Långfredag

Jesus bar själv sitt kors till Golgata. Han korsfästes mellan två rövare. Soldaterna delad upp hans kläder mellan sig. Men långskjortan hade inga sömmar så den drog de lott om. I Aachen i södra Tyskland finns en sten i Karl V tron som skulle kunna vara den sten som soldaterna spelade på.

Pilatus hade låtit sätta upp en skylt på korset där det stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung”. Det retade upp folk som krävde att det skulle stå att han utgivit sig  för att vara judarnas konung. Men Pilatus ändrade sig inte. Det han skrivit fick stå där.

De flesta av lärjungarna hade flytt. Men Johannes var där. Och Jesu mor och Maria från Magdala och ännu en Maria. Jesus talar från korset och lämnar sin mor i Johannes vård.

Timmarna går och Jesus törstar. Man ger honom en svamp med surt vin. Efter det ger han upp andan, Med orden: ”Det är fullbordat”.

Eftersom det var judarnas påsk ville folket att kropparna skulle tas ner innan sabbaten inträdde. De båda rövarnas ben krossades så att de dog. Men Jesus var redan död. Man fastställde det genom att sticka honom i sidan med en lans. Då kom blod och vatten separerade. Ett tydligt tecken på död. Så hans ben krossades inte.

Jesus dör med all synd. Han gjordes till offerlamm för oss alla. Våra synder bar han. Övergiven av Gud och människor lider han och förtvivlas. Han var människa med en människas begränsningar. Själva döden var inte det värsta. Många har lidit värre. Nej, det var fördömelsen han tog på sig för vår skull som var den verkliga smärtan. Outhärdlig.

I detta vilar vi just nu. Om en stund gravläggs han.

Read Full Post »

Vilan

Jesus vilar i sin grav. Så får också jag vila efter intensiva dagar. Påskens första del har inneburit mycket förberedelsearbete. Predikningar och böner ska skrivas. Överläggning med kantorn om musik och psalmer.

Skärtorsdagen firade vi mässa i vår vackraste 1600-tals kyrka. Efter mässan kläddes altaret av, ljusen släcktes för att visa på att Jesus gått ut till Getsemane för att möta sitt lidande.

Idag har jag firat långfredagsgudstjänst i en annan kyrka. Vi väntade inte så många besökare så vi hade ställt fram stolar i koret. Men det kom så många, ungdomar faktiskt, att vi fick sätta dit fler stolar, använda korbänkarna + de första bänkraderna. Vi läste botpsalmen, bad våra böner och jag predikade över långfredagen nu och förr. Lade ut texten om varför Jesus måste dö. Att detta är en god dag i all sin sorglighet.

Ikväll har vi haft musikgudstjänst i en tredje kyrka. Kören medverkade och en cellist från Iran. Stämningsfullt, värdigt och gripande. Min uppgift vara att recitera till ett musikstycke, läsa texter, tala om och läsa Jesu sju ord på korset. Be och välsigna.

Har ikväll sett slutet på korsandakten från Colloseum i Rom. Tusentals människor.

Världens 2 miljarder kristna väntar nu på uppståndelsens morgon.

Read Full Post »

Han ligger i graven

På kvällen kom Josef, en ansedd rådsherre, som hörde till dem som trodde. Han samlade ihop sig och bad Pilatus om att få ta hand om Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att Jesus redan påstods vara död. Han kallade på den ansvarige officeren för att ta reda på om detta var sanning och sedan skänkte han kroppen till Josef.

Fint linnetyg använde han till svepning sedan han tagit ner Jesus från korset. Så begravde han honom i en klippgrav och rullade en tung sten för öppningen. Maria från Magdala och Marta, Joses mor, såg var han blev lagd.

Markusevangeliet 15: 42-47

Så går den långa fredagen till sitt slut. Jesus vilar i graven. Gud har dödats av människor och dömts till det stora utanförskapet. Han har fördömts för våra missgärningar. På honom las skulden för allt ont vi människor tillfogar varandra.

Men hans sår blir till läkedom för oss. Hans offer i kärlek till oss upprättar både syndaren och offret. Han finns hos varje lidande människa, men också hos den som våndas över sina handlingar.

Idag har kyrkan inte firat mässa. Idag är Gud död. Vi möter honom inte i bröd och vin. Gudstjänsten har firats i en kal kyrka utan ljus och blommor. Inga kyrkklockor har ringt in gudstjänsten. Inga halleluja har sjungits. Psalmerna har varit vemodiga och ingen orgel har hjälpt upp sången.

 

Nu väntar vi på påsknattens underbara och märkliga under…

Read Full Post »

Döden som befriare

Klockan var ungefär tre på eftermiddagen när han dog. Då hade han hängt på korset i sex timmar. Det var en ovanligt snabb död. De flesta hängde i flera dagar och dog sakta av utmattning, uttorkning och till sist andningsproblem. Varje andetag var förenat med obegriplig smärta i de leder som var genomborrade. Blodförlusten och hettan skapade förvirring och i bästa fall medvetslöshet.

