra om sociala företag och om kyrkan som välfärdsaktör. Till sist ett tal av biskopen om att vara kyrka.
Det var varmt och skönt och vi drog oss utomhus när det var paus.
La märke till det stora antal tiggare som nu finns i staden.
Och känner att efter mer än fyra år i stiftet så har jag inte kommit in bland kollegerna. Det är få jag känner förutom de från mitt kontrakt. I mitt förra stift var jag mitt i gemenskapen på något vis. Fast det tog väl några år…
kyrksyster 