Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kyrka’

Fortfarande har jag svårt att förstå allt som sägs med den dialekt som talas här. Lite svårt också med TV. Men jag läser tidningen och förstår allt. Och jag förstår textade program.

Gudstjänsten har i stort sett samma utformning som i Svenska kyrkan. Det är små detaljer som skiljer. Saker kommer i lite olika följd. Man klämtar klockan före och efter gudstjänsten. Idag var det dop och även missionsföredrag så det blev ganska långt. Men det var fler människor än det brukar vara i Sverige.

Jag kommer att vänja mig. Men snart måste jag åka hem för att jobba om jag inte får en tjänst här. Och för att arbetsträna.

Annonser

Read Full Post »

Vi har varit i Arjeplog. Där vi en gång började. Det var fantastiskt höstväder. Fina utsikter. Och kära vänner. Jag lyckades inte vända kyrkan rätt så ni får vrida huvudet något.

Färgerna var fantastiska. Och det var bara så skönt att sitta vid min väns köksbord och tala om livet.

1474213551383 1474214457980 1474212682973 1474280770447 20160919_122615 1474272018091

Vi for över fjället. Upp och ner. Brant. Det går bra den här tiden på året. Men när det är halt är det inte roligt.

Vi bodde några år där när vi var unga. En dotter föddes där. 22 mil till BB. Vi var så trångbodda att sociala myndigheter la sig i. Vi fick inte bo så med så många barn. Men nån hjälp fick vi inte. Så vi valde att flytta.

Men kärleken till orten är kvar.

 

 

Read Full Post »

Igår gjorde vi en utflykt. Det är långt att åka om man ska någonstans. Men vackert är det överallt.

1473504710344 1473504704427 1473504697309 20160910_123839 20160910_122848 20160910_123111

Kyrkan är Alstahaug. Där psalmdiktaren Petter Dass en gång verkade.

Read Full Post »

Det har varit en lång dag. Redan före sju tog jag tåget till jobbet. Det tog 1,5 timme att fixa med frukost, möblera och duka. Göra ordning i kyrkan. Vi var tre som slet ett tag där. Prästen ,den andra diakonen och så jag.

Klockan nio slog vi upp dörrarna för våra gäster. Ett antal personer som skulle vara med på en retreatdag, Vi åt frukost, gav instruktioner och så gick vi in i kyrkan. Morgonbön och sedan den första meditationen och avslappning.

Sen fick alla göra vad de ville. Men i tystnad. Man stör inte andra. Vad det nåt viktigt fick de tala med oss ledare. En del sov på kyrkgolvet eller i bänkarna. Vi har fantastiskt goa ullmattor att låna ut. Någon satt i det lilla fina ”vardagsrummet” i en bekväm fåtölj och läste. Vi hade lagt fram ett antal böcker. Man kunde också rita eller måla i ungdomslokalen.

Klockan 13 var det middagsbön. Vi läste en psaltarpsalm, bad och sjöng en psalm. Psalmen 246 som var dagens tema. ”Frid och stilla ro”. Vi hade hjälp av en cateringfirma som kom med lunchen. Men det är ändå mycket det där med maten. Det tar tid och kraft att duka, värma, diska. Medan man också måste finnas till hands. Vilket är det viktigaste. Vi är där för deltagarna. De är där för sin egen skull. Vi jobbar hårt för att de ska vara fria, avslappnade och bli ompysslade och lite bortskämda. Det är deras dag.

Efter lunchen hade diakonkollegan den andra meditationen. Egentligen hade jag skrivit den, men hon framförde den helt fantastiskt. Verkligen meditativt.

Ytterligare några timmar med möjlighet att läsa, måla, sova och tänka. Eller prata med nån av oss. Om vädret varit bättre hade man kanske kunnat ta en promenad.

Jag höll i en stunds andlig vägledning. Utgick denna gång från Johannes av korset. Om livskrisen som blir en andlig kris. Den mörka natten där man skalas av för att kunna ta emot nåden. Och ett nytt liv. Alla far vi illa ibland. Vi kan förbanna det eller söka den tröst mörkret kan ge. Motsägelsefullt. Men den som varit där, begriper precis.

Det händer ibland att någon som hört mig tala eller predika om detta sen berättar att jag gav dem en väg framåt.

Jag lever med sår och defekter. Som de flesta. Jag är inget helgon. Men kanske min styrka är att jag kan beskriva den dunkla natten. Hur man lever i den och hur vägen ut kan vara möjlig. Själv trillar jag ner med jämna mellanrum. Jag har behövt hjälp ibland för att ta mig upp ur brunnen. Men Jesus blir allt viktigare. Så mycket annat, typ bibeltolkning, kyrkoordning… kyrkohandbok… teologiska spetsfunder – tappar jag intresset för. Jag nedvärderar inte sånt. Inte på något vis. Men jag orkar inte längre hålla på med dylikt.

Min kallelse är något annat. Det blir tydligare.

Så firade vi mässa. Stilla efter att klockorna ringt till helgsmål

En sopptallrik och programmet var i mål. Nu återstod bara att diska det sista och att möblera tillbaka. Ta hand om alla rester. Släcka alla ljus. Min ork tröt. Maken hämtade mig. Lite skämmigt inför de som fick ta allt på slutet.

