Vikten av att bli omnämnd

Egentligen orkar jag inte diskutera skolavslutningar längre. Men idag fick jag veta att det värsta var inte att jag nämnde Jesus utan att jag inte talade om muslimska barn och barn i regnbågsfamiljer. Jag skulle med det kränkt och uteslutit dem.

Jag talade inte heller om barn med bokstavsdiagnoser, CP-skador, delad vårdnad eller fosterbarn. Det var mycket jag inte sa.

Read Full Post »

Tack!

Tack för vänliga kommentarer och mail. Det värmer.

Jag är sjukskriven tills vidare. I dagsläget vet jag bara att kyrkoherden anser att jag svikit det förtroende han gett mig. Han har kontaktat skolan och bett om ursäkt för att han låtit mig medverka.

Något har blivit galet när Jesus inte ens får nämnas. Kyrkan vill ha tillgång till lokalen gratis. Men vi får inte vara där med vårt. Kyrkan borde ha satt ner foten för länge sedan. Hela rummet är ju en predikan. Jag bara undrar hur jag ska agera nästa gång skolan vill göra studiebesök. Varför ska jag ställa upp på det? Och hur ska jag kunna presentera kyrkorummet om jag inte får säga ”Gud”, ”Jesus”…

Read Full Post »

Ris och ros vid skolavslutningen

Så har skolavslutningarna passerat. Givetvis fick jag påhopp från utbildningsnämndens representant för att jag hade talat om Jesus. Det kändes inte särskilt bra. Men jag backar inte. Det återstår att se vilka följderna blir. Nästa år får jag nog inte vara med.

Men efter sista föreställningen kom en mormor/farmor ut i sakristian och tackade för att jag vågat tala om Jesus. Så det uppvägde väl vartannat.

Read Full Post »

Skolavslutning igen

I morgon är det dags. Sommarens skolavslutning. Debatten blossar upp om igen. Men lite lugnare i år. Jag ska ha två avslutningar i en av våra kyrkor. Skolan vill ha avslutningen i kyrkan och vill att vi från kyrkan medverkar.

Vi får inte be, inte välsigna och inte förkunna. De två första kan man naturligtvis utesluta. Men vad ska man säga om man inte får förkunna. Det vanliga dilemmat att vi förväntas moralisera och förmana och inte ge evangelium. Jag fixar inte det. Jag tänker tala om att Jesus inte tycker barnen är för små… kanske leder det till att nästa år så blir det ingen skolavslutning i kyrkan. Men då får det bli så. Jag kan inte stå där och lägga bördor på barnen. Min uppgift och kallelse är att lyfta av bördor. att uppmuntra och få människor att växa i kraften av att de är fullkomligt älskade.

 

Read Full Post »

Vad tycker ni jag ska säga på skolavslutningen?

Nästa vecka är det julavslutningar i skolan. Hos oss kommer två av skolorna till kyrkan för sin avslutning. Jag har fått programmet med sånger och de psalmer man valt. Mitt kyrkliga sinne tycker nog att de valt och blandat utan djupare tanke. Men det lägger jag mig inte i. Jag är ditkommenderad av kyrkoherden att medverka. ”Betraktelse” står det i programmet att jag ska hålla…

Det ska bli storm och översvämningar så jag tog mitt pick och pack och for hem innan det brakar loss. Förberedelser kan jag lika gärna göra hemma som på kontoret. Tänkte bland annat skriva den där ”betraktelsen”. Min magkänsla är att jag ska ta Marias perspektiv – Maria som egentligen bara är en liten flicka. Men bekymret med dessa skolgrejer är att jag inte får förkunna, inte ta in det andliga. Jag förväntas moralisera. Det är jag väldigt dålig på. Och hur ska jag kunna tala om julens budskap utan att det blir ”religiöst”?

Det är knepigt det där med att vi ska tala om varför vi firar våra högtider utan att att få tala om varför vi firar våra högtider. Det är knepigt att vi ska vara kyrkans representanter utan att få representera kyrkan.

Har ni några uppslag? Några tankar jag kan utveckla?

Read Full Post »

Skolavslutning i kyrkan jämförs med religiös extremism

Det kan inte hjälpas att jag undrar vad Christer Sturmark varit utsatt för. Jag vet inte. Jag känner honom inte och har dålig koll på vem han är förutom att han är de så kallade ”humanisternas” ordförande.

Men när han jämställer religiösa extremister och deras framfart i vissa länder med att låta barn ha sin skolavslutning i kyrkan – börjar man ju undra…

Naturligtvis är det bra om man kan lyssna på varandra. Det är väl gott om Stefan Attevall sätter sig ned med Christer Sturmark och lyssnar till hans erfarenheter och trauman. Men det förutsätter ju att även Christer Sturmark vill lyssna.

Det är lätt att anklaga någon för att ”inte kunna lyfta blicken över sin egen pingstvänsförsamlings horisont”. Det kostar mer att se att vederbörande faktiskt gör det. I synnerhet om man inte själv vill lyfta blicken.

Stefan Attervall lyfter faktiskt blicken över både sitt samfunds och sitt partis horisont. Han sätter fingret på en mycket öm punkt i nutiden. Religionsfobin och dess uttryck.

Read Full Post »