Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gud’

Det finns alltid olika sidor hos en människa. Ibland får vi möta dem. Ibland kan vi t o m uppleva det som stötande att en människa som brukar vara glad drabbas en depression. För att inte tala om troende som kan vara dödstrött på sina medmänniskor.

Människan är en komplex varelse.

Jag kan kämpa med min självbild. Men jag är ändå ganska hyfsad på själavård och förkunnelse. Nån som fick se detta kallade mig hycklare. Men nej, jag hycklar inte. Men min erarenhet av mörkret kan jag använda för att möta andra med svarta dagar.

Ingen av oss blir förskonade från sorger. Men i mörkret kan Gud arbeta med oss. Ett liv utan motgångar blir ett ytlig liv. Men ett liv med för många motgångar kan krossas. Det sätter spår. Därför måste vi vara varsamma med varandra.

Read Full Post »

Kao bad mig skriva något om den historien. Det blir ingen djuplodande exeges. Bara det jag vet om honom hämtat ur Bibeln.

Andra Konungaboken daterar Jona till 700-talet f. Kr. Men den bok i GT som bär profetens namn är den enda berättelsen om en profet. De andra profetböckerna är uttalanden av profeter. Någon gång varvade med berättelser.

Det är en berättelse om lydnad och olydnad, om liv och död, brottningen med Gud och bearbetning av Gudsbilderna. Kallelse och uppdrag, mission och inte minst spänningen mellan Guds rättvisa och Guds barmhärtighet. Boken har stor litterär tyngd. Den är välskriven. På ytan en sagoberättelse, men under ytan är det en teologisk pamflett.

Jonas bok har bara fyra kapitel och är snabbt genomläst.

Gud talade till Jona och befallde honom att fara till staden Nineve för att predika för det ogudaktiga folk som levde där. Men Jona flydde åt ett helt annat håll med en båt. En storm seglade upp och fartyget var illa ute. Man kastade lasten överbord och ropade till sina gudar. Jona låg och sov under däck. Men man väckte honom och sa åt honom att be till sin gud. Stormen tilltog och man ansåg att det måste vara någons fel. Man drog lott och den föll på Jona. Som erkände att han var på flykt från Gud och hans uppdrag. De slängde då Jona överbord och i det ögonblicket la sig stormen.

Men Jona svaldes av en stor fisk. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. Jesus talar vid något tillfälle om Jonas tecken. Som Jona var i fiskens buk i tre dagar så skulle han vara i dödens klor i tre dagar.

Jona ropade och bad. Ångrade sig och bad om nåd. Och fisken spydde upp Jona på land. Återigen kom Herrens ord till Jona. Återigen kallelsen att bege sig till Nineve och förkunna Guds ord. Denna gång lydde Jona. Han begav sig till denna stora stad och vandrade på gatorna och predikade. Han profeterade att staden skulle förstöras om 40 dagar. Folket tog honom på allvar och alla började fasta och ångra sina synder. Man klädde sig i säcktyg och slutade  med sitt ogudaktiga liv. Stadens kung steg ner från sin tron satte sig i gruset och befallde alla att sluta med ondska och övergrepp. Kanske Gud skulle se detta och skona dem.

Och Gud förbarmade sig och lät inte det onda ske med staden.

Men Jona blev missnöjd. Han skällde på Gud och försvarade sin flykt. ”Var det inte som jag trodde. Du är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek.” Varför skulle han behöva predika ofärd när Gud sen i alla fall räddade staden? Han blev nog utbränd för han önskade sig döden. Han lämnade staden, byggde sig en hydda och väntade på vad som skulle ske.

Herren lät ett kurbitsträd växa upp över Jona. Det gav skugga och Jona uppskattade detta. Men i gryningen nästa dag lät Herren en mask angripa trädet så det vissnade ner. Och solen och vinden angrep Jona så att han höll på att svimma av. Han ville bara dö.

Gud undrade vilka skäl Jona hade till att vara vred. Alla skäl i världen tyckte Jona.

Då talar Gud:

Du bekymrar dig för ett träd som du inte lagt ner något arbete på och som du själv inte fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.”

Vad som hände sen med Jona får vi inte veta. Han kanske gick i terapi och tillfrisknade från sin utmattningsdepression… Eller så fick han väl sjukersättning.

