Studiebesök i verkligheten

Ibland funderar jag på att göra studiebesök i verkligheten. I och för sig gör jag ju det hela tiden. Men att själv bli utsatt för fördomar. Och utmana mina egna.

Så jag tänker ibland att jag skulle klä ut mig till tiggare, sätta mig utanför en affär och se vad som händer. Eller ta på slöja och heltäckande kläder och ta in folks blickar.

Eller… frivilligt sitta inne en månad. Känna hur det känns.

Inget av detta skulle ge en autentisk upplevelse. Jag kan ju sluta när jag vill. Så jag har lagt det på hyllan. Fick en bild av en av fångarna. Han sa att sitta inne är som att gå till tandläkaren. Sitta i väntrummet i fyra år. Inget händer och det man väntar på kan bli smärtsamt.

Det är tufft mitt jobb. Ska till fängelset alldeles strax. Kanske nån skulle göra studiebesök i min verklighet..? Den här tiden på året har jag ju inte ytterkläder som döljer min krage. Jag är inte helt bekväm med folks blickar. Men det är ett vittnesbörd. Ingen har närmat sig mig. Ingen har varit aggressiv. Men föraktfulla blickar får jag många. Mer sällan vänliga.

 

Read Full Post »

Obehagliga blickar

Det är sommar. Alltså har jag inte ytterplagg och halsduk. Men när man som jag rör mig på institutioner  som äldreboenden och fängelset, tar emot på diakonimottagningen och håller andakter förväntas grön skjorta och frimärke. Därför tvingas jag exponera min skjorta och krage på bussar och gator.

Det är inte helt bekvämt.

Folk tittar, hajar till eller låtsas inte se mig. Men det enda som riktigt stör mig är de fientliga blickarna. Inte de nyfikna och ibland generade ögonkast jag får. Då ler jag bara tillbaka. Och tro inte att det invandrarna som visar förakt. Nej, det är etniska svenskar. Det kan vara ganska hätska blickar. Ingen säger nåt eller går till angrepp. Men det är så påtagligt på t ex tåget, där man sitter en stund, att människor upplever obehag pga  min närvaro.

Förr så öppnades många dörrar när man kom fån kyrkan. Idag stängs dom. Mycket av den sociala verksamhet som nu samhället tar över var från början kyrkans pionjärarbete. Det är bara bra att det är så, så kan vi gå vidare till nya pionjärinsatser. Men när motiven oftare nu är att folk ska inte behöva gå till kyrkan för att få hjälp, ja då har man satt en stämpel. Och folk drar öronen åt sig.

Read Full Post »