Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kamp’

Ganska många har läst mitt inlägg om den kristna mystiken. Förstår att det är en vinkel av kristen tro som skapar förundran. Lockar samtidigt som man inte vet vad det är.

Det finns mycket i den kristna traditionen som säger att vägen till en djupare gemenskap med Gud går genom en mörk natt. Det är inte allas väg. Men mångas. Några kan finna sin tro utan kamp. Det är inte nödvändigt för saligheten att ha kämpat i mörkret. Men för många är det nödvändigt för att komma nära Gud.

Min resa började i tonåren. Ungdomsprästen i min församling lärde ut enkla övningar. Han uppmuntrade oss till att bygga ett kapell i vårt inre. Genom att utsmycka detta kapell i vår tankevärld skulle vi bli redo att ta emot Jesus. Han skulle ha en plats att möta oss. Efteråt förstår jag poängen i att binda sina tankar för att kunna fokusera.

Systrarna i klostret lärde mig be rosenkransen. Genom att binda tanke och ord i givna böner skapades ett tomrum i vilket Gud blev levande.

Störst av allt blev nog erfarenheten av den nya födelsen i den väckelse som gick genom laestadianismen på 70-talet. Mitt hjärta var luttrat nog för att förstå, när en konflikt stängde in mig i ett hörn. Min enda väg ur den var att inse min egen oförmåga till ett syndfritt liv. Det var en total revolution i mitt liv. Svårigheten var inte att inse min synd, den hade jag ältat i åratal. Nej, det svåra var att ta emot nåden. Att möta en kärlek som var större än min synd.

Inget har varit raksträcka efter det. Jag har gått genom många nätter. Inte minst har jag fått lida för vad andra människor kan hitta på. Inte alla gånger har orkat vara stark. Jag är på inget vis ett dygdemönster. Det finns massor att anklaga mig för. Ibland kan jag rätta till det… ibland får jag lämna det åt Gud. Men min tro håller genom sorg, tvivel och förtvivlan.

Den är oberoenda av mig själv numera. Jag måste inte orka tro. Det är tron som bär mig.

Read Full Post »