Konfirmander

Det har jag inga nu. På förra stället hade jag det. Det är en svår uppgift. Man måste lärasig hur de funkar och hur man når dem. Skapa intresse. Och detta är kanske enda chansen man får att möta dem i deras existentiella frågor.

Konfirmandundervisning idag är mer upplevelse än inlärande. Ibland kanske det kantrar något. Om man inte vet vad man upplever. Konfirmanden är i centrum. Men ibland borde nog Gud vara i centrum även hos konfirmandgrupperna.

När jag var konfirmand i slutet på 60-talet var det bara som ännu en lektion i skolan. Det var bara att vi hade den i församlingshemmet. Alla gick utom de frikyrkliga. Och nån från en helateistisk familj. Första terminen hade vi en kvinna, hon var inte präst men teologiskt utbildad. Det enda jag minns från den terminen var att vi inte fick säga du till henne. Sen kom prästen på våren. Han satt i katedern och malde. Vi skulle lära oss psalmverser och trosbekännelsen. Han var så patetisk i sin roll att det bara kröp i kroppen. För mig blev konfirmandtiden en enorm besvikelse. Jag var ju intresserad. Jag ville lära, fråga och möta detta. Jag fick ingenting med mig. Och slirade ut i ungdomslivet istället.

Det är allvarligt att man inte tar uppdraget med konfirmander på allvar. Det där med en av dessa minsta är relevant.

Nåväl, jag fann vägen tillbaka efter stor turbulens. Men hur många andra gjorde det?

Read Full Post »

Klarade dagen med Guds hjälp

Förmiddagsgudstjänsten var en temagudstjänst om kärlek. En liten utställning. Stora hjärtan och små. Kören sjöng och kantorn intervjuade mig. Sen delade jag några tankar kring hur nära livets glädje och sorg ligger. Men sen blev det evangelium och predikan. Det var hyfsat välbesökt. Men annars så är det glest i kyrkbänkarna i den kyrkan.

Jag hade planerat att äta lunch innan eftermiddagens konfirmandträff. Men det hann jag inte. En snabb kyrkfika innan jag for till en annan del av socknen. Konfirmationen är nu nära. Och det typiska fenomenet att jag nu kan allas namn och då är det snart slut. I höst kommer ett nytt gäng samma namn men med nya ansikten. Och samma insikt om att jag inte lär namn så fort längre.

Mässa i Taizéton firade vi. Men mest ägnade vi oss åt att spåna idéer inför redovisningen på konfirmationen. Det blir nog ett sång- och musikavsnitt. Och sen ett kort drama om den förlorade sonen. Det gäller att visa upp vad de lärt, samtidigt ska de känna sig bekväma och så får det inte ta för lång tid.

Mådde inte bra i morse. Magen i olag och allmänt ruggig. Funderade på att sjukanmäla mig. Men det hade blivit så komplicerat för mina arbetskamrater så jag fick ta mig samman. Särskilt som en annan i konfirmandteamet mådde ännu sämre. Jag tog – med Guds hjälp – mig igenom dagen. Har kräkts lite ikväll. Inte magsjuka utan nått som händer när jag är stressad eller trött.

Read Full Post »

Korsvandring

Ibland när man försöker ge en upplevelse så reagerar de som är föremål annorlunda än man tänkt. Vi hade konfirmationsträff idag. Vi har det ca en gång i månanden. Temat för idag var Jesus- försonaren. Vi talade om hans lidande och död. Huvudpunkten blev en korsvandring. Vi hade bett några av våra församlingsbor att hjälpa till.

En ögonbindel och en följseslagare. En golgatavandring. Gripandet i Getsemane, hånet och spottet(bara vatten), bjälken att bära, spikarna…(fejk) det sura vinet… de hårda orden. Döden och befrielsen. Handkräm, smekning och omlindad hand… Det grep som det alltid gör. Men vi får nog hitta på nåt annat än handkräm, det tyckte några var det värsta. ”Det luktade gammal tant”.

Det är femte söndagen i fastan. Jesus lidande står allt mer i centrum.

