Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristen enhet’

Det går knappast att sätta ord på det som hände i Lund denna dag. Aldrig förr har en påve varit i Lunds domkyrka. Att han skulle komma för att fira reformationen är så osannolikt att man knappt kan tro det. Det blev en stark manifestation omkring det som enar. Om ordet och dopet och trosbekännelsen.

Och längtan efter gemenskap kring nattvarden. Kanske kommer det i vår levnadstid. Påven var ju tydlig i sin tro på att lutherska kyrkan ska få full gemenskap med den katolska. Den ortodoxa är också på väg att godta den katolska efter 1000 år.

De frikyrkliga rörelserna vet jag inte var vi har. Många baptister har svårt att förstå de gamla kyrkorna. Och känner ingen längtan efter förening. I bloggvärlden har jag mött många frikyrkliga som tar kraftigt avstånd från de gamla kyrkorna. Men vi har inte råd att strida syskon emellan. Vi måste förenas som ett tecken för världen.

 

Read Full Post »

I min ungdom fanns en sammanslutning som kallade sig så. Enheten var väl mest önskad i relation till katolska kyrkan. Men ändå.

Idag känns det långt mellan samfunden och inom dem.

Jag tänker att kristendomen har inte råd med stridigheter hela tiden i en sekulariserad värld. Det blir allt mer absurt hur man försöker eliminera varandra istället för att söka någon gemensam plattform.

Mina försök att överbrygga klyftan till de baptistiska samfunden har bara lett till att jag förklarats som heretiker. Man har inte tagit emot en utsträckt hand eller viljan att lyssna. Det är svart och vitt och bara den egna åsikten som har sanningsvärde.

Inom Svenska kyrkan är rädslan stor för någon som vill se de större perspektiven. Det är vattentäta skott mellan modernismen med alla anknytningar till alla former av nyreligiositet och den stora skaran av olika mer gammaltänkanden. Och ingen av dessa grupper vill lyssna på varandra.

Förmodligen har jag missat att de som svärtar ner mig egentligen behöver gå i samtal hos mig. Det är ju ofta det är så. Blir ledsen över att jag missat detta behov. Det är inte bra.

Men sorgen över kristnas oförmåga att tänka gott om varandra är stor.

Read Full Post »

Det känns som om Gud lagt kristen enhet särskilt på mitt hjärta. Det provocerar. För alltför många kristna vill stå närmast Gud. Det skapar ångest att konfronteras med att andra kan ha andra åsikter och erfarenheter. Man fastnar i detaljfrågor. Från min egen erfarenhet av väckelsetider vet jag att det ofta kommer till en detalj som man betonar, men inte får respons på från den etablerade rörelsen. Alltså förstärks denna skiljefråga och man börjar snart kalla de som inte hänger på denna skiljefråga för ”dem som det inte är helt klart för”. Sen är inte steget långt till splittringen och nya församlingsbyggen. Några går till de gamla kyrkorna, andra startar eget… och tyvärr en inte helt obetydlig grupp lämnar allt i djup besvikelse.

Det är enkelt att säga att var och en får ta ansvar för sin andliga utveckling, samtidigt som man förklarar sin egen väg som den enda. Det är att backa från sitt ansvar för dem man är en fader eller moder för. För har man gått på den där detaljen/skiljelinjen och dragits med in i något så blir det ett tomrum och en kris när den som man undervisats av går en annan väg och förklarar det han predikat förut som något som nu inte längre håller.

Vi lever i en värld där det blir allt svårare att vara kristen. Ute i världen förföljs och dödas kristna för sin tro. I vårt land finns starka krafter för att begränsa kristnas möjlighet att påverka samhället. Det är groteskt att man i denna situation ska gräla om bibelverser, dopsyn och gudstjänstordningar. Vi är inte överens om allt. Kan aldrig bli. Men vi kan älska varandra trots detta.

Jesus är vårt centrum. Låt honom få vara det!!! Han kommer snart tillbaka.

Read Full Post »

Det är möjligen Ulf Ekmans spektakulära avhopp till Katolska kyrkan som gjort debatten mellan olika kristna falanger mer hätsk. Finns det en rädsla för att tro fel?

Det är smärtfullt att uppleva hur många snöar in på sin lilla halva av kristenheten. Den allmänneliga kyrka vi ändå tror på kan acceptera att olika tolkningar kan göras. Men där rädslan tagit ett grepp där blir bokstaven viktigare än kärleken. Där finns ingen tolerens för de som gör andra val, inte ens för de som kan förstå att andra kan tycka/tro/känna annorlunda.

Kristendomen har inte råd med dessa dispyter. Kristna människor ute i världen förföljs, misshandlas, berövas sina rättighetter. Många dödas för sin tro. Men i Sverige anser man sig ha råd att fördöma varandra.

I synnerhet i bloggvärlden.

Read Full Post »