Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristen beröringsskräck’

På vissa håll i samhället blossar den religiösa beröringsskräcken upp med jämna mellanrum. Ofta i samband med skolans förhållande till kyrkan. Men också i rädslan för kristna/muslimer som engagerar sig politiskt. Debatten på Katarinastiftelsen slog väl egentligen bara fast det. Det öppnade inga nya dörrar, skapade ingen ny förståelse.

Det är möjligt att svensken i allmänhet är livrädd för Gud. Varför? Varför är religiös förkunnelse så mycket otäckare än politisk propaganda eller alla de livsstilsföredrag man tvingas åhöra i alla tänkbara sammanhang?

Personligen mår jag jättedåligt av alla ”hälsoprofeter” som överallt ska vara med på ett hörn. De fördömer ju allt utom sina egna metoder, behandlingar och produkter. De har läst två böcker och är experter på människors psyken. Jag vill inte utsättas för dom, men kan inte undgå dom eftersom de finns med på varenda kursdag eller mässa… Och de som är sjukskrivna eller arbetslösa måste ju gå diverse program som är smäckfyllda av dylikt. De påtvingas mot sin vilja för andra vet ju så mycket bättre vad som är bra för dom. Det snackas det inte om!

Men om jag står i min egen kyrka(min församlings.. då… ok) och säger att Gud älskar dig villkorslöst då skadar jag dig!

Du behöver inte tro det. Du behöver inte leva efter det. Men det kan ju hända att den som är sparkad på, utdömd, inte passar in får råg i ryggen och reser sig.

Ibland tror jag att det är det som är den stora skräcken. Det är därför barn ska skyddas från Gud. Det är därför kyrkan inte ska få vara aktör i samhället. Ordningen får inte störas. Jesus störde ordningen… och gör.

Det är därför man konstruerar sina skräckscenarier, sina historieförfalskningar… gör tron till boven där makten visat sitt fula nylle… och ser livet som möjligt att kränka och motsatsen som ett hot.

Sen finns en liten sak till… samvetet. Innan jag blev född på nytt var jag livrädd för frågan om hur jag hade det med Gud… livrädd för antydan till att jag skulle kunna ha syndat, inte levde rätt … Jag kan darra idag också… men kärleken driver ut skräcken. Jag är en syndare, en bristfällig människa, jag lever inte som jag borde. Men i all min brist är jag dock älskad och försonad. Jag får börja om på nytt varenda dag. Fast jag misslyckas hela tiden. Jag behöver inte ljuga inför mig själv om hur det är ställt. Det behövde jag innan jag förstod att Jesus dött och uppstått och räddat mig.

 

Read Full Post »