Påven ger hopp

I Svd idag tar man upp ett antal uttalande av det tuffa slaget. Av påven.

Read Full Post »

Andlig rådgivning i vården

En sjuksköterska har uppmanat psykpatienter att be till Gud och satsa på sitt andliga liv. Det var kanske inte helt smart.

Men jag har mött mer än en läkare som sagt sig be för mig. Som uppmanat mig att meditera och vila hos Gud. Vilken tröst det har varit för mig. Så vid rätt tillfälle kan det bli en stor hjälp.

Jag har ju en del själavårdssamtal. De som kommer till mig vet vad jag står för. Men jag är alltid försiktig med att slå bibeln i huvudet på dom. Men märker jag att de vill tala om Gud så gör vi det. På deras initiativ.

Inte långt från detta ligger artikeln om Katarina kyrka i Stockholm. Det finns ett sug, det finns en längtan. Människor söker det sanna. De vill möta Gud. De söker försoning genom Jesus. Hur för vi ut hoppet till dessa människor? Hur ska vi bli frimodiga? Och hur ska vi hantera det vi har? När ska man vittna och inte?

Idag har folk väldigt dålig kunskap om kristen tro. De flesta verkar tro att alla kyrkor är sekter. Hårda, omänskliga, dömande. När det är rakt det motsatta. Om man nånstans kan få möta kärlek och förståelse utan dolda avsikter är det i kyrkan.

Naturligtvis finns det rötägg även i kyrkan. Det finns prestige och insnöad människor. Man kan råka ut för dem och bli avskräckt. Men försök nån annanstans då. De goda själasörjarna finns.

Read Full Post »

Efterdyningar

Gårdagens fängelsebesök hänger kvar. Mådde inte så bra idag. Det känns lite bättre nu när jag är hemma och ätit middag.

Jag kan inte förklara vad det är som tar så hårt på mig. Livsödena, alla kontroller, att mestadels tala engelska. Torftigheten, tristessen…

Kanske det varit lättare om det varit monster jag mötte. Men det är undantagslöst vanliga män. Men män som det slagit slint för. Eller som hamnat i ett kriminellt sammanhang och fått det som livsstil.

Det finns förändringsprogram. Hur effektiva dom är vet jag inte. Men utslussningen fungerar för några men inte alla. Det gäller att ha ett sammanhang att komma till, annars är man snart tillbaka verkar det som.

Och det gör mig ledsen. Vad kan vi göra för dem?

Read Full Post »