Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grymhet’

”Den som fött mellan fyra och fem barn fick bronskorset.”

Dt är en fasansfull berättelse om kvinnor i dödslägren och om hur goda kvinnor skulle vara i Nazityskland. Man bara undrar var medmänskligheten tog vägen där. Vad låg under dessa människors förmåga att vara bestialiska?

Kan bara tänka att en normal människa dödar inte. Plågar inte. Men där och då var plötsligt allt tillåtet mot de som inget människovärde hade. Har vi samma potential? Skulle vi ta ut våra frustrationer på samma vis om det var tillåtet?

Jag vet inte. Det jag vet är att de flesta av oss är kapabla till grymhet bara vi får en tillräckligt god anledning. Det kan man t ex se i den allmänna opinionen. Den svänger fort. Det är vanskligt att bryta mot den. Det gäller att flyta med.

Men sen undrar jag naturligtvis hur ett 4,5 barn ser ut…

Annonser

Read Full Post »

skrev jag i förra inlägget. Det stämmer att det är ett uttryck från Bibeln. En ganska hemsk historia.

Andra konungaboken kapitel 9-10 berättar historien om hur profeten Elisha kallar till sig en av sina lärjungar och skickar honom till en plats där Jehu vistas med sina vapendragare. Där skall lärjungen lura in Jehu i tältet och hälla oljan, kungasmörjelsen över honom och snabbt ta sig därifrån.

Jehu nödgas berätta vad som hänt och hans kompisar hyllar honom som kung. Och sen sätter historien fart.

Jehu far mot kungaborgen där den israeliske kungen befann sig. Vid denna tid var Israel ett land och Juda ett. Israels kung var skadad efter ett slag och hos honom fanns Judas kung för att stötta.

När Jehu och hans anhang närmade sig Jisrael där kungarna befann sig, rapporterade en vakt att en grup ryttaare närmade sig. Man skickade då ut en ryttare för att möta och fråga om ärendet. Lite tjafs och ryttaren vände om och blev en av Jehus män. Saken upprepades ett antal gånger. Alla som skickades ut anslöt sig till Jehu. Och gruppen närmade sig med allt högre fart.

Här kommer uttrycket. Vaktposten utbrister: ”Det måste vara Jehu, Nimshis son – han kör som en vettvilling”

Berättelsen fortsätter sen med ganska ruskiga saker. Det handlar om dråp och slag. Lojalitet och dess motsats. Mycket död och grymhet. Sjuttio kungasöner, alla halvbröder, slaktas.

Berättelsen ger oss en hemsk insikt i hur makt används och skapas. Hur lös den kan sitta så att man måste döda för att inte mista den. Det är skildring av rädda människor som gör allt för att inte själva bli offer. Den visar också på att man gärna använde religiösa förtecken för att legitimera sina handlingar.

Vår moderna historia kan finnas vara ganska lik.

Read Full Post »