 

Read Full Post »

Guds existens är inte beroende av vårt godkännande. En vanlig ologisk kullerbytta är att man skapar sig en bild av en ond Gud. Eftersom Gud är ond så tror man inte på honom. Och tror att han därmed försvinner.

En annan variant för att få honom att försvinna är att förminska honom till ett gosedjur. Man gör honom till ett harmlöst övergångsobjekt. Som man tänker kan finnas men bara när man känner för det. Han ställer inga krav, han kan inte bli arg, han är med på alla noter även de riktigt fula.

Gud är ingen leksak.

Att ha med Gud att göra kan visserligen ibland vara en lek. En fest och stort nöje. Men man har inte Gud där man sätter honom. Gudsfruktan är inte rädsla, för kärleken driver ut rädslan, men stor respekt för en makt som är större än jag kan greppa.

Gud ställer krav. Han har åsikter om hur vi ska leva med varandra. Han är rättfärdig och kräver rättfärdighet. Men han ser klart på vår bristfälliga förmåga. Och hans kärlek drev honom till att bli människa för att kunna försona oss med honom. Det är vad julen – eller som vi kristna hellre säger: Kristi födelses fest – handlar om.

Vi är fria att älska. Vi får kämpa med denna värld och oss själva. Vi kan drabbas av tvivel och missmod. Vi kan fara illa t o m inom kyrkorna. Kristna förföljs idag i många länder. Ändå lever vi i frihet. Stundvis erfar vi detta. Vi går på vägen där vi gör erfarenheter och mognar för himmelriket. Det är ingen framgångssaga där vi alltid lyckas i världens ögon. Men Jesus vandrar med oss.

 

Read Full Post »

Egentligen är det väl så att om Gud finns så finns han oavsett vad du eller jag tycker om det. Men i diskussionerna så blir det som om vi skulle kunna bestämma om hans existens eller ej.

Ett vanligt argument är att kristna gör så mycket ont. Det beror på att de tror på en ond Gud som förorsakar en massa lidanden. Därför finns inte Gud. Det håller ju inte i ett logiskt test.

Finns Gud så finns han även om han skulle vara ond. Även om kristna är ondskefulla. Sen håller det inte ens att alla kristna är onda. Eller att de tror på en ond gud.

Men skapade gudar kan leda till villfarelser. Tron på ett högsta väsen, i synnerhet om detta väsen tycker som man själv, kan leda till övergrepp. Det moderna att tro på andligheten inom sig själv och att den ska leda en rätt är farligt eftersom vi är brustna och inte helt goda. Där det inte finns något yttersta goda att studsa sina tankar emot öppnas det för terror. Där är bara JAG yttersta norm.

Jag är inte särskilt religiös i bemärkelsen av att söka andliga upplevelser. Om och om igen faller sånt platt till marken. Ibland har jag funderat över om jag skulle blivit muslim i ett muslimskt land, hindu i Indien eller buddist i Nepal. Tror faktiskt inte det. Jag skulle snarare blivit ateist av den sortens lära.

För mig står och faller min tro med Jesus. Vishetsläror och gudaberättelser i all ära. Men för mig handlar det om att Gud vid en bestämd punkt i tiden låter sig födas som människa. Lever och predikar och botar.  Han uppfyller både det han lovat och det människan lovat men inte klarat. Rättfärdighet och barmhärtighet. Han offrar sig själv för att inte schakra med sitt behov av rätt. Samtidigt som han inte kan kompromissa med sin kärlek till människan. Hans uppståndelse slår hål i muren och människan blir fri. Fri att älska, leva, dö och uppstå.

 

Resten kan vara eller inte vara. Det är inte oviktigt med teologi, inte alls. Det är inte oviktigt hur man lever. Det är inte oviktigt hur kyrkan beter sig. Och allt annat. Men det är inte avgörande.

Men finns Gud så finns han oavsett om vi gillar honom eller ej.

 

Read Full Post »

Lärjungarna var i ett tillstånd av förundran och osäkerhet. Påskens omtumlande händelser låg nu några veckor tillbaka. Och en och en halv vecka hade gått sen Jesus fördes bort från dem och till härligheten i himmelen. De hade gjort stora erfarenheter, men vad skulle de göra med all kunskap de fått? Och hur skulle de berätta om det som skett?

De var som så ofta församlade. Då kom ett dån från himmelen. En stormvind som fyllde hela rummet. Tungor som av eld fördelade sig och stannade över var och en av dem. Alla blev uppfyllda av helig ande och började tala språk de inte visste de kunde.

