Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nåd’

I min distriktskyrka drömmer vi om att nischa oss på andlig vägledning, retreater, dagar för sörjande, samtalsgrupper. Till en del har vi redan funnit formerna. Men ännu har inte allt fallit på plats.

Kollegan och jag brinner båda för att kunna leva ett kontemplativt liv mitt i världen. Det kan inte vara bara klosterfolk förunnat att få fördjupa sitt böneliv. Vi måste kunna finna ro och former i vardagen att stå inför Gud.

Moderna människor hinner inte läsa Bibeln och be långa böner. Det gäller att finna det som kan ske i enkelhet.

För många år sedan på den stora gården gick mitt liv sönder. Men jag fann vägen tillbaka genom att ha daglig andakt. Inte vid bestämd stund utan när sysslorna tillät. Sakta och med god själavård helades jag till ett liv i bön. Senare har jag ändå fått uppleva att livet kan överväldiga oss. Mörkret kan komma åter.  Med förnyad styrka. Men den djupa natten är också den tid när Gud söker oss. Mörkret är egentligen en bländning. Det blir svart om vi skådar in i solen. Vi behöver skalas av för att se vårt behov av nåd.

Min längtan är att få leva i en bönegemenskap. Tidebönen. Men hur gör man det när vi alla stressar runt och bara ses då och då på väg ut eller in? Och hur får man tyst på de största egona?

All min erfarenhet från min egen väg, och från de som låtit mig få vandra med dem en bit, säger att det är nödvändigt att skalas av för att möta Gud som den man är. Utan förbehåll och utan kamouflage.

Men viktigast av allt är att hålla en kanal öppen mot Gud hela tiden. Ett stilla sus, ibland utan ord. Förmågan att höra. Vilket förutsätter en inre stillhet mitt i världen.

Annonser

Read Full Post »

Det är Domsöndagen idag. Jag gick till mässan i förmiddags. Mer om förväntan än om domen. Hörde ikväll gudstjänsten från Slottskapellet i Jönköping. Om altartavlan av Sven Ljungberg. Även den i hoppets tecken.

Gammaldags domspredikningar var väl inte så kul. Men att helt utesluta den dubbla utgången?

En gång ska Jesus komma tillbaka. Vi vet inte när. Men som världen ser ut idag så kan det inte dröja(tänker jag). Han kommer för att döma levande och döda. De döda ska uppstå till dom. Fåren ska skiljas från getterna.

Vilka ska få gå in i den eviga staden? Vilka ska stå utanför?

Jag tror att vi inger falska förhoppningar när vi påstår att alla döda är i himmelen. Jag skulle önska att så vore. Men så lär inte Jesus. Han dömer inte en människa för hennes synder, felsteg eller misslyckanden. Han dog ju för våra synder. Han tar ansvaret och skulden på sig. Men han kan inte tvinga någon att ta emot denna nåd. Den som inte vill, den som föraktar erbjudandet, den som skrattar åt tron på Gud… den människan platsar inte i himmelen.

Jag får väl ta stegat bort från min önskan ovan. Kanske inte himmelen kan vara himmel om alla gudsförnekare också är där. Men jag vet ju inte vad som händer i dödsögonblicket eller efter det. Kanske finns det då en andra chans.

Och vem vet…? Kanske inte jag heller höra hemma där när den dagen kommer. Det är bara nåden, inte min förtjänst, som öppnar evighetens port.

Read Full Post »

Det är Septuagesima idag. Ett krångligt ord. Men det betyder att det är 70 dagar till påsk. Ännu har fastetiden inte börjat, men vi smyger igång den med att ha den violetta eller blå färgen på textilierna.

Jag hade elva-gudstjänsten i vår medeltidskyrka. Medelåldern där är lägre än i våra övriga kyrkor. Där finns det familjer som lever med i församlingen och tar ansvar. Därför roligt att fira gudstjänst där. Några tackade för predikan. Det värmer. Ibland behöver man få lite uppmuntran.

Eftermiddagsgudstjänsten var i den lilla otroligt genuina träkyrkan från 1600-talet. En riktig pärla. Det förvånar mig att den inte används mer som vigselkyrka. Ett privatägt skumt och mörkt kapell en bit därifrån är däremot jättepopulärt för dop och vigslar. Men någon större tillströmning till gudstjänsterna kan man inte tala om. Men byn är liten. Tre ortsbor av elva besökare.

Nåd och tjänst är dagens tema. Nåd och tjänst hör tätt ihop. Först när nåden blir levande i en människa kan hon göra tjänst. Inte förtjäna utan vara redskap. Goda gärningar är alltid gott. Men görs dom för att man vill bli nåt så kan de lätt bli övergrepp och kränkningar istället för hjälp.

Vi människor är så bundna av allt möjligt. Hus, pengar, anseende, nöjen. Om man ska följa Jesus måste man bli fri att både ha och mista. Som Paulus beskriver hur han prövat att vara rik och fattig.

Read Full Post »

Om inte Jesus kommit för de sjuka, om inte evangeliet vore för syndare, om inte misslyckade människor som förött sina liv fått en ny chans… vad vore jag då?

Om allt berodde på präktighet, framgång och popularitet… hur skulle jag då kunnat överleva?

Om jag bara hade mig själv att lyssna till, svara inför och hämta styrka hos… vilka illdåd hade jag då varit kapabel till?

Read Full Post »

Har i natt sett ”Schindlers list” på TV. Ni vet filmen som handlar om en företagare som räddar 1100 judar genom att rekvirera dem som slavarbetare till sina industrier. Verklighet eller friserad sanning? Jag har hört både och.

Men det må vara för jag har inte möjligheten att forska i den saken.

I filmen så måste Oskar Schindler fly när krigsslutet kommer. Han var officiellt nazist och hade utnyttjad slavarbetskraft i sina industrier. Men han förtvivlar över en enda sak. Att han inte räddat fler. Han förebrår sig att han inte sålt bilen… sin nazipint… Han kunde kanske räddat en människa till.

Han ser inte att han räddat 1100. Han ser bara de han inte räddade.

Så djupt mänskligt. Och så förfärande. Och så sant.

 

För är det inte så? Vi kan göra vilka stordåd som helst. Men det räcker inte.

Vi kan aldrig göra gott nog. Det finns alltid något vi inte förmådde, orkade, hann…

Bara Jesus var fullkomlig. Men hans perfekta liv får vi räkna som vårt. Vi är inte dömda  och utslängda. Han sonade allt.

Sen får vi göra så gott vi kan.

Read Full Post »