Moral för präster mfl

Hittade en blogg via bloggsök som blev intressant. Bloggerskan hade sett filmen Miffo med Jonas Karlsson som ung präst. Jag har sett filmen nångång, men minnena är fragmentariska.

Den unge prästen skickas till en församling där ingen går i kyrkan längre. Han börjar knacka dörr för att möta sina församlingsbor. En av dessa inleder han en relation till.

Här kommer bloggerskans relevanta frågor. Varför får en präst inte ha en relation till en församlingsbo? Varför får inte en präst ha sex, dricka och röka?

 

En lärare får inte inleda en relation med en elev. En läkare får inte stöta på en patient. En psykolog måste hantera om patienten blir förälskad. Varför?

När man möter en hjälpare av vad slag som helst är man i underläge. Man behöver denna människas kunskap och vård. Det är inte så ovanligt att man i denna patient/elevsituation hamnar i en känslomässig beroendeställning. Det kan kännas som en förälskelse, men handlar egentligen om beroende. Om hjälparen då låter sig smickras, förälskar sig, blir det ett förhållande på olika villkor. Det är ganska vanligt att den sortens förhållanden slutar i att patienten vaknar till och känner sig utnyttjad. Samtidigt har den terapuetiska relationen fullkomligt kraschat.

Därför är reglerna mycket tydliga för alla som vårdar. Även personlig vänskap ska inte förekomma förrän den vårdande relationen avslutats.

Alkohol är inte förbjudet för kyrkans folk. Men ska användas måttligt. Det går inte an att en präst blir full och bär sig illa åt på krogen. Men vin till maten är ok. Tobak är inte heller förbjudet, men det är inget föredöme att röka. Sex ska hanteras varsamt. Att fara runt och lägra kvinnor/män i aldrig sinande ström är att förbruka sitt förtroendekapital. Sex hör hemma i den fasta relationen.

Read Full Post »

Om ondskans utseende och samvetet

Idag anser väl de flesta av oss att rasbiologi är förkastligt. Vi anser alla människor ha lika värde. Under första delen av 1900-talet var synen annorlunda. Rasbiologin ansågs vara vetenskap och därmed helt ok. Man mätte skallar och avgjorde vilka raser som var livsdugliga. Man steriliserade ”tattare” och andra föraktade medborgare. Det var den grogrund i vilken nazismen kunde växa sig stark. Hitler uppfann inte rasföraktet och talet om den ariska rasen. Han bara spann vidare på det vetenskapen hävdade.

Ann Heberlein skriver i DN om den gamla synen som kommer åter. Hon hänvisar till gamla forskare som ansåg att man kunde av en persons utseende avgöra om han/hon var våldsam. Det hävdades för 300 år sedan, men likväl igen på 1900-talet. Vissa skulle vara födda till ogärningsmän. Det personliga ansvaret var därmed avskaffat. En oerhört mörk människosyn som Heberlein går emot. Hon reagerar mot att även modern forskning hänvisar till gener när det gäller aggressiva handlingar.

Maria Schottenius tar också upp frågan om människan bara är ett djur drivet av sina instinkter. Hon vidrör samvetsfrågan om hur man beter sig om man inte tycker som den grupp man tillhör. Står samvetet fritt då, eller följer man mönstret? Hon hänvisar till Kierkegaard och hans tankar kring samvetet:

”Kierkegaard tror att vi alla är utrustade med ett samvete, som leder oss till vad som är rätt och fel, om vi lyssnar på allvar. Och för att det ska vara meningsfullt för oss att ta ansvar måste vi acceptera att tillvaron är moralisk och etisk till sin natur.

Jag ser omedelbart en serie invändningar mot detta, en männi­skas tankar är alltid förankrade i sin tid och sin kultur, och kan inte ges universella anspråk.

Ändå har jag, här och nu, svårt att se något bättre alternativ.”

Detta efter att hon presenterat ett par fall där människor hamnat i total utsatthet efter att drevet gått och ingen vågat stå upp för den oskyldigt utpekade.

Heberleine tror på evangeliet om omvändelse, hon ser behovet av nåd. Schottenius är sekulariserad och ser det olösliga i frågan.

Människan är fallen, världen är brusten, ondskan finns i oss alla. Människan är under vissa omständigheter beredda till vilka illdåd som helst. Bara anledningen är tillräckligt bra. T ex att ”så tycker ju alla”. Eller om det gynnar ens ekonomi, karriär och anseende. Kan man peka ut en syndabock så kan man slippa egna skuldkänslor. Samvetet är lättpåverkat. Det moderna sättet idag att ”lyssna till mig själv” leder bara in i egoism. Det är ett fantastiskt bra sätt att aldrig behöva ta ansvar. Inget utanför mig själv kan döma mig. Därför kan jag göra vad som helst. Där varken lag eller moral längre har betydelse släpps ondskan fri.

Read Full Post »