Mitt försök att i ett inlägg ställa frågor till mig själv och er om vad som händer där IS(islamiska staten)går fram misslyckades. När jag publicerade försvann texten. Bara rubriken publicerades. Jag vet inte om det var ett handhavarefel eller Guds ingripande.
Får försöka att på nytt formulera mig.
Det vi får höra via medier ska vi möta med sund skeptis. Vi vet att det finns många beroenden, och medier är inte alltid fria från påtryckninger och kanske inte heller från egna ställningstaganden.
Men det vi hör från områden där IS nu går fram är fruktansvärda vittnesbörd.
Vad får unga män att ansluta sig till denna terrororganisation? Vi vet att även svenska muslimer reser dit för att strida. Det är lätt att bara se muslimer som hemska människor som borde utrotas. Eller i alla fall utvisas från vår trygga idyll. Åkesson önskar att de ska fara dit och inte återkomma. Dit där islamister härjar. Far dit och kom inte tillbaka, säger han.
Som om det skulle lösa något.
Far de dit och många fler så kanske de får framgång. Vad händer då i den så kallade fria världen? Kommer de då inte tillbaka mer taggade och med fler terrordåd i tankarna?
Någonstans har vi felat i vårt möte med de arabiska kulturerna. Det går inte att bara säga att de är onda. Hur blev de det i så fall?
Men vi sitter i en rävsax. Vi måste få igång en dialog med respekt från alla sidor.
USA försöker nu en militär lösning. Det är möjligt att de kan besegra IS. Men vad kommer sen? Nästa grupp av besvikna arga unga män?
Gud, förbarma dig över oss.
Kyrie eleison.
Read Full Post »
kyrksyster 