En promenad i kulverten

Ja, vi hade NAV- möte idag. NAV står för Nämnden för Andlig Vård. Det innebär att vi är ett gäng som ansvarar för själavården på fängelset. Det är en präst från SvK, jag, en missionspastor, en katolsk präst och en imam. Med idag var också vår nye herde.

Mötte missionspastorn i inpasserandet. Och så dök imamen upp. Vi har inte träffats förr. Han hälsade i hand. Pastorn måste vänta på katolske prästen, så imamen och jag vandrade ner i kulverten. Märklig upplevelse att gå där med honom. Han var inte bekväm i situationen. Jag försökte småprata lite kollegialt så där. Fick bara enstaviga svar. Och trots att jag duade honom sa han ni till mig.

Verkligen en konstig upplevelse.

Read Full Post »

Får en kristen, eller rentav pastor, må dåligt?

Lennart Hambre skriver i Dagen om sin svåra kamp efter en utbränning. Han refererar också till Robert Ek på Livets Ord.

Det finns en frestelse i att försöka vara övermänniska i tron att man då är ett föredöme. Alltså döljer man och kapslar in sina egna bekymmer. Egna behoven får stå tillbaka. Man ska ju inte behöva något mer än Guds nåd för att leva lyckligt.

Naturligtvis är Guds nåd centralt för hur vi mår. Men vi lever i denna värld. Med konflikter och krav och förväntningar. Många är de som har åsikter om kyrkligt anställda. Ibland blir det övermäktigt att tillfredsställa alla behov folk kan ha.

Som präst/pastor/diakon/pedagog/ musiker/vaktmästare/kanslist m fl exponeras du framför en allmänhet som många gånger kan vara nog så krävande, alternativt har fördomar. Vi möter ständigt människor i deras unika händelser om det så är en förrättning eller andlig kris. Deras speciella händelse är vår vardag. Det kan skapa en konflikt. Drägliga arbetsförhållanden gentemot den unika situationen för den som kommer till oss. ”Vi är ju här bara denna enda gång och då borde väl ni vara måna om oss och låta oss få vad vi vill ha”

Men vi kan inte jobba dygnet runt. Vi måste få vår dygnsvila och veckovila. Men många av oss brinner för det vi gör. Vilket innebär att vi ställer upp i tid och otid. Vilket gör våra familjer illa. Och oss själva.

I min församling har vi nu fått stämpelklocka. Digitalt i mobilen. Först kände jag det som övervakning. Och ibland glömmer jag att stämpla in eller ut. Men det går att justera i efterhand på jobbet. Men nu ser jag hur mycket jag jobbar. De där kvartarna som jag inte räknade förut… Eller trekvart på kvällen i telefon.

Utbränning kostar. År. Pengar. Mer jobb åt kollegorna.

Men åter till frågan om att må dåligt.

Det finns en utbredd fördom om att den som är frälst och har det rätt ställt med Gud inte kan må psykiskt illa. Tyvärr är inte det sant. Men ändå kan det vara sant ibland. Många som mår psykiskt dåligt finner tröst och nåd hos Gud. Det hjälper. Men det finns ingen självklarhet. Kristna blir fysiskt sjuka och kan dö av sin sjukdom precis som alla andra. Lika så kommer psykiska påfrestningar som en börda även för kristna. Livets smärta likaväl medfödd sårbarhet drabbar alla även kristna företrädare.

 

Read Full Post »