En märklig midsommar

Det blev en konstig midsommarafton. En blev sjuk och de andra fastnade på E4 och fick backa tillbaka till en avfart för att bara vända och åka hem igen.

Vi fick därför fira midsommar själva i halvtaskigt väder. Men gott om mat hade vi!  Och jag plockade in jasmin och rosor från trädgården. Till en fin bukett och härliga dofter.

Det kommer att ta tid innan vägen öppnas igen. Det finns alternativa vägar om man vet var de går. Men det tar lång tid. Sen finns ju tåget.

Read Full Post »

Mina olyckor och andras olycka

SL har lagt om sin tidtabell. Så det var bara att ta sig till äldreboendet med bil, inte min. Maken skjutsade. Sen blev det fel tid för mig att åka tillbaka. Appen i mobilen visade fel eftersom den inte var uppdaterad. Fick vänta mer än tjugo minuter på bussen.

Därefter blev det snabblunch på kontoret. Lite uppehållen av arbetskamrater så jag missade tåget och fick vänta på nästa. Två olyckor kunde det blivit på vägen dit. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag nästan blivit påkörd på just detta övergångsställe. Högersvängande bilar stannar inte.

Nästa olycka skedde. Jag halkade på översta trappsteget upp till perrongen. Ramlade som tur var uppåt och inte nedåt. Jag föll pladask, slog i och det gjorde ont. Men inget var brutet. En ung kvinna hjälpte mig att fånga upp min väska och jag kravlade mig upp. Jag retar mig på att folk i den här stan spottar jämt. Jag tror det var en spottloska jag halkade på.

När jag sen kom till kyrkan där vi delar ut matkassar och julklappar kom två av kollegorna precis samtidigt. Jag trodde jag var sen. De hade nyckel, inte jag…

Under några eftermiddagstimmar delade jag och några kollegor ut julkassar med julmat och julklappar till barn och vuxna. Utdelningen började redan igår. Men jag hade bara tillfälle att vara med denna eftermiddag. De som kom var utsatta människor i mer eller mindre behov. Det kom många asylsökande, romska tiggare. Men också ganska vanliga människor som slagits ut. Ensamstående mammor och folk som lever på försörjningsstöd. Det var missbrukare och psykiskt sköra.

En del tacksamma, andra krävande. Några försökte plocka på sig när vi inte såg. Jag fick höja rösten och säga nej ibland. Förvisa människor ut för att vänta på sin tur. Stundvis var det kaos. Men ändå känner man att man kommit människor till mötes.

Det är bara så sorgligt att sånt här ska behövas. Men det har alltid behövts och jag tror tyvärr att det dröjer, om det ens någonsin blir så, att alla har allt de behöver.

Ikväll känns det i ben och fötter. Jag har ju stått och gått i flera timmar. Det är jag inte van vid.

Skönt med ledig helg. Men det är ju det där med julstöket.

Read Full Post »

Mitt i nöden och behovet av en gräns

Måndag förmiddag bemannar jag pastoratets diakonimottagning. Den finns där vi också har ett café, en secondhandbutik och en världsbutik med fairtradeprodukter. Just nu renoveras vissa utrymmen. Jag satt i caféet mest. Såg folk komma och gå. Någon ville ha lite hjälp, någon ringde. Där var någon som blev för mycket, någon som var psykotisk men mitt i detta fanns de som lockades av utbytet av varor. Om det så var kaffe och choklad som producerats på hederligt vis eller att man tror på återbruk av kläder och prylar.

På eftermiddagen träff för anhöriga till demenssjuka. Under tiden är de dementa på en privat/ideell dagverksamhet. De anhöriga kan prata öppet och bli bekräftade. Lite snopet bara att jag kokat en massa kaffe som ingen ville ha. Får bli vatten nästa gång.

Jag avböjde att ställa upp för öppet hus i boendeförsamlingens kyrka. Visst behöver ungdomarna ha nånstans att gå efter den svåra olyckan i helgen. En död och en svårt skadad. Men numer menar jag att jag ensam kan inte frälsa världen. Jag arbetar hårt, men kan inte ta på mig en massa frivilligt utöver det. Kanske fel, men jag kände bara att denna ideella insats orkade jag bara inte. Det måste finnas andra. Men många kan nog tycka att jag sviker.

Read Full Post »

Allvarlig olycka

En bilolycka i Nepal krävde en svensk ungdomspastor livet.  Han efterlämnar hustru och fyra barn. Med i bilen fanns också prästen i Svenska kyrkan: Håkan Sunnliden. Han är svårt skadad. Han har opererats och alla väntar på utgången.

Håkans son Jacob är en välkänd bloggare. Där kan man följa utvecklingen. Många människor behöver vår förbön. Vi måste ständigt ropa. Men idag ber vi för Håkan och hans familj. Vi ber också för den familj som förlorat sin far och make.

 

Read Full Post »

Nära en olycka

Sommarens broreparationer och beläggningsarbeten är igång. Bitvis har motorvägen bara ett körfält. Är trafiken tät kan det då bildas kö när två körfält ska bli ett. Norrgående fil hade långa köer – stau. Men även på min sida blev det plötsligt lite tätare. Jag saktade ner farten, men insåg sent att bilen framför stod helt stilla. Jag lovar att det inte finns en beläggning kvar på mina bromsar efter den tvärniten. Men jag fick stopp på bilen.

Och slog på varningsblinkersen så att bilen som kom efter skulle fatta att något skedde därframme.

Bilen före mig hade varken bromsljus eller varningsblinkers. Tycker det är märkligt att man inte tar det ansvaret för sig själv och andra bilister genom att varna när det står still. Ute i Europa gör man alltid så.

Read Full Post »