Judarna var redan då spridda på många håll och talade många olika språk. Vid högtiderna samlades man gärna i Jerusalem. Dånet hörds över hela staden och många människor kom till lärjungarna för att se vad som hänt. Då fick de höra om Jesus på sina egna språk. Förvåningen var stor, var inte de här galileer allihop, hur kunde de då tala alla dessa språk?

Var de fulla?

Nej, det var de inte. Petrus steg fram och talade inför den stora samlingen av folk. Han berättade om Guds goda gärningar. Nu hade allt fallit på plats för lärjungarna, nu kunde de vittna om tron. Petrus hänvisade till skrifterna och visade på hur allt varit förutsagt om Jesus. Han visade på att Jesus var segerfursten man väntat på. Han som de sänt i döden var uppstånden och var nu i himmelen.

Mängder av folk fick ett styng i hjärtat och började fråga vad de skulle göra. Petrus sa:

”Omvänd er och låt er döpas, var och en, i Jesu Kristi namn, tillförlåtelse för era synder. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Det är er som löftet gäller, er och era barn och alla som nu är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar”

 

Den dagen ökade församlingen med ca 3000 personer.

Apostlagärningarna 2:a kapitlet

Read Full Post »

Eftersom inget lockade på TV så stannade jag kvar vid datorn. Jag sökte på olika intressanta bloggämnen… och läste ett antal bloggar. Många ganska ”privata” i bemärkelsen att de inte intresserade andra än närmaste anhöriga. Många galenpannor. Några seriöst reflekterande. Och så dom som har fullkomliga vanföreställningar om kristen tro. Som inte kan skilja på sexsekter och Svenska kyrkan. Som avslöjar sin totala brist på kunskap genom att komma med skämt som inte ens är roliga.

I början av min bloggtid… 2006… tror jag att jag började vandra runt… så trodde jag att det var möjligt att samtala med folk, vederlägga sakfel, visa på en sund kristen tro. Ack vad jag bedrog mig.

Jo, jag har haft många fina samtal med människor som söker, människor i sorg och bekymmer. Många som delat sina erfarenheter med mig. Det har varit meningsfullt. Men de där som inte vill ta och ge, de som är så rädda för Gud att de måste skända honom och alla hans barn, dom har jag tvingats inse att det är ingen idé att kommentera. Det gör mig ledsen.

Varför vågar vi inte låta våra åsikter, erfarenheter och tro mötas i normal samtalston?

Read Full Post »

Detta är mitt tusende inlägg på den här bloggen. Lägger man till alla raderade, de som finns på Kyrkis och på Kyrksysters fritidshus så blir det säkert det dubbla. Så om ni ska uppdatera er och läsa allt så har ni att göra en stund.

Jag skriver inte så mycket längre. Mest beror det på att gensvaret inte är detsamma som på AB. Det finns inte det debattforum som det blev där. Det är svårt att nå ut och in hos andra. Min läsarskara är mycket liten och få utanför den kretsen finner min blogg.

Det är Domsöndag idag. Texterna handlar om yttersta tiden och Jesu återkomst. Det handlar om fåren och getterna som ska skiljas åt. Men också om att det är vad vi gjort för ”dessa mina minsta bröder” som är avgörande för hur det går i domen. Den som tagit emot Jesus ömmar för de utsatta, de sjuka, fattiga, hungriga och fångna. Det är en naturlig följd. De hårdhjärtade frågar varken efter Jesus eller hans minsta bröder. Det är allvarliga frågor som ställs denna söndag.

”Den dubbla utgången” är en kyrklig omskrivning för möjligheten att gå förlorad. Domen och helvetet tonas numera ner ganska mycket. Det är ju fult att skrämma folk. Och det är sällan effektivt heller om man vill omvända folk. Men det är kanske fel att inte vara ärlig om att den som säger nej till Jesus inte kommer till himmelen. Inte som ett straff utan för att den människan inte skulle trivas där. Helvetet är kanske inte ett eldhav – men det är en bra bild för att brinna är det mest helvetiska man kan uppleva, jag har en gång fått en rejäl brännskada så jag vet – men den plats där Gud inte finns. Den stora tomheten. Ingen döms dit, men många väljer den.

Read Full Post »

Older Posts »