Read Full Post »

Helt normalt

Det är söndag kväll och snart dags att sova. En ny arbetsdag i morgon. Men det händer lite i bloggosfären. Nästan som på AB-tiden då bloggrälen var många. Idioterna via de normala kändes det som ibland. Fast vi som tycker oss vara normala normalt sätt kan ju bli onormala, normalt sätt när vi möter det onormala. Ja, kanske det är normalt att reagera onormalt på det som är normalitet för de som är onormala…?

Men min dag har varit i Herrens boningar. Fem timmar konfirmander mitt under hockeyfinalen. Det blev en deal. Vi jobbade effektivt med pauser där det var tillåtet att via mobiler se utvecklingen. Ändå lyckades vi få dem intresserade. 15-åringar som för första gången får bläddra i en Bibel…

Mässa var det också. Lite strul. Jag fick be några visa lite respekt. Fast egentligen vill de inget illa. De är bara tonåringar.

Men starkast var vår unga ledare, några år äldre än konfirmanderna, som höll den avslutande andakten. Hon höll ett vittnesbörd som fick alla att stilla sig. Gud var närvarande. Och lovsången som avslutade dagen steg uppåt.

Read Full Post »

Hemska tanke!

Tänk om jag faktiskt hade snubblat. Jag gick med kalken vid nattvardsgången och höll på att snubbla på mitt röcklin. Ni kan väl tänka er själva om jag drösat omkull, hällt vin över mig själv och nattvardsgästerna! Det skulle det pratats om länge! Jag vet inte varför jag fastnade i röcklinet. Den långa vita dräkten. Men jag tror att det beror på att jag måste böja mig fram med kalken, de som skulle ta emot knäböjde vid altarringen, och när jag skulle gå vidare tog jag ett steg innan jag rest mig helt. Då trampade jag på nedersta kanten av dräkten. Som tur var fångade jag upp mig själv i sista stund.

Konfirmandsamling i dag. Vi har väldigt trevliga konfirmander. De säger tack och de hjälper till. Lugna men ändå inte svårpratade. Lätta att få igång. Det är ett långt pass 10-15. Men det går rätt bra eftersom det skiftar mycket i vad vi gör. Det är lektion, grupparbete, fika och lek, gudstjänst.

Read Full Post »

Hur folk väljer…

Idag tog vi emot ett nytt gäng konfirmander. Det är lika spännande varje gång. Det svåraste är att lära sig vilka det detta år är som heter Anton, Rasmus, Simon, Sofie, Isabelle och Alice. Det är samma namn men nya ansikten.

Vi firade först familjegudstjänst. Det skulle varit barn med för att sjunga, Men det kom bara några få och då vågar de inte. Tyvärr är det ofta så. Barnen är med i körer och verksamhet i veckan men kommer inte på söndagsgudstjänsten. De som kommer som idag skräms nog iväg. Föräldrar ställer upp på matcher och träningar, men när barnen ska sjunga upp med sin kör så hjälper man inte till. Trist!

Men de flesta av konfirmanderna kom i alla fall och hade föräldrar med. Vi hade lite mingelfika och sen fick de lyssna på oss när vi informerade om vad som gäller under det här året. Böcker och papper lämnades ut.

Efterarbetet tog sin tid. Men eftersom det är valdag idag fick vi lite hjälp av valförrättaren att få i ordning.

Har ni röstat?

Read Full Post »

Kreativ process

Normalt är jag allergisk mot det där med processer. Många far illa när det ska vara grupprocesser. Ofta är det nån självlärd guru som ska sätta igång något i en grupp och sen fråntar sig allt ansvar när deltagarna klöser ögonen ur varandra. Kan jag så undviker jag att hamna i sådant.

Men idag fick jag se att en process kan fungera även med unga människor utan att det blir kaos. Det var inte min mening alls att dra igång processen som blev. Det var den sista vanliga läsningen för våra konfirmander. Vi hade avsatt tid för att tala om hur vi skulle redovisa det här året under själva konfirmationsgudstjänsten. Först var det bara förvirring. Allehanda avledningsmanövrar. Sorl och dåliga skämt. Men jag var ganska sträng med att återkalla uppmärksamheten. Men till sist kommer en tjej på en idé som de andra kunde godta och så var processsen igång. Tänk er att ha 14 ungdomar i ring i 1,5 timme kreativt jobbande med idéer och till sist hade vi ett program som vi kan jobba vidare med.