Människorna som var åskådare hånade de korsfästa. De var tillåtna villebråd. På dem kunde man ta ut alla frustrationer och all ilska man inte kunde rikta åt rätt håll. De här förkastade människorna kunde man spotta på istället. Över dem kunde man harmas och förfasa sig. De kunde inte försvara sig, inte hämnas och ge igen. Dem skyddade ingen!

Jesus var övergiven och han skrek rakt ut: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Ja, han var gjord till synd och till att förkastas. Inte bara som en symbol, utan verkligt. På honom hade all världens synd lagts, han stöttes bort från Gud och slungades rakt ut i en avgrund av förtvivlan. Det var på riktigt, inget spel för gallerierna.

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ner. När officeren som stod vänd emot honom såg honom ge upp andan på det sättet sa han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Markusevangeliet 15: 33-39

Read Full Post »

Makten sviker

De förde honom till ståthållaren som inte var så förtjust i att behöva befatta sig med detta. Han försökte få Jesus att försvara sig, han försökte få folkhopen att välja honom som årets frigivne…

Folket skrek och krävde att Jesus skulle korsfästas. Pilatus gav efter för opinionen. När drevet gick var det bäst att bli ett med det… inte gå emot.

Så han utlämnade honom till att piskas och hånas. Därefter förde man ut honom ur staden till en kulle där han korsfästes tillsammans med två grovt krimininella.

Markusevangeliet 15:1-20

Read Full Post »

Ensam då det verkligen gäller

Våndan var förskräcklig. Svetten rann och blodet nästan trängde igenom huden. Ångesten var rent fysisk och kändes i hela kroppen. Skulle han verkligen kunna uthärda detta? Var det nödvändigt?

Han bad om att slippa… om det var möjligt…

De vänner han bett vaka med honom somnade naturligtvis. De var bara människor, sig själva nog. Vem orkar någon längre stund vara hos den som har ångest?

Så samlade han sig. Han visste att han måste. För deras skull.

En folkhop med påkar anförd av en av hans förtrogna närmade sig. Hans vän steg fram och kysste honom hetsigt på kinden. Tecknet som fick hopen att gripa Jesus, binda honom och föra honom till översteprästen. Ensam, för hans vänner flydde i skräck.

Mitt i natten rannsakades Jesus på översteprästens gård. Falska vittnen trädde fram. Vitt gjordes till svart. Hans ord citerades och sattes in i fel sammanhang. Rena lögner fabricerades. Effektivt skapade man ett mönster som utpekade honom som fridsstörare, hädare och en fara för säkerheten.

Och man fann honom förtjäna döden.

Simon Petrus hade följt efter på avstånd. Han smög omkring där på översteprästens gård bland folket som samlats. I ljuset av fyrfatet där han värmde sig kände en tjänsteflicka igen honom som en av dem som omgav Jesus. Men kraftigt förnekade han… nej, så var det inte! Men flickan gav sig inte… hon sa till andra att det var en anhängare till Jesus. Men Petrus slog ifrån sig ännu en gång. Men fler kände igen honom som en av de som kommit med Jesus från Galileen. Då svor Petrus och bedyrade att han överhuvudtaget inte kände den mannen de talade om.

Då gol tuppen och han mindes att Jesus sagt att innan tuppen gal ska du tre gånger ha förnekat mig.

Och han brast i gråt.

Markusevangeliet 14: 32-72

Read Full Post »

Långfredag

På den tiden när jag vigdes till diakon/”diakonissa” valde man ett systraspråk, ett slags valspråk, men hämtat ur Bibeln.

Jag valde ett ur Galaterbrevets 2:a kapitel. ”Så lever icke mer jag, utan Kristus i mig”. Så stod det i 1917 års översättning. Den modernare har ett mer luddigt uttryck.

Jag kan inte leva upp till att vara Kristus. Har aldrig ens försökt. Men mitt liv har varit inriktat på att vara transparent för vad Kristus velat göra genom mig. Jag har velat förmedla den kärlek och omsorg Gud vill ge. Jag har inte lyckats särskilt väl. Inte så att allt jag gjort varit misslyckat. Det finns människor som fått god hjälp av mig och jag har byggt upp församlingsverksamhet, frivilligverksamhet, grupper för andlig vägledning… hållt goda gudstjänster.

Men… om och om igen upprepas palmsöndagens och långfredagens kontraster i mitt liv. Ett mönster i mitt liv, men också i hur människor fungerar med sina krav, sin prestige, sin grymhet och sin tro på att ha rätt och rättighet.

Jag är inte utan synd. Det var Jesus.

Read Full Post »