Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kyrkan och skolan’

Nu vet man inte ens om man får ha kristna skolgrupper på skolan. När jag var gymnasieelev på sjuttiotalet fanns där en kristen skolförening. Vi var 100 medlemmar. Skolan hade ungefär 900-1000 elever. Några försökte bedriva mission. Inte alltid så fingertoppskänsligt. Men vi hade verksamhet som lockade många. Och skapade positiv känsla för kristen tro.

I Tyskland går det till så här vid skolstart. Fortfarande.

Själv blir jag ledsen över att media i vanlig ordning styr opinionen. Attityder ändras via media på rekordfart. Och fortare och fortare går det. Ingen verkar tänka själv längre.

Och unga människors vilsenhet ökar.

Annonser

Read Full Post »

Från Heidelberg for vi vidare norrut. Stannade tre dagar i Ruhr. Lillan skulle nämligen börja skolan. Det är en stor dag i Tyskland. En stor strut ska fixas med presenter och godis. Sen börjar dagen med en gudstjänst. En riktig gudstjänst med tal och bön och psalmer. Varje barn får personlig förbön med handpåläggning. Och detta är alltså den vanliga kommunala skolan. Välsignelsen fick vi också. Ingen tar illa upp där. Alla är med.

Sen blev det underhållning i församlingshemmet. Äldre barn spelade och sjöng och skojade. Därefter gick vi till skolgården, med mer underhållning. Förstaklassarna gick sen in i sitt klassrum en stund, medan vi vuxna fick vänta utanför. Vi gick sen till en restaurang och åt. På kvällen kom sen hela släkten för att fira lillan. Hon var glad och spänd samtidigt. Det är en så tydlig initiationsrit. En övergång från den tidiga barndomen till skolbarnstiden.

Idag har vi kört vidare. Men mellan Bremen o Lübeck var det stau nästan hela tiden. 1 och en halvtimme försenade blev vi. Så vi kroknade och valde att stanna en natt i Danmark. The Cottage i Nystedt är pittoreskt som hela byn. Men enkel standard och trist mat. Men vi har varsin säng och tak över huvudet.

Read Full Post »

I morgon är det dags. Sommarens skolavslutning. Debatten blossar upp om igen. Men lite lugnare i år. Jag ska ha två avslutningar i en av våra kyrkor. Skolan vill ha avslutningen i kyrkan och vill att vi från kyrkan medverkar.

Vi får inte be, inte välsigna och inte förkunna. De två första kan man naturligtvis utesluta. Men vad ska man säga om man inte får förkunna. Det vanliga dilemmat att vi förväntas moralisera och förmana och inte ge evangelium. Jag fixar inte det. Jag tänker tala om att Jesus inte tycker barnen är för små… kanske leder det till att nästa år så blir det ingen skolavslutning i kyrkan. Men då får det bli så. Jag kan inte stå där och lägga bördor på barnen. Min uppgift och kallelse är att lyfta av bördor. att uppmuntra och få människor att växa i kraften av att de är fullkomligt älskade.

 

Read Full Post »

Sex gånger laddade vi om för att spela upp vår julvandring för socknens alla andraklassare. Storögda barn som tyckte det var jättehäftigt att få besöka Betlehem… vallas som får av herdarna. På vägen till stallet stoppas de av skattskrivaren som barskt sätter hinder i vägen och alla måste skriva sitt namn i skattelängden. Sen får de hälsa på hemma hos Elisabeth och höra om hennes barn. Hon berättar att hennes släkting Maria ska föda ett barn… så då går alla till värdshuset och bultar på för att se om Maria finns där. Ut kommer en ilsken värdshusvärd med nattmössa och allt och skäller över allt spring! Men han hänvisar i alla fall till stallet… så kommer ängeln(med riktiga svanevingar, de ni) och de tre vise männen och så följs alla åt till stallet där Josef, Maria och ett alldeles riktig litet barn finns.

Hela arbetslaget plus några pigga pensionärer är inblandade i evenemanget. För det bjuds också på julpyssel och fika. Det har blivit en tradition och en ganska stor apparat. Mest jobb var det säkert första gången för rätt många år sedan. Nu finns ju alla dräkter och all rekvisita.

Det är en kulturgärning vi gör. Vi sjunger julsånger och berättar om julens under. Men vi går inte in på några teologiska spörsmål. Men de tre vise männen tillber barnet i krubban, men barnen behöver bara se på. Får se hur länge vi får hålla på. Men än så länge är skolan glad över det vi gör.