De var antagligen helt färdiga när vi sen skulle fira mässa. De var knäpp tysta och helt stilla. Ingen petade på nån, inget småprat, inga telefoner.

Read Full Post »

Konfirmander, den gode herden och en predikan som glömdes kvar

Söndag betyder ibland konfirmander. Vi träffar dem ett antal söndagar under året. Det blir ett mer sammanhållet pass än om vi skulle haft träffar varje vecka. När jag var konfirmand i slutet av sextitalet så gick vi till församlingshemmet varje torsdag efter skolan där prästen höll en lektion ungefär som i skolan. Det var inte särskilt upplyftande. Inte roligt heller. Förmodligen lärde jag mig inte så mycket.

Men vi träffar ungdomarna under fem timmar. Då hinner vi ha korta lektionspass, ha gudstjänst, fika, leka och kanske göra något skapande. Men ibland undrar jag i alla fall om de får med sig så mycket mer än jag fick. De flesta har inte den förkunskap som vi förutsätter. Det är svårt att börja från botten. Våra ord och våra självklarheter förstår de inte. Det gäller inte bara kristen tro utan lika mycket om vi talar om samhällsfrågor. Ungdomars värld är ganska liten känns det som, trots internet och tillgång till all tänkbar information. Vi försöker få dem att uppleva snarare än lära sig saker utantill. Men om vi lyckas är jag tveksam till. Tron är allt annat än självklar bland ungdomarna.

Vi hade också högmässa. Det var min tur att predika. Det är den gode herdens söndag. Texter och psalmer var anpassade till dagens tema. Herdebilden kan upplevas olika av människor. För många är det en trösterik bild. Herren är min herde och jag är trygg i honom. Men den kan också upplevas negativt. Herden stänger in mig, beskär mig och föser mig framåt på en väg som alla fårskallar ska gå. Det blev en predikan om våra olika bilder, och om hur Jesus är den gode, sanne herden. Den som följer med, skyddar och stöttar. Som inte stänger in, inte slaktar och föder sig själv på oss.

Efteråt kom jag på att min predikan blev kvar i den psalmbok jag använt. Det ser som trevligare ut om jag har mitt manuskript i en bok än bara står där med papperet i handen. Det var en av kyrkans psalmböcker som jag ställde tillbaka. Nåväl, jag kan inte leta igenom alla psalmböcker. Förhoppningsvis så hittas den av nån som behöver den.

Read Full Post »

Ungdomarna och döden

Det är dramatiskt att tala om döden. Många ungdomar har aldrig förr fått göra det. Ändå har många av dem haft husdjur de begravt och några har haft närstående som gått bort. Men man talar inte om döden.

Men dagens konfirmandsamling handlade helt om döden. Vi började med att samla dem i ring och talade lite om död och sorg. Senare under eftermiddagen besökte vi ortens begravningsbyrå. De annars ganska livliga ungdomarna höll sig helt lugna under hela den timme begravningsentreprenören berättade om vad som händer när någon dör och vad som görs med kroppen. Sen fick vi se kistor och svepningar.

Det är alltid svårt att veta hur det landar. Men man hoppas att det har stärkt deras tacksamhet över att leva samtidigt som döden avdramatiserats lite.

Read Full Post »

Det man inte har i huvudet…

… får man ha i hjulen!

Vi hade konfirmander i ett samhälle dryga två mil bort. Samlingen gick bra, lugnt och städat. Sen röjde vi och diskade, plockade ihop och gick ut sa hej och for hem. Väl hemma upptäckte jag att min mobil inte var med. Den var urladdad på morgonen så jag la den på laddning i lokalen vi var i. Det kom jag ju inte ihåg!

Så det var bara att sätta sig i bilen igen och köra 42 km, fram och åter för att ta rätt på mobilen. Mössan hade jag också glömt kom jag på.

Men ett ungt par haffade mig på väg ut och ville ha lite upplysningar, så på så vis var det väl ändå bra att jag fick åka tillbaka…?

Read Full Post »