Read Full Post »

Idag har jag frilansat. Medverkat i två gudstjänster i boendeförsamlingen. Två hyfsat välbesökte gudstjänster för att vara på landsbygden.

Predikotexten är hämtad ur Matteusevangeliet. Den berättar om de tre(?) vise männen som såg en stjärna och följde den i hopp att finna en nyfödd konung. År 7 f. Kr. gick Jupiter och Saturnus in i en symbios som från jorden kunde ses som en stor stjärna. Då stämmer också namnen i julevangeliet. Så munken som på 300-talet skapade vår nuvarande tideräkning räknade fel på några år. Ända gott resultat efter 300 år.

De lärde männen som kanske var tre, som traditionen säger, eller fler. Bibelberättelsen berättar inte om hur många de var. De hade sett stjärnan, tytt den som att en konung var född. De hade en längan att möta denne kung. De packade sina kameler och gav sig av på en farofylld och obekväm resa. Stjärnan förde dem till Israel. Men där gjorde de en felsatsning. De tog för givet att kungen måste vara född i palatset i Jerusalem. De knackade därför på hos kung Herodes. Denne kung var känd för sin grymhet.  Han var inte av judisk börd men kom från en grupp som till dels anslutit sig till den judiska läran. Han hade med manipulation, strider och maktkamp tagit sig till tronen. Som lydkonung under Rom. Han hade låtit avrätta sin drottning, flera av sina söner och en mängd av människor som han fann hotande eller misshagliga.

När de vise männen dök upp blev han orolig. Han fruktade all konkurens. De skriftlärde och översteprästerna blev också oroliga. Vad skulle den grymme Herodes hitta på nu? Skulle han sätta igång blodbad som han gjort förut? Därför blev man mån om att hjälpa honom hitta barnet. Kanske han då nöjde sig med att döda det. Guds plan blev oviktig. Nu gällde att rädda livet på alla man kunde. Därför fick Herodes upplysningar om vad skrifterna sa om Messias.

Herodes lyssnade och skickade sen iväg de tre med upplysningen att finna barnet i Betlehem. För att sen rapportera tillbaka om var det fanns. Herodes påstod sig vilja komma med sin hyllning, Pyttsan heller.

Stjärnan förde dem till stallet där barnet och dess föräldrar fanns. De öppnade sina kistor med gåvor. Guld, rökelse och myrra. Deras glädje var stor över att få se den evige konungen. I en dröm bearbetade en av dem vad de varit med om. Han fann att de inte borde återvända till Jerusalem. De tog en annan väg tillbaka till sitt land. Josef och Maria förstod också att de var i fara. De tog Jesus med sig och flydde till Egypten. Där de stannade tills Herodes var död.

Herodes hade inte heller legat på latsidan. Han lät döda alla gossebarn i Betlehem som var under två år. De vise männen kostade med sin felsatsning så mycket död och sorg. Det är dessa barn vi minns på Värnlösa barns dag 28 dec.

Vi lever i en brusten värld. Därför finns synden med även i det som är gott. Barnamorden var inte de vise männens ansvar och skuld. Det låg på Herodes ensam. Men de vise männen öppnade en väg. Och så är det att vara människa. Man orsakar det man inte vill.

Ändå måste man ibland gå i alla fall. Gå ut i det okända och farofyllda. Utan garantier. Varken för sig själv och andra. Ibland faller man. Men då kan man bara resa sig och försöka igen. Om och om igen.

Berättelsen om de tre vise männen lär oss mycket om att vara människa. Hur man måste följa det man tror på. Hur det kan bli så fel mitt i det. Varför förlåtelsen måste finnas.

Read Full Post »

Porträtt av mig, Ljushult, semester 075

Det var bara tomt en stund. Häromdagen hade vi bjudit äldreboendet på utflykt till en av våra kyrkor. Vi hade andakt inne i kyrkan och sen fikade vi och sjöng allsång i tältet vi satt upp på en plats på kyrkogården där inga gravar finns.

Det är lite jobb att få till något sådant här. Men vi var några stycken som hjälptes åt. Tältet restes på rekordtid och fälldes lika fort av två av våra volontärer. Vaktmästaren och jag fixade med möbler och fika. Prästen höll andakt och kantorn ledde allsången. Färdtjänstföraren lastade ur och i alla rullatorer och rullstolar och inte minst folk. Personalen från äldreboendet såg till att alla mådde bra och fick hjälp med psalmböcker och fika.

Idag har jag firat gudstjänst i en annan av våra kyrkor. I en liten by där det inte bor så många längre. Vi har varit bekymrade över ett tynande gudstjänstliv. Idag var inte kyrkan full, men välfylld. Bara några få från byn, men desto fler ditresande. Några sa uttryckligen att de kom för att höra mig. Märkligt att jag börjar fylla kyrkan när jag snart ska sluta…

Read Full Post »

Söker man på ordet ”kyrka” får man upp en massa texter där man säger ”tror gör man i kyrkan, här gäller att veta”.

Då har man satt ordet ”tro” i fel sammanhang. Visst tror man i kyrkan. Men inte i betydelsen ”gissa”. Tro betyder i kyrkans värld ”lita till”. Samma betydelse som i ”trovärdig”, ”sätta sin tro till” och ”trolova”.

Det är en viss skillnad, liksom.

Read Full Post »

Older Posts »