En vådlig resa

Tillbaka i Nordnorge efter en vecka i Sverige. Vi har varit hemma och sett om vårt skärgårdshus. Och gjort läkarbesök och annat man behöver göra.

Så har vi också varit med om vårt 7-åriga barnbarns dop. Hon har själv bestämt att hon ville döpas så nu blev det av. Det blev en fin dag för henne och för oss.

Idag var det dags att resa. Det är alltid svårt att skiljas från barnen och barnbarnet. Men lillflickan vill prata med mormor på Skype varje dag. Får se om jag kan möta det.

Det är lite skillnad på ett båtsmanstorp med fyra rum och gästhus och ett hus med 17 rum. Det känns lite ödsligt att gå i alla salar. Och övervåningen liknar en lägergård… Massor av rum på rad utefter en korridor. Nåväl, det är inte för alltid vi ska bo här. Bara ett par år.

Men dagens resa blev dramatisk. Vi hade tänkt att dottern och hennes man skulle kört oss till Arlanda. Men på vägen in såg vi trafiken. Nej, vi kan inte fastna i en bilkö. Så det blev tunnelbana och Arlanda express. Och vi kom ganska exakt. Men sen strulade det med cateringen på planet och bordingen blev förskjuten med nästan en halvtimme. Alltså var vi 30 min försenade till Trondheim. Där vi bara hade 45 minuter på oss att byta plan. Och dom minuterna hade minskat till fem. Dessutom har norrmännen fått för sig att man måste ta ut bagaget och passera tullen när man kommer utifrån. Och då kan ni ju tänka att det blev panik. Men märkligt nog kom våra väskor fort. Vi sprang genom tullen och checkade in igen och sprang till säkerhetskontrollen. Och där fattade folk vår belägenhet så alla släppte förbi oss i kön. Och så sprang vi igen. Till gaten som var stängd.  Men tro det eller ej. Dom öppnade den för oss så vi kunde flyga med. Jag fick sista platsen. Första gången jag flugit baklänges. Och bagaget kom också med.

Read Full Post »

Söndag

Fortfarande har jag svårt att förstå allt som sägs med den dialekt som talas här. Lite svårt också med TV. Men jag läser tidningen och förstår allt. Och jag förstår textade program.

Gudstjänsten har i stort sett samma utformning som i Svenska kyrkan. Det är små detaljer som skiljer. Saker kommer i lite olika följd. Man klämtar klockan före och efter gudstjänsten. Idag var det dop och även missionsföredrag så det blev ganska långt. Men det var fler människor än det brukar vara i Sverige.

Jag kommer att vänja mig. Men snart måste jag åka hem för att jobba om jag inte får en tjänst här. Och för att arbetsträna.

Read Full Post »

Jobba gratis

Ja, det får präster göra ibland numera. För dom har svårt att säga nej när någon de känner från förut ber dem döpa, viga eller begrava.

Förr betalade de som bett om tjänsten för tid och resa. Sen blev det ett hallå utan like i media. Prästerna förbjöds att ta betalt. I stället skulle det ske via kyrkoförvaltningarna. Men då ville inte församlingarna betala för gästande präster. Clearingsystemet utgick från att det var församlingens präster som tjänstgjorde. Inte som exempel brudens konfirmationspräst från annan församling.

 

Read Full Post »

Dopet – ett av våra sakrament

I förra inlägget har det blivit ett samtal i kommentarerna om nattvarden. Ett ämne som berör. Och som behöver samtalas om. Gå gärna dit och häng på.

Här tänkte jag tala om begreppet sakrament. Ett sakrament är en helig handling. Något som härrör från Jesus själv. Som har ett jordiskt tecken och en himmelsk gåva.

I Svenska kyrkan är vi överens om att dop och nattvard är sakrament. Men bikten och sjukas smörjelse kan också av några av oss bekännas  som sakrament. Katolikerna har hela sju sakrament. Äktenskapet, prästvigning och ett till som jag just nu inte kommer på.

Men vad händer i dopet?

Dopet ger helig Ande. Gud tar sin boning i människan som döps. Hon blir en del av Guds familj. Den som är döpt och lever i sitt dop har syndernas förlåtelse. Detta är viktigt. Man kan trampa på sitt dop. Massor av folk gör det. Men dopet kan inte tvättas bort. Som döpt är man ett Guds barn.

Numera är dopet också grunden för medlemskap i kyrkan.

Jesus börjar sin gärning med att döpas av Johannes vid Jordans strand. Behövde Gud själv döpas? Nej, egentligen inte. Han hade inga synder att befrias från. Men när Jesus döps, döps han till sin mänsklighet. När vi döps döps vi till helighet. Därför är och förblir dopet mötesplatsen mellan jord och himmel. Vattnet är det jordiska tecknet och helig ande och löftet om syndernas förlåtelse är den himmelska gåvan.

