Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nazism’

Nazistsympatierna var mer utredda än vad vi vill tro. Elisabet Höglunds far var inte ensam. Rasbiologin var utbredd ”vetenskap” långt innan Hitler. Det var en självklarhet att förtrycka minoriteter som exempel samer och tornedalsfinnar. Romer och resande fann inte heller en plats i folkhemmet.

Min morfar levde i utkanten av en liten stad som dominerades av regementen och ett sjukhus. Han var tidigt motståndare mot nazismen. Han var överhuvudtaget en person som tänkte själv. Men hans liv blev inte enkelt. Än mindre när han stötte sig med etablissemanget.

Men hans berättelser säger att många militärer var nazister. Många läkare var för rasbiologin. Sorterandet av människor i dugliga och odugliga var utbredd. Tvångssteriliseringar bara ett exempel.

Vi ska inte tro att Sverige stod utanför de strömningar som gick över Europa.

Vad lär det oss idag?

För de flesta förmodligen ingenting.

Read Full Post »

Ola Larsmo skriver i DN om nazisternas bokbål. En del namnkunniga författare överlevde som författare. Men ett antal tystnade.

Nazismen föraktade det intellektuella. Förmodligen var de rädda för de skarpa hjärnorna. De ville skapa en helt på vetenskapen baserat världsordning. En världsordning utan plats för det svaga.

Vi vill gärna förskjuta nazismens människosyn och förakt för tänkandet till en bakgård utan möjlighet att påverka oss. Men just genom att vi vägrar ta på allvar att nazismen inte var ensam om sin människosyn mm så ger vi spelrum åt smygande fascism. Vi vågar inte göra rent hus med människofientliga tankar idag. Vi vågar inte göra upp med vår tids ”bokbål”.

Rätten att tänka fritt är lagstadgad. Men det innebär inte att vem som helst kan framföra vilket åsikt som helst utan att tystas. Det är en sak att bekämpa oönskade idéer genom debatt, en helt annan att förvägra oönskade människor att göra sig hörda. Tyvärr känns t ex den kyrkliga debatten numera ganska stympad. Det är en nivå i diskussionerna som gör att vanliga människor drar sig undan och slutar delta i samtalen. De tystas av föraktet som drivna debattörer, utan känsla för andra, låter drabba alla som inte håller med. Det vill säga de som inte är intressanta nog eller kommer med nya tankar i gamla konflikter.

Det stilla samtalet där man lyssnar och är beredd att omvärdera är ovanligt. Möjligheten att förändra sin ståndpunkt utan att bli förlöjligad och nedtryckt finns inte.

Det är en kris i kyrkan. Men kanske i samhället i stort också.

Read Full Post »

Domkapitlet i Linköping håller på att bli världsberömt för sina tillsynsutredningar. Men ännu är det inte bestämt om prästen som bad vid sin nazistiske fars grav ska utredas. Än så länge handlar det om stiftsjuristens och biskopens tyckanden.

Bakgrunden är att den ökände nazistaktivisten Göran Oredsson dog för ett år sedan. På årsdagen samlades hans kamrater i rörelsen för en minnesstund. Medverkade gjorde sonen som är präst i Svenska kyrkan. Han bad en bön vid graven iklädd prästskjorta.

Denna medverkan är nu föremål för granskning.

För det första så är det inte förbjudet att vara nazist. Man tycka vad man vill om det, men så är det. Varken Sveriges lag eller Kyrkoordningen förbjuder det. Vi har åsiktsfrihet, och ska den ha något som helst värde måste den gälla även dem som har åsikter vi tar avstånd ifrån.

För det andra finns det ingenting som säger att en bön vid en faders grav nödvändigtvis måste innebära en legalisering av dennes förehavanden. Vi kan knappast förbjuda barn till kriminella att bli präster för dom kan ju också tänkas be vid olämpliga gravar!

För det tredje vet vi i dagsläget inget om vad prästen bad om/för. Det är väl där i så fall det olämpliga kan ha en plats. Om hans bön var uttalat kränkning av folkgrupp… hets mot oliktänkanden… förhärligande av utrotningar…  Men det har inte framkommit i de knapphändiga uppgifter media vidarbefodrar. Inget har framkommit som tyder på att sonen går i sin faders fotspår.

Man får snarast uppfattningen att domkapitlet bara ser det politiskt inkorrekta, reagerar på att en präst/son ens deltar i en dylik minnestund dessutom iklädd prästskjorta.

Man får tycka att det är obehagligt. Man får tycka att prästen/sonen borde ha låtit bli. Man får t o m ge uttryck för den åsikten. Kanske rent av ska. Det borde vara tillfälle för biskopen att ta ett samtal med prästen. Men därifrån till att starta en tillsynsutredning är vägen längre än domkapitlet i Linköping verkar förstå. Dk visar om och om igen att de anser att tillsynsutredningar är ett utmärkt maktmedel för att komma åt folk som är besvärliga, har fel åsikter… är i konflikt med de som dk anser mer värdefulla… Man startar tillsynsutredningar som rena trakasserier. Att bli utsatt för en sådan är oerhört kränkande, tar djupt i ens själ, påverkar ens hälsa, kan rasera hela ens tillvaro och påverkar framtiden. Oavsett vad domen blir.

Men en tillsynsutredning får bara startas om man har en konkret misstanke om brott mot präst/diakonlöftena, avviker från Svenska kyrkans lära eller om prästen/diakonen med sitt leverne allvarligt skadat det förtroende en präst/diakon ska ha. Det är det sistnämnda man töjjer på… Om en präst/diakon inte är dk behaglig så har per definition denne skadat det förtroende en präst/diakon ska ha… och kan utredas och dömas.

Ja, ni förstår själva problemet ur rättsäkerhetssynpunkt.

Read Full Post »