Såg delar av Uppdrag granskning igår. Ifrågasättandet av de kvinnor som påstår sig blivit sexuellt påhoppade av Fredrik Virtanen. Ord står mot ord. I något fall kunde man hitta gamla FB-inlägg som hänvisats till, och finna att de var ganska oskyldiga.
Fredrik Virtanen fick snyfta ur sig sin version. Kanske är han ingen förövare, vad vet jag. Men det som stör mig att det nu kommer det ena efter det andra försvaret. Kvinnorna ljuger.
Gör alla dessa kvinnor det? Knappast. Sexuella trakasserier och närgångenhet är nog mycket vanligare än det som kommer fram. Men som alltid vänds det mot kvinnorna i alla fall. Det är inte vad kvinnor fått stå ut med som är i centrum längre, nu är det de stackars män som anklagats som det är synd om. Drevet vänder om.
Jag blev en gång sexuellt berörd av en ny chef. Det pågick en massa trakasserier omkring mig efter det. Man snokade i allt. Man anklagade mig för ett antal vaga saker och domkapitlet hjälpte till.
Det slutade i Svenska kyrkans överklagandenämnd. Där jag blev helt friad från Domkapitlets dom.
Kvinnorna får alltid betala.