Read Full Post »

Kyrkan o pengarna

Fortfarande händer det att man vill ha dop, vigsel och begravning i kyrkans ordning. I den församling man bor i – och är medlem i – kostar ceremonin ingenting. Men vill man vara i en annan församlings kyrka finns det ett clearingsystem som gör att hemförsamlingen betalar. Det antas då att det är den anlitade församlingens personal som tjänstgör.

Men ibland finns en personlig relation till en präst. Förr var det inte så komplicerat. Prästen fick reseersättning av dem som anlitade honom. Möjligen ett arvode för tiden han lagt ner. Men oftast ett bidrag till behjärtansvärt ändamål.

Idag är det förbjudet att ta ut ersättning om man tjänstgör i annan församling. Inte ens reseersättning får prästen. Många förväntar sig gratis service och förstår inte att det kostar prästen att åka till en annan ort.  Och kyrkan är mycket sträng om detta.

Detta på tal om andra skriverier om uttag av ersättningar och lyxresor. Det är olika för folk och folk liksom.

Read Full Post »

Har kyrkan plats för Gud?

I slutet på 90-talet – minns inte exakt år – så blev dopet medlemsgrundande i kyrkan. Det innebar att de som föddes inte automatiskt blev tillhöriga längre. Innan blev barnen med om en av föräldrarna var det. Nu antecknades de som medlemmar i väntan på dop. De första av dessa barn har nu blivit myndiga. De stryks om de inte väljer att döpas.

Det var en ganska jobbig debatt omkring den automatiska anslutningen. I stil med LO-medlemmar som kollektivt anslöts till Socialdemokratiska partiet.

Men nu har jag hört folk som tycker att kyrkan gör fel när man slänger ut de odöpta. Eller vägrar kyrklig begravning för icke-tillhöriga. Man ska äta kakan och ändå ha den kvar. Man vill inte betala kyrkoavgift, men ändå få det man vill ha av kyrkan. Det är en service man förväntar sig. Det är ju ändå så sällan man anlitar kyrkan, men när man gör det ska det vara på mina villkor. Att min speciella stund är kyrkans anställdas vardag och arbetstid förstår man inte.

Märkligt nog så sträcker sig präster, musiker och vaktmästare väldigt långt för att möta förväntningar.

Men många präster lider av att få önskemål om att tona ner det där med Gud vid vigslar, dop och begravningar. Kyrkan har en ordning för hur dessa handlingar ska genomföras. Det går inte an att göra på något annat vis. Och varför vill man då ändå ha kyrkan med?

Svenska kyrkan är för mesig och för spretig för att i längden fungera. Jag har gett mitt yrkesliv till denna organisation. Men den är inte längre den kyrka där jag växte upp och inte den kyrka jag gav mina vigningslöften till. Den hoppfullhet vi hade på 70-talet är borta.

Men tron på Kristus hittar alltid sina vägar. Så även om Svenska kyrkan kollapsar inifrån.

 

Read Full Post »

Så går en dag utur vår tid

Ibland är tiden så smärtsam att man bara orkar det man är tvungen till. Så har det varit några veckor nu.

Men vill ge er en liten del av mina tankar även när de är svarta.

Jag döptes efter högmässan en dag i juli. Dopförrättaren var nära vän med mina föräldrar. Som tonåring träffade jag honom ibland i stiftssammanhang. Kontakten mellan honom och mina föräldrar rann väl ut under åren.

En gång när jag blev svårt ansatt i en församling erbjöd han mig en tjänst hos honom. Det skulle blivit bra tänker jag. Men kyrkorådet var inte enigt och det blev lottning.

Om inte om varit tänker jag ofta. Samtidigt som jag tänker att Gud kanske skonade mig, Från vad? Livet har inte varit lätt efter det heller.

 

Nåväl. Prästen är död nu såg jag i Kyrkans Tidning.

 

Read Full Post »

En krympande kyrka

Det är en konstig känsla när det bara sitter tre personer i bänkarna. Varav två var utsocknes. Samtidigt som det slås larm om att under 50 % av barnen döps. Den kyrkliga seden har brutits totalt. Och jag vet att frikyrkorna på många håll ser samma tendens. Katolska kyrkan och de olika ortodoxa klarar sig genom invandringen.

Ser man ut i världen så är kristendomen på frammarch. Det är bara ett europeiskt fenomen att kyrkorna töms.

Jag såg tendensen för länge sedan. När konfirmationstraditionen bröts blev det för denna generations inte längre självklart att döpa sina barn. När dopet blev medlemsgrundande så står vi där vi står. Nu står de första som antecknades som i avvaktan på dop inför sin artonårsdag och få av dem väljer att döpas. De faller ur rullorna.

