Friluftsliv och vigning

Två dygn hade vi familjeläger på lägergården. 40 personer var vi. Ett antal familjer med många barn, nån ensam mamma med ett barn. Några utlandsfödda. Några välfungerande familjer, någon med stora problem. Det är inte enkelt att få samlevnaden dessa dar att fungera. Och det är ett verkligt jobb att laga mat till så många i ett litet inte särskilt välutrustat kök.

Vi hade några gemensamma aktiviteter. Men också mycket tid att själv välja vad man ville göra.

                                      

Trots att jag sov hemma båda nätterna så var jag ganska trött när jag kom hem igår eftermiddag. Det är intensivt och det är fysiskt jätte jobbigt. Men några föräldrar tog över grillningen och efterarbetet fredag kväll. Det var tacksamt.

På kvällen tände vi lägerbålet. Det blev pinnbröd, marshmallows och bananer som grillades på glöden.

                                 

Igår städade vi, diskade, packade och for hem till staden igen.

Idag har jag varit på präst- och diakonvigning. Två präster och tre diakoner. Högtidligt. Efteråt lunch hos biskopen. Det är alltid trevligt där. God mat och goda samtal.

I morgon börjar jobbet som vanligt. Känner att jag skulle behövt en ledig dag.

Read Full Post »

Varifrån kommer alla präster?

Det undrar jag. I gudstjänsterna finns bara äldre. Det finns ingen nyrekrytering där. Ändå börjar det bli svårt för präster att få jobb. Men varifrån kommer de om de inte varit aktiva i en församling?

För ett antal år sedan uppmärksammade man problemet med att de som ville få ett kyrkligt yrke i många fall saknade kontakt med tro och församling. De saknade kunskap i kristendom. Då startade man en ett-årig kurs ”Kyrkans grundkurs” som blev obligatorisk för alla som skulle bli präster/diakoner/musiker/pedagoger. Den är nu avskaffad som obligatorium. Vet ej varför. Men på sina håll var det bara flum istället för den gedigna kurs om Svenska kyrkans tro och bekännelse som var syftet.

När jag läste teologi uppmanade föreläsarna att man skulle läsa ”Barnens bibel” för att få ett hum om bibeln. Ändå måste jag säga att det då prästvigdes många med uppväxt i kyrkan, eller omvända tack vare ett gott ungdomsarbete.

Så hur kommer kandidater idag fram till att de är kallade?

Read Full Post »

Heldag i Herrens boningar

Så har det då varit präst- och diakonvigning i stiftets domkyrka. Det är alltid högtidligt. En fullsatt domkyrka där psalmsången lyfter är en mäktig upplevelse.

Det är också starkt med kallelsemedvetna människor som överlåter sina liv i tjänst för kyrkan.

Efteråt var det lunch hos biskopen. Välsmakande mat och nya bekantskaper.

Men en heldag i herrens boningar tar på krafterna!

Read Full Post »

Madrassen har blivit tunnare

Det är ett aber att bo på två ställen. Virrig som jag är tror jag att jag tagit med mig vad jag behöver när jag packat ner dräkt och skjorta.

Idag insåg jag att jag behöver skor, strumpor och handväska oxå…

Så alternativet var trettio mil enkel resa eller att ta en tur på stan och inköpa det som fattades.

Jag valde det senare. Och handlade budgetvarianten. Billiga vagabondskor, fuskhandväska men hyfsade strumpor. Hur fin min gucciväska än är passar den inte till svart dräkt. För det är föreskrivet när man som ämbetsbärare övervarar en prästvigning.

Billig men korrekt kommer jag att vara på söndag.

Read Full Post »

Ryms det bara en åsikt åt gången i kyrkan?

Kyrkans Tidning denna vecka tar upp hur stiften hanterar prästkandidaternas beredvillighet/avsaknad av beredvillighet att viga samkönade par.

I t ex Stockholms stift tar man för givet att kandidaterna ”följer kyrkans ordning” vilket man tydligen anser betyder att den som ska bli präst måste viga homosexuella. I något stift ”vägs det in”. Ärkebiskopen däremot menar att man ska kunna vara präst utan att behöva tvingas att viga vem som helst.

Faktum är att det i Svenska kyrkan sen länge funnits en rätt för den enskilde prästen att avstå att vara vigselförrättare. Men det par som har sina paper i ordning har rätt till kyrklig vigsel, det är kyrkoherden som ska se till att någon präst förrättar den. Om inte han vill går frågan vidare upp i hierarkin. Ytterst kan man därför säga att enbart biskopen har vigselplikt.

Denna frihet för den enskilde prästen tillkom när frågan om frånskildas rätt till kyrklig vigsel debatterades som mest.

När äktenskapet öppnades för par av samma kön hette det att  ingen skulle tvingas viga, man fick vara tveksam till utlevd homosexualitet och ändå kunna inneha vigningstjänst. Det löftet höll inte länge.

 

Det är oundvikligt att inte dra parallellen med öppnandet av prästämbetet för kvinnor. När beslutet togs 1958 gavs löften om att ingen skulle tvingas i samvetsfrågan, ingen skulle behöva avstå prästvigning… Det tog lite längre tid innan det löftet sveks, men det sveks medan ännu många ”kvinnoprästmotståndare” var i aktiv ålder.

Det är trist med en kyrka som bara kan rymma en åsikt åt gången. När kvinnor tilläts prästvigning deklarerades det att det fanns två lika hedervärda åsikter i frågan. Samma sak sas när samkönade äktenskap tilläts.

Men det går inte lång tid förrän likriktningen är total och utsorteringen av de inte helt följsamma börjar. Och skyttegravskrigen kommer igång som förr. Oavsett vilken sida folk står på så verkar de veta vilka bestar de andra är. De övertygade från de olika lägren vet vad Gud vill, vet exakt hur en rätt kyrka är. De vet precis vad som är fel och anklagar sina motståndare för att vara orsaken till kyrkans svåra situation just nu. De som sitter i position använder maktspråk, de i underläge okvädingsord.

Oavsett vad man har för ståndpunkt i dessa frågor kan man vara en sann och övertygad kristen. Båda ståndpunkterna kan motiveras teologiskt. Båda ståndpunkterna har både stöd och motstånd i alla kristna samfund.

Vad är det som gör att man inte kan visa varandra respekt och generositet?

Read Full Post »