Read Full Post »

På vissa håll i samhället blossar den religiösa beröringsskräcken upp med jämna mellanrum. Ofta i samband med skolans förhållande till kyrkan. Men också i rädslan för kristna/muslimer som engagerar sig politiskt. Debatten på Katarinastiftelsen slog väl egentligen bara fast det. Det öppnade inga nya dörrar, skapade ingen ny förståelse.

Det är möjligt att svensken i allmänhet är livrädd för Gud. Varför? Varför är religiös förkunnelse så mycket otäckare än politisk propaganda eller alla de livsstilsföredrag man tvingas åhöra i alla tänkbara sammanhang?

Personligen mår jag jättedåligt av alla ”hälsoprofeter” som överallt ska vara med på ett hörn. De fördömer ju allt utom sina egna metoder, behandlingar och produkter. De har läst två böcker och är experter på människors psyken. Jag vill inte utsättas för dom, men kan inte undgå dom eftersom de finns med på varenda kursdag eller mässa… Och de som är sjukskrivna eller arbetslösa måste ju gå diverse program som är smäckfyllda av dylikt. De påtvingas mot sin vilja för andra vet ju så mycket bättre vad som är bra för dom. Det snackas det inte om!

Men om jag står i min egen kyrka(min församlings.. då… ok) och säger att Gud älskar dig villkorslöst då skadar jag dig!

Du behöver inte tro det. Du behöver inte leva efter det. Men det kan ju hända att den som är sparkad på, utdömd, inte passar in får råg i ryggen och reser sig.

Ibland tror jag att det är det som är den stora skräcken. Det är därför barn ska skyddas från Gud. Det är därför kyrkan inte ska få vara aktör i samhället. Ordningen får inte störas. Jesus störde ordningen… och gör.

Det är därför man konstruerar sina skräckscenarier, sina historieförfalskningar… gör tron till boven där makten visat sitt fula nylle… och ser livet som möjligt att kränka och motsatsen som ett hot.

Sen finns en liten sak till… samvetet. Innan jag blev född på nytt var jag livrädd för frågan om hur jag hade det med Gud… livrädd för antydan till att jag skulle kunna ha syndat, inte levde rätt … Jag kan darra idag också… men kärleken driver ut skräcken. Jag är en syndare, en bristfällig människa, jag lever inte som jag borde. Men i all min brist är jag dock älskad och försonad. Jag får börja om på nytt varenda dag. Fast jag misslyckas hela tiden. Jag behöver inte ljuga inför mig själv om hur det är ställt. Det behövde jag innan jag förstod att Jesus dött och uppstått och räddat mig.

 

Read Full Post »

Lite sent har Kyrkans Tidning vaknat för riktlinjerna för skolans adventsfirande. Själv skrev jag om saken redan när Dagen hade sin artikel.

Göran Hägglund skriver i Expressen och försvarar firandet av både advent och Lucia.

Det man kan konstatera är att det blivit något löjligt över hela saken. Skolan förväntas uppmärksamma våra högtider, vår kultur, kyrkans betydelse o s v. Men inget får sägas om varför vi firar de högtider vi firar. Barnen får komma till kyrkan på advent och Lucia, men allt religiöst ska vara borttaget.

Jag berättade för barnen på adventsgudstjänsten om varför vi firar advent, talade om Jesus som kommer. Vad skulle jag annars ha sagt?

Antingen så får vi faktiskt ta högtiderna med vad de innehåller eller så får skolan sluta uppmärksamma dem alls. Det är min uppfattning. Ska skolan helt avkonfessionaliseras ska inga julprydnader tillåtas, inga julsånger eller julpyssel. Firandet får inte alls nämnas annat som ”något en del gör”, definitivt inte praktiseras.

Samma sak vid påsk. Inga påskägg, inget påskris eller påskkärringar. Ingen undervisning kring varför man nu får vara ledig en vecka.

1 maj får inte heller uppmärksammas eftersom det kan vara politisk påtryckning. 6 juni får inte förgås med några flaggor eller annan form av firande eftersom det skulle kunna betraktas som uteslutning av de barn som inte är svenska medborgare.

Endast FN-dagen 24 oktober får lov att firas. Och kanske kanelbullens dag.

Om man nu kan vara säker på att inga värderingar ligger i det firandet. Och att ingen kunskap om dagens innehåll förmedlas.

Read Full Post »