Jag tycker egentligen att det är rimligt. Man ska i någon mån sympatisera med kyrkan och kristen tro om man ska vara medlem. Kyrkan kan minska sin kostym. Men kvar står kyrkorna, församlingshemmen, bårhusen och nån enstaka prästgård. Församlingshem och prästgårdar säljs i snabb takt idag. Ofta under protest från ortsbor. Men kyrkorna är ofta kulturmärkta och måste underhållas. Och vem vill köpa en kyrka?

Det är en sorg för svensk kyrklighet att det nu ser ut som det gör. Det gör ont att möta så mycken avsky, förakt och förlöjligande. Och det gör ont att jag förstår att det finns dom som inte längre vågar gå till kyrkan. Omgivningens förakt blir outhärdligt.

Kan vi få en vändning?

Ja, kanske. Vi lägger ner mycket stor kärlek, många resurser och tid på våra konfirmander och på Ungdomsgruppen. Vi försöker så i god jord. Vi försöker vara tillgängliga.

Read Full Post »

Dopet

I frikyrkovärlden pågår för tillfället en dopdebatt. Ska de baptistiska församlingarna öppna upp för barndöpta? Eller ska man även i fortsättningen kräva omdop?

Jag har inte läst allt som skrivits. Men det står ändå tydligt fram att det är väldigt olika dopteologi i de olika lägren.

De ortodoxa, katolska, anglikanska, lutherska kyrkorna framförallt ser dopet som ett sakrament. Det är Gud som handlar med människan. Dopet ger barnaskap hos Gud, helig Ande och syndernas förlåtelse. Gud handlar med ett jordiskt tecken: vatten.

Det baptistiska dopet är en lydnadshandling som görs som ett tecken på att man vill vara kristen. Det är människan som handlar.

Det är ju därför svårt för baptister att tänka sig acceptera barndöpta som kristna. Ändå pågår debatten om att släppa in barndöpta utan omdop. De verkar ses som odöpta medlemmar. Något Svenska kyrkan hade länge, men numera blir man medlem i samband med dopet.

Länge har jag tänkt att det skulle gå att mötas i att baptisterna erkände barndopet som giltigt och att barndöpande samfund kunde se att det inte alltid är lämpligt. Om det inte finns en kristen miljö att växa upp i t ex.

Men genom att lyssna till den frikyrkliga debatten har jag insett att det inte är samma dop vi talar om.

 

 

Read Full Post »

Bristen på ytlighet

Den pensionerade prästen som tjänstgjorde var lite småmysig och humoristisk. Han handskades bra med både dopbarnet och hennes syskon och kusiner. Lite oväntat så tog en av dopbarnets morbröder över pianot medan den andre morbrodern sjöng om att en ängel har landat. Riktigt bra faktiskt!

Det är roligt när det är lite folk i kyrkan och det var det. Härligt när psalmsången lyfter. Nattvardsgästerna var många.

Senare i eftermiddag hade jag sommarens sista friluftsgudstjänst. Denna gång under taket av ett partytält. Även till denna gudstjänst hade det kommit en del människor. PRO-sångarna var med och sjöng. Och det blev kaffe efteråt. Den enda söndagen i augusti utan regn…

Jag vet inte var min predikan landade. Ingen reste sig och gick i protest i alla fall. Men en och annan skruvade på sig, andra tittade ner i marken, få vågade möta min blick. Jag tror att allvaret i den gick fram. Men få människor vill höra det allvarliga, de vill ha en trevlig stund och höra om hur Gud skapat vår värld så vacker och att vi därför ska unna oss att njuta och ta hand om våra nära… för Gud älskar oss alla kravlöst… Man vill ha ett budskap som inget kräver, som inte förpliktigar, som inte sticker i samvetet.

Många i kyrkan tror att folk ska komma tillbaka bara vi slutar vara kontroversiella. Vi ska bjuda på musik och trevlighet och ”må-braföredrag”. Inget som utmanar, inget som svider.

Vi kan inte konkurrera i underhållningsbranschen. Det blir bara löjligt om vi gör det. Vi kan hålla hur många föredrag som helst på temat ”ta hand om dig” men folk betalar hellre 350 kr för att höra nån halvkändis säga det. Kyrkan kan bara vara kyrka, med allt vad det innebär. Vi har vår liturgi, våra sakrament och vi har Guds ord. Vi kan ge ett möte med Gud, vi kan undervisa om det sanna livet, vi kan predika förlåtelse och en ny chans, vi kan varna och förmana. Vi har bönen och förbönen, hoppet. I kyrkan finns så mycket att hämta.

Det är bara ytligheten som inte finner någon näring.

Och ytlighet är vad många vill ha.

Read Full Post »