Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristendom’

Har sista tiden läst och sett några skildringar av konstiga sekter i USA. Någon form av skadlig sex är visst alltid en ingrediens. Månggifte, övergrepp, incest, promiskuöst leverne…

Tänker att om det är det enda man vet om kristendom så är det inte underligt att man vill bekämpa den. Man har aldrig mött den sunda tron. aldrig mött den resning och rättskaffenhet som en levande kristen i bästa fall bär.

Vi är alla syndare men en rätt kristen är medveten om det och försöker att i tacksamhet för förlåtelsen leva ett bättre liv. Och det finns ingen kristen lära som tillåter övergrepp.

Read Full Post »

Kristendomen och kyrkorna måste göra sig trovärdiga. Men inte genom att spela med i sekulariseringen. En kyrka som inte står för det fundamentala i kristen tro är ingen kyrka.

Ibland tänker jag att det är inte samhällets sekularisering som är den stora faran. Det är den inre. Kyrkorna flörtar med samhället. Tonar ner sitt sanningsanspråk, anpassar sig i tron att då får de vara kvar. Blir allt luddigare.

Fast egentligen har det nog varit så i hela kyrkans historia. En anpassad kyrka och dess företrädare har gjort karriärer, medan de som tagit sin tro på allvar har hamnat på bålet (bokstavligen eller i överförd betydelse). För att senare bli helgonförklarade.

Jag känner att jag får allt svårare för den ”gulliga kristendomen”. Ni vet det fina arbetet, många barn o familjer, fika och utflykter. Men aldrig ett allvarsamt ord. Pagefrisyrer och senaste modet. Pärlor i öronen. Väluppfostrade barn som har höga betyg och sen kommer in på prestigefyllda utbildningar. Predikningar som lovordar detta och ställer krav på uppoffringar, frivillighet och generösa kollekter.

Som ett nät man kan slinka igenom och bli utfryst.

 

Read Full Post »

Försöker grunda solbrännan. Men man får ta det försiktigt. Nån halvtimme bara. Men man får tid att tänka.

Vad kräver mest mod – att vara kristen(förmodligen vilken tro som helst, men för enkelhetens skull håller vi oss till kristna) eller att vara ateist?

Jag läser ju runt så gott jag kan på bloggar som tycker saker om tro/icke-tro.

Ateisterna betecknar sig ibland som modiga eftersom de accepterat döden som slutet. De säger sig ha mod eftersom de kan uthärda den existentiella ensamheten människan är dömd till. Att tro på Gud är bara svaghet.

Kristna har sitt mod i att våga lita på något större än sig själva. Det krävs mod att inse sina synder och tillkortakommanden och ta emot förlåtelse. Dessutom är kristen tro utsatt för mycket kritik och kristna hånas. Att öppet bekänna sin tro kan kosta.

Sen har vi alla dom som ”jag är inte religiös men…” ”jag tror att det finns nåt” ”jag tror på mig själv och på reinkarnation” ”Jesus är en förebild”. Ja, ni vet många uttryck i samma anda. Viket mod krävs av dem?

Relativt naturligtvis. Men ändå, vad tänker ni? Och vad tänker ni om temat i förra inlägget, fortsätt gärna tråden där?

Read Full Post »

Eftersom inget lockade på TV så stannade jag kvar vid datorn. Jag sökte på olika intressanta bloggämnen… och läste ett antal bloggar. Många ganska ”privata” i bemärkelsen att de inte intresserade andra än närmaste anhöriga. Många galenpannor. Några seriöst reflekterande. Och så dom som har fullkomliga vanföreställningar om kristen tro. Som inte kan skilja på sexsekter och Svenska kyrkan. Som avslöjar sin totala brist på kunskap genom att komma med skämt som inte ens är roliga.

I början av min bloggtid… 2006… tror jag att jag började vandra runt… så trodde jag att det var möjligt att samtala med folk, vederlägga sakfel, visa på en sund kristen tro. Ack vad jag bedrog mig.

Jo, jag har haft många fina samtal med människor som söker, människor i sorg och bekymmer. Många som delat sina erfarenheter med mig. Det har varit meningsfullt. Men de där som inte vill ta och ge, de som är så rädda för Gud att de måste skända honom och alla hans barn, dom har jag tvingats inse att det är ingen idé att kommentera. Det gör mig ledsen.

Varför vågar vi inte låta våra åsikter, erfarenheter och tro mötas i normal samtalston?

Read Full Post »

Många uttrycker besvikelse över kyrkan. Det kan vara historiska saker man anklagar vår tids kyrka för. Det kan vara otrevligt bemötande i nåt sammanhang. Det kan vara uppdagande av övergrepp. Eller bibelord som upplevs som provocerande.

Kristna beskrivs som dömande. Eller som dårfinkar. Ibland som beräknande.

Det finns naturligtvis mycket att anklaga kyrkans folk för. Vi är syndare. Många är de gånger där den världsliga makten och den andliga makten varit i maskopi till skada för alla. I kyrkans värld har det funnits och finns skadade människor – precis som i alla sammanhang. Människor med sår i personligheten, med personlighetsstörningar. En hård tid skapar hårda människor. Även kristna kan strida för sin överlevnad.

Men det blir så galet när man börjar döma Gud för att hans folk inte är mer än svaga människor. Människor blir aldrig perfekta. Hur kyrkan beter sig är en sak och behöver alltid granskas. Men därifrån till att ta avstånd från Gud är steget långt. Ofta får jag känslan av att de som dömer bara vill ha en ursäkt för sin ogudaktighet.

Att våra demokratiska folkvalda ombud inte alltid håller måttet gör ju inte att vi föraktar demokratin, eller hur? Vi ser ju hellre till det goda demokratin innebär…

Read Full Post »