Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förbön’

Allt oftare införs nu den frikyrkliga traditionen med personlig förbön under gudstjänsten även i Svenska kyrkan. Till och med smörjer man med olja. Folk står på kö där likaväl som till nattvarden.

Jag är inte bekväm med det. Det är så intimt, så nära, att jag inte klarar det inför allas blickar. Vid något tillfälle som ung fick jag förbön vid altarringen. Det blev inte bra. Jag skämdes över mitt böneämne. Konstigt, men så var det.

För mig är förbönen, bikten och oljan så ihopkopplat med den enskilda själavården. Hos den präst där jag är trygg.

Jag vet att det finns människor som inte vill ta emot nattvarden från kyrkvärden. som kan vara grannen eller chefen på jobbet, typ. När man möter människor med sakramentet är det nakna ansikten många gånger. Jag kan förstå att man inte vill visa det för vem som helst i bekantskapskretsen.

Read Full Post »

En sjuksköterska har uppmanat psykpatienter att be till Gud och satsa på sitt andliga liv. Det var kanske inte helt smart.

Men jag har mött mer än en läkare som sagt sig be för mig. Som uppmanat mig att meditera och vila hos Gud. Vilken tröst det har varit för mig. Så vid rätt tillfälle kan det bli en stor hjälp.

Jag har ju en del själavårdssamtal. De som kommer till mig vet vad jag står för. Men jag är alltid försiktig med att slå bibeln i huvudet på dom. Men märker jag att de vill tala om Gud så gör vi det. På deras initiativ.

Inte långt från detta ligger artikeln om Katarina kyrka i Stockholm. Det finns ett sug, det finns en längtan. Människor söker det sanna. De vill möta Gud. De söker försoning genom Jesus. Hur för vi ut hoppet till dessa människor? Hur ska vi bli frimodiga? Och hur ska vi hantera det vi har? När ska man vittna och inte?

Idag har folk väldigt dålig kunskap om kristen tro. De flesta verkar tro att alla kyrkor är sekter. Hårda, omänskliga, dömande. När det är rakt det motsatta. Om man nånstans kan få möta kärlek och förståelse utan dolda avsikter är det i kyrkan.

Naturligtvis finns det rötägg även i kyrkan. Det finns prestige och insnöad människor. Man kan råka ut för dem och bli avskräckt. Men försök nån annanstans då. De goda själasörjarna finns.

Read Full Post »

Annandag jul. I kyrkan har vi haft rött som färg på mässhake och andra textilier. Inte för att det är jul. Igår hade vi vitt, det är festens färg. Rött står för blodet och anden. Vi har firat den förste martyren. Diakonen Stefanus som stenades för sin tro. Saulus – Paulus känner vi väl honom bäst som, vaktade de mantlar som de som kastade sten lagt ifrån sig.

Av berättelsen som finns i Apostlagärningar kan vi lära att den som står längst ut i linjen och först blir martyr är diakonen.

Men det mest besynnerliga idag var att jag kände igen förbönen. Först tänkte jag mest att det var ju bra formuleringar. Kunde sagt det själv. Sen insåg jag att detta var ju mina ord. Kände igen dem alltför väl från den förbön jag skrev för julbönen med mina arbetskamrater. Hur kunde detta då ha skett? Väl hemma kom jag på att jag skrivit den kvällen innan på min egen dator. Vi har ingen skrivare, så jag såg att det lyste på den närbelägna pastorsexpeditionen och fick hjälp där att skriva ut den. Den lokale kyrkoherden fann den bra och stal den! Fniss…

Read Full Post »