Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fattigdom’

Någon bad mig ta bort gårdagens inlägg. Så därför har jag gjort det.

Idag missade jag tåget och fick ta den långsamma bussen. Kom försent till morgonbön men kom i tid till diakonimottagningen. Varje måndag bemannar jag den två timmar. Just nu är det många som vill ha hjälp med att söka bidrag från fonder. Jag får hjälpa så gott jag kan. Men det finns också andra problem som kommer upp. Det är så många som lever under omänskliga villkor. Det kan vara hot, det kan vara utvisning till ingenting, det kan handla om att leva år ut och år in på försörjningsstöd. Dessa människor ni aldrig ser.

Jag är ganska skör och sliten. Men får kämpa på. Får försöka hitta ett sätt att förhålla mig i jobbet.

Annonser

Read Full Post »

Ett antal socialarbetare går ut med kritik av hur människor bemöts i socialsvängen. Och hur socialsekreterare pressas av arbetsgivarna.

Klimatet i samhällsvården har hårdnat. Fler avvisas och hänvisas till ingenting. Några av dessa möter vi i kyrkan. De ber om en matkasse för att leva några dar till. Det får de i regel. Men de behöver en förändring på längre sikt än några dar. Ibland är det människor som aldrig haft en chans. De har sen de var barn vant sig vid att deras liv är utlagt på entreprenad. Människor som inte klarat skolan, inte fått en rejäl utbildning, aldrig haft ett jobb. Dessa får inte längre nån hjälp. De är utklassade ur alla system.

Vi möter också många nysvenskar. De lever på det snålt tilltagna bidraget från migrationsverket. Det är lägre än socialbidraget. Bostäder de erbjuds är glest möblerade och många får dela på rum och kök. De får inga arbetstillstånd så de kan inte göra rätt för sig. De som gömmer sig har det givetvis ännu värre.

Sen har vi dom som haft ett liv. Firman man jobbat på gick omkull och man blev arbetslös.Sen kom skilsmässan och man blev bostadslös. Ingen hyresvärd av det seriösa slaget hyr ut till en arbetslös. Allra minst de kommunala bolagen. Det finns hyresvärdar som specialiserar sig på dom som inga referenser får. Ockerhyror till en speciell grupp som rekryteras från fängelser, psykavdelningar, missbrukare och bostadslösa. Sunkigt och med andras problem rakt i ansiktet. Hyror som socialen ibland betalar. Ibland inte och då står man i skuld hos hyresvärden. Vilket kan leda in i kriminalitet.

Varje människa är värd ett liv i värdighet. Det är inte fult att vara fattig. Men det är fult att ett samhälle vägrar se sambanden som gör vissa utsatta utan chans att komma tillbaka. Det är ett haveri när socialtjänsten inte längre kan se individen. Det är skrämmande att ju svårare fall desto mer risk att hamna hos en helt oerfaren socialsekreterare.

För några år sen hade Aftonbladet en seriös serie ”Fattigbloggen”. Den gav genklang då. Men snart var det tyst igen.

Så, vad kan vi göra?

Read Full Post »

I eftemiddag hade jag några samtal med bidragssökande.

Det har jag ett antal gånger då och då. Det är numera reglerat i mitt schema. Det är alltid gripande.

Men när jag tänker efter så kan jag se två olika grupper inför mig.

Det är dom som ärvt sin utsatthet. De har haft föräldrar som missbrukat, de har vant sig vid olika samhällsåtgärder. Men aldrig fått en verklig chans att bryta mönstrerna. De lever ur hand i mun. De försörjs av sjukpenning eller a-kassa och slussas mellan åtgärder. Att vända den skutan kräver mer än vad vi diakoner kan klara.

Sen finns dom som haft otur i livet. De har skött sig, jobbat och betalat skatt. Men en sjukdom… arbetslöshet… skillsmässa… och utsattheten blir total. Det är enkelt idag att hamna i fattigdomsfällan. Vem som helst kan hamna där, och alla blir så besvikna på ett samhälle som inte fångar upp dem.

Vi kan bara avhjälpa en akut nöd. När det behövs ett annat samhälle.

Read Full Post »

Ibland kolliderar min vardag med min teoretiska tanke. Jag idealiserar nog för ofta. Jag har mina drömmar om livet. Men verklighetens liv är annorlunda. Det är så mycket jag vill, men så lite jag kan styra. Det är modernt att lägga människan till last allt som händer. Du måste själv ta ansvar.

Så ofta jag möter människor som vid ett tillfälle i livet sviktat. Allt drabbade och kraften tog bara slut. Vägen ur den situationen kan vara lång och till och med omöjlig. En missad hyra kan betyda ett fortsatt liv under existensnivå.

Där har jag aldrig varit. Det är inte min förtjänst. Jag har också stått vid väggen som tornat upp sig.

Men vad gör vi med alla fina ord, alla teorier, alla politiska slagord? Hur skilja ideologi och verklighet från vartannat? Teori från praktik?

Hur praktiserar vi kärlek i den verklighet vi står i?

Read Full Post »

Satt idag framför en kvinna som fått en matkasse. Det väckte många känslor. Jag tänker inte gå in på just denna kvinnas situation. Det förstår ni säkert. Hon är en av många jag möter i svåra situationer.

Men jag skakas varje gång av hur kort det är mellan den hjälpsökande och mig. Det behövs så lite idag för att få hela sin livssituation krossad. Ibland kan man se tydligt hur det gått till. Man kan se bristerna hos den som slagits ut. Men även så, hur obarmhärtigt får vårt samhälle bli?

Men det som skrämmer mig mest är de som verkligen kämpat. Men i alla fall fallit offer för andras utnyttjande, inte fått den hjälp de är berättigande till. Hamnade i skulder som inte är deras egna. Samhället är obevekligt i dessa situationer.

Skuldsanering finns om skulden är tillräckligt stor. Fem år på nivån av lägsta möjliga. Annars är det resten av livet på en nivå ingen av er vill leva på.

Men fram till dess samlar många på sig skulder allteftersom. Socialen tar inte hänsyn till skulder. Har du pension ska du klara dig på den oavsett om huvuddelen går till kronofogden. Får du en oförväntad inkomst, arv, jobb eller gåva måste den slinka igenom utanför bankbeskeden annars räknas ditt försörjningsstöd eller bostadsbidrag mm ner med den summan. Det finns aldrig utrymme för en guldkant.

Jag känner att det bara är tillfälligheter som gör att jag inte är en av dessa.

Read Full Post »