Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gud’

De senaste dagarna har några bloggar surrat kring kristendomen som ett val eller ej. Naturligtvis har man ett val. Man kan välja att vara kristen eller att inte vara kristen.

Men det som är ett fenomen är att man tror att man har rätten att utforma kristen tro efter sin egen smak. Eller att ens egen åsikt avgör om Gud får existera eller ej. Man finner någon liten sak som man ogillar och därmed håller man sig för god för att ha med Gud att göra.

Det är högmodet i ett nötskal.

Om Gud finns.

Om Gud finns så finns han oavsett om jag vill det eller ej. Hans existens är inte beroende av min tillåtelse. Jag kan inte tala om för honom hurdan han ska vara för att jag ska tro på honom. Eller för att han ska ska få finnas.

Det är inte jag som är universums härskare.

Jag kan bråka med honom. Det tål han. Jag kan ifrågasätta, sätta mig emot, klaga och anklaga. Det tar han. Men han försvinner inte bara för att jag ogillar vissa av hans beslut.

Att ta avstånd från Gud

Det är varje människas eget val. Men Gud försvinner inte för det. Man kan komma med vilka argument som helst, men om Gud finns så försvinner han inte i alla fall. Man kan förvränga bibelord, föra en retorik in absurdum omkring påvens skägg… ja, alla knep i världen. För om Gud finns så försvinner han i alla fall inte. Han försvinner inte för att du eller någon ogillar honom, inte vill ödmjuka dig, vill ha rätt i allt och fara fram som du vill. Eller vad det nu är.

Om Gud finns är han verklig. Då finns han. Du kan välja bort honom i ditt liv. Men han försvinner inte för det.

Read Full Post »

Diskussionen om skolavslutningarna får fortgå i förra inlägget. Mina svar är inte av nöden där.

Men jag funderar lite på hur jag ska ha julsamling på demensboendet. Mitt i det funderandet känns det som om jag håller Jesusbarnet i min hand och frågar mig vad han betyder för människor idag…?

Vem är han i vårt moderna julfirande? Men framförallt vad betyder det i vår tillvaro att Gud har låtit sig födas in i vår värld som ett litet barn? Hur har det påverkat mitt liv?

Men ännu viktigare: Vad betyder det för dig? Hur förhåller du dig till det?

Read Full Post »

Det uttrycket slinker ofta förbi i våra svepande ord om vad man i kyrkan sysslar med. Det är inte konstigt alls att man kan bli konfunderad och undra vad som är vad och vem som var först…

Så här lär kyrkan:

I begynnelsen var Gud. Den treenige Guden anas redan i skapelseberättelserna. 1 Mosebok 1:2 ”en gudsvind svepte fram över vattnet” står det i översättningen från 2000. Tidigare har man använt uttrycket ”Guds ande”. Men går vi till Johannesevangeliets tredje kapitel kan vi där se att det återigen talas om ”vinden som blåser vart den vill”. Den vind som återkommer i Apostlagärningarna. Den helige Ande.

När vi återvänder till 1 Moseboks första kapitel kan vi 26:e versen läsa ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss” ”Vi” är väsentligt här. Majestatis pluralis(kungen talar om sig själv i flertal)? Eller kanske treenigheten.

Gud och människan kämpade med varandra. Berättelsen om syndafallet är säkert en myt, men en myt som berättar en stor sanning om människan. Människan som låter sig bedras, betvivlar Guds ord och förtjusas av tanken på makt och herravälde…  Brustenheten är ett faktum.

Återigen söker Gud människan, han ger sitt folk LAGEN och gör en överenskommelse om att folket ska följa den och i gengäld ska Gud bevara dem. Det lyckades inte. Alla kungaböckerna och krönikeböckerna är en lång haranger över hur kungarna och folket avföll och härjade och upprättades och föll igen.

Gud gör då det enda han kan göra för att både hålla fast vid sitt krav på rättfärdighet och sin kärlek till människan. Han låter sig födas in  i världen, han blir lik människan som skulle varit lik honom. Jesus är Gud som blivit människa. Inte en ny gud. Han lever det sanna livet, det som vi skulle gjort. Han fullbordar lagen genom sitt liv och låter oss få förtjänsten av det. Därför kan han också bli det fullkomliga offret.

När Jesus skriker ut sin övergivenhet på korset, är han övergiven. Han har gjorts till synd, han bär allt det vi ställt till med. Han dör med allt det. Men när han dör utan synd besegrar han synden och döden. Och han slår upp dörren till himmelen på vid gavel för hela mänskligheten. För alla som vill.

Det är alltså Gud själv som offrar sig för oss. Fadern, Sonen och Anden är ett. Många tycker det är groteskt att Gud offrar sin Son. Ja, det vore det om Sonen var son i vår bemärkelse. Först när man ser att det är en enhet blir det begripligt.

Så svaret på om Gud fanns före Jesus är att det är självklart att han fanns. Han har ingen början inget slut. Men en gång gjorde han ett nedslag rakt ner i vår historia, vid en tid vi kan referera till.

 

Read Full Post »

« Newer Posts