Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘makt’

Besökte idag församlingskyrkan. Det firades mässa. Inte så lite folk. Efter mässan inbjöds till kyrkkaffe och föredrag av Annika Borg. Hon är teologie doktor, präst, författare och debattör. Hon har inte alltid mitt medhåll, men hon är en spännande röst.

Lite konstig kändes det att hon inte deltog i gudstjänsten utan kom till kaffet. Hon hade kanske sina skäl, men jag tror att en ursäkt för det hade varit klädsamt. Och det var fler som kom utan att ha varit med om gudstjänsten.

Hennes föredrag höll en akademisk nivå. Som krävde lite förförståelse för att hänga med. Hon talade om den bok ”Svenska kyrkan i fritt fall” som snart kommer ut på det förlag där Christer Sturmark är förläggare. Hon bekymrade sig för debattklimatet, för att ca 20 personer styr kyrkan, att glappet mellan makten(biskopar, biskopsmöte, kyrkomöte) och den lokala nivån(församlingspräster, kyrkoråd och kyrkfolk) blir allt större. Hon berättade om hur det kan gå till när någon osynliggörs i debatten. Hon använde inte ordet mobbing, inte heller härskartekniker. Ändå var det just det hon beskrev. Den trånga värld kyrkan kan vara. Där vissa åsikter är så förbjudna att det går till personangrepp.

Samtalet efteråt gav lite olika inputs. Smärtsam var att höra att Lennart Koskinen haft kristen begravningsgudstjänst tillsammans med buddistiska munkar. Den döde var inte medlem av Svenska kyrkan och var känd för att vara buddist. En sammanblandning av religioner som anmälds till ansvarsnämnden för biskopar. Koskinen lär enligt denna utsaga ha ljugit sig ur situationen.

De lokala förtroendevalda hävdade att det inte hjälpte att makteliten förespråkade, när man på lokalplanet sårade människor dagligen. Det gavs exemplet att en dopfamilj inte fått ha de psalmer de önskat vid dopet. Det kändes som att man ville problematisera.

Sen kom dottern, mågen och barnbarnet. Lilla damen blev nästan bestört över att det i hennes leksakslåda(som hon och jag fyllde tillsammans i somras) fanns några nya saker. Jag trodde i min enfald att det var saker hon känt fattades… Och så hade jag kompletterat med de sakerna. Inte helt bra! Fick jag inse, hon skulle varit med… Ja, det begriper jag nu. Att vara snäll på sitt eget vis är inte alltid bäst. Men hon spöade mig i Memory. Vilket jag förutsett.

Annonser

Read Full Post »

Det är kväll. Hela dagen har jag sorterar mina prylar. Slängt det jag inte behöver. Tagit ner gardiner och tavlor. Men några saker fixar jag inte. Men kära vänner är på väg för att dra ut skruvar mm.

Men mitt hjärta sörjer. En närstående kränker mig gång på gång. Så har det varit i åratal. Har jag bemött det har det bara blivit värre. Alla mina svagheter vänds emot mig och föranleder åtgärder. Kontakten har tidvis varit ingen eller sporadisk. Det finns ingen vilja till förstående eller gemensam hantering av situationen. Det värsta är att en annan person används som medel i detta krig. Det gör mig maktlös.

Read Full Post »

skrev jag i förra inlägget. Det stämmer att det är ett uttryck från Bibeln. En ganska hemsk historia.

Andra konungaboken kapitel 9-10 berättar historien om hur profeten Elisha kallar till sig en av sina lärjungar och skickar honom till en plats där Jehu vistas med sina vapendragare. Där skall lärjungen lura in Jehu i tältet och hälla oljan, kungasmörjelsen över honom och snabbt ta sig därifrån.

Jehu nödgas berätta vad som hänt och hans kompisar hyllar honom som kung. Och sen sätter historien fart.

Jehu far mot kungaborgen där den israeliske kungen befann sig. Vid denna tid var Israel ett land och Juda ett. Israels kung var skadad efter ett slag och hos honom fanns Judas kung för att stötta.

När Jehu och hans anhang närmade sig Jisrael där kungarna befann sig, rapporterade en vakt att en grup ryttaare närmade sig. Man skickade då ut en ryttare för att möta och fråga om ärendet. Lite tjafs och ryttaren vände om och blev en av Jehus män. Saken upprepades ett antal gånger. Alla som skickades ut anslöt sig till Jehu. Och gruppen närmade sig med allt högre fart.

Här kommer uttrycket. Vaktposten utbrister: ”Det måste vara Jehu, Nimshis son – han kör som en vettvilling”

Berättelsen fortsätter sen med ganska ruskiga saker. Det handlar om dråp och slag. Lojalitet och dess motsats. Mycket död och grymhet. Sjuttio kungasöner, alla halvbröder, slaktas.

Berättelsen ger oss en hemsk insikt i hur makt används och skapas. Hur lös den kan sitta så att man måste döda för att inte mista den. Det är skildring av rädda människor som gör allt för att inte själva bli offer. Den visar också på att man gärna använde religiösa förtecken för att legitimera sina handlingar.

Vår moderna historia kan finnas vara ganska lik.

Read Full Post »

Fasteinsamlingen till Svenska kyrkans internationella arbete avslutas idag. Förr hette det Lutherhjälpen och  var välkänt. Det blir lite fler frågor, men pengar kommer det in. Det som förvånar – eller inte – är att det är lättast att få in pengar på lotterier och tävlingar. Det kommer en del i kollekter också. Men sämst går det att sälja tändsticksaskar, vykort och andra varor som i regel är mycket billiga. Loppis hade vi för nåt år sen. Ingen hit alls. Säkert 80 % av de skänkta prylarna blev kvar.

Nu inleds stilla veckan. På palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem. Han hyllas som kung av folket. Barnen ropar hosianna. Översteprästerna anar oråd och börjar överlägga om hur de ska röja honom ur vägen. Det religiösa etablissemanget förvånar föga i sin roll. Genom historien kan vi följa hur det alltid månar om sitt. Trots stora motsättningar kan de mest förunderliga konstellationer uppstå när sanningen börjar hota. Prästerskapet, som ansåg den romerska staten som en förtryckarorganisation som ockupperat deras land, använder sig av Pontius Pilatus, den romerska ståthållaren, för att bli av med Jesus. På samma vis har den etablerade kyrkan ingått oheliga allianser med världens härskare långt in i vår tid. Makt lockar och korrumperar.

På samma vis kan vi se hur man i Rotary, Frimurarordern m fl liknande organisationer kan lockas till vänskapskorrumption. Man förpliktar sig till lojalitet och håller varandra om ryggen på ”klienters”, ”patienters”, ”kunders” m fl bekostnad. Man hjälps åt att bygga en världsbild som man trivs i. Att då stå upp för en enskild människa låter sig inte göras.

Stilla veckan och Passionshistorien kan hjälpa oss att se kampen mellan ont och gott. Vi kan bli medvetna om vår egen feghet när det verkligen gäller. Dessa dagar kan få bli till rannsakan över våra egna beteenden.

Read Full Post »