Mer om Dogge

Även Aftonbladet har en artikel om Dogge Doggelitos studier i teologi. Det blir tydligare att Dogge inte avser att bli präst i Svenska kyrkan utan vill ha bibelkunskapen mm. Då är inte en vetenskaplig och textkritisk utbildning vad han behöver. En bibelskola på någon folkhögskola skulle på kortare tid ge honom just det han söker.

Det är en ofta förekommande idé att en teolkand på universitetet ska ge ett stöd för tron. Besvikelsen blir stor när det visar sig inte vara fallet. Tvärtom så får man kämpa med sin tro inför all den massiva ”vetenskapliga” kunskap som slår mot en. Även när det är präster som föreläser så har de en kritisk instälning till stoftet som avhandlas. Det är bra för den som ska stå för en genomtänkt teologi. Men det är inte det samma som att få lära sig själavård och bibelkunskap. Det lär sig de flesta dugliga präster på annat håll.

Read Full Post »

Självutnämnd profet

Dogge Doggelito har börjat läsa telogi för att prästvigas i Svenska kyrkan. Hoppas han har den kontakt med vigningsstiftet som man ska ha tidigt i utbildningen. Han kommer sedan att testas och prövas, få praktisera. Det blir psykologsamtal och en stentuff antagningskonferens. Inte minst kollas att kandidaten står för kyrkans tro och lära.

Om han säger att han inte ska jobba som präst eftersom han är en profet kommer det nog att höjas en del ögonbryn. Den som inte vill tjäna kyrkan blir inte prästvigd. Självutnämnda profeter är inte till gagn för kyrkan. Tyvärr så ställer de till mer problem än nytta. Jag kan hänvisa till mitt inlägg om problemen med narcissitiska präster. Men det är bäst att jag säger att jag inte har en aning om huruvida Dogge lider av narcissism eller ej.

En profet framträder och ger sitt budskap från Gud. Han kallar sig inte profet. Det är andra som gör. Profetians gåva kan många ha, och veta om det. Men profeten framhäver sig inte och går inte ut i tidningar med att han är profet. Han får först visa att han är det.

För mig låter det som om Dogge vill ha ännu en scen att stå på. En plattform för att sprida sitt material.

Read Full Post »

Prästen som filmskurk

Igår såg jag ett avsnitt av ”Miss Marple”. Spännande naturligtvis. Men det var ju givet att det var nunnan som var mördaren. Just nu lyssnar jag på en deckare av Mari Jungstedt. Inne på sista skivan begriper jag att det är den kyrkligt anställda som är skurken.

Hur många deckare och relationsdramer finns det inte numera där prästen eller någon allvarligt troende människa avslöjas som ondskan personifierad? Eller om prästen inte är förövaren så är han i alla fall suspekt. Ibland blir han mördad därför.

Nästan aldrig har jag mött sympatiska skildringar av präster, klosterfolk, kyrkligt anställda och troende människor.

Det är ju inte underligt om den ”religiösa beröringsskräcken” ständigt ökar. Redan i skolan matas ungdomar med fördomar och absurda åsikter om kristendomen. Sen kommer regelrätt osaklig propaganda för att krönas av underhållningsbranschen.

Kan någon visa på ett exempel i media där kristna framställs i god dager?

Möjligen prästen i Änglagård. Men annars?

Read Full Post »