Jag har inte disputerat, därför kan jag inte mäta mig med de som i DN debatterar omkring flummet som brer ut sig. Ärkebiskopsvalet väckte många känslor. Det blev uppenbart att det finns två riktningar inom Svenska kyrkan. Nu är det inte längre kvinnliga präster eller homosexualitet som delar upp folket i olika bås. Nu är det de innersta frågorna omkring vem Jesus är, om Ordets giltighet, traditionens sanning som stöts och blöts.
Lena Andersson är ateist. För henne är förandligandet av tron flumm. Det må vara att hon önskar sig en tydlig fiende. Men hon sätter på flera vis fingret just på att man med yttryck som ”Gud är större” kan slippa undan att ge skäl för sin tro. Sen tror jag att hon inte har helt klart för sig vad kyrkan historiskt har stått för och gett åt folket. Men det är en annan historia.
Ann Heberlein är doktor i etik tror jag. Hon brukar vara knivskarp. Och jag brukar hålla med henne. Men i den här debatten går hon till försvar för snömoset. Och försöker strypa debatten med att det är debatttekniken som är fel.
Annika Borg är också doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap. Hon är präst. Mestadels har jag haft lite svårt för hennes åsikter. Hon har flörtat med ”Humanisterna”. Men här är hon tydlig. Hon avvisar det ständiga” hur jag förstår det hela”, eller ”hur du förstår det”. Om Jesus är vår frälsare så är han det. Det är inte bara något som vi känner och ”upplever”.
Debatten är viktig. Men som Borg uttrycker det:
”Ett av skälen till att debatten havererar innan den ens har börjat är att det postmoderna paradigmet i dag är förhärskande inom stora delar av teologin. Ställer man frågor om hur det förhåller sig med Jesu frälsande funktion, om Jesus är Guds son och uppstod från det döda, får man en respons som har sitt ursprung i ett relativiserat sanningsbegrepp. Det finns bara ”hur jag förstår det hela”, eller ”hur du förstår det”, inte någon objektiv sanning utanför mig själv. Och precis som i många andra sammanhang där postmodernismen brett ut sig blir det relativiserade sanningsbegreppet paradoxalt nog en dogmatisk Sanning.”
Tyvärr är det ju idag fult att tro i bemärkelsen sätta sin lit till. Då är man fyrkantig och har ett svart-vitt tänkande. Därför förandligar man Jesus. Men hela konceptet vi bekänner går ut på att Gud vid ett givet tillfälle i historien stiger ner och blir människa. Hans liv, död och uppståndelse förändrade våra villkor. Vi blev fria att tjäna och älska utan fruktan. Det är kyrkans tro. Den håller att leva på och dö på.
kyrksyster 