Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘syförening’

För många år sedan berättade en kvinna för mig om en nyinflyttad dam på den lilla orten. Den nyinflyttade hade ett speciellt yrke. Men hade givetvis behov av att komma in bland folk. Hon hörde om en syjunta. Frimodigt frågade hon om hon fick vara med.

Det togs illa upp. Motiveringen var att hon fick väl anstränga sig för att skaffa sig vänner på egen hand. Inte besvära dom.

Just det. Sa dom.

Annonser

Read Full Post »

En lugn förmiddag på mottagningen. Inte ett enda besök så jag kunde kolla mail och svara, och vila lite. Ovanligt. Det är ofta kö.

Eftermiddagen ägnade jag åt syföreningen. En allt mindre grupp. Förr var syföreningen kärntruppen. Kyrktanterna som fixade kyrkkaffe, sydde altardukar, skänkte till missionen och var vardagskristna. Jag vet inte när det gick fel. Något måste hänt eftersom man inte längre kan nyrekrytera. Allt hänger idag på anställda och ett fåtal eldsjälar.

Det är kväll och jag har stämplat ut. Numera har även vi i kyrkan stämpelur. Digitalt i telefonen. Inte utan viss press. Det gäller att komma ihåg. Och vad gör man när man talat en timme i telefon med en ledsen människa? Tja, man kan korrigera i efterhand.

Mina fötter har fått ett angrepp av all möjligt elände. 927 kr kostade allt jag måste köpa in för att angripa vårtor, liktornar och svamp. Får se om det hjälper. Men gå inte barfota hos mig om jag ska ge ett juste råd.

Read Full Post »

Det är kontraster i mitt dagliga värv. På förmiddagen bemannade jag vår diakonimottagning. Det är en blandning av nöd. Där kommer den papperslösa flyktingen med mycket små kunskaper i svenska eller engelska. Där dyker hemlösa upp. Likaväl som den som haft ett socialt liv, men slagits ut p g a sjukskrivning.

Jag kan bara säga att det är en tunn tråd mellan ett vanligt liv med jobb och bostad till total utsatthet. Har du ett låglönejobb, lån och blir sjuk/arbetslös och blir utslängd från bostaden av din partner, så är det inte lätt att komma tillbaka. Det tar att möta detta. Och det är så lite jag kan göra. Hjälpa till vid kontakten med myndigheter, hjälp att fylla i blanketter, lite begagnade kläder, en frukostbricka och en julkasse.

På eftermiddagen hade syföreningen säsongsavslutning med gröt och skinksmörgås. Min företrädare läste ”Tomten”. En god stund med kärleksfulla människor. De är till åren komna och orkar inte det de förut orkat. Det är svårt att rekrytera  nya medlemmar.

Men kontrasten mellan trygga människor och människor i total utsatthet blev stark.

Read Full Post »

Ni vet det där om att första gången undrar man hur gjorde vi förra året? Nästa gång så säger man så har vi alltid gjort. Tredje gången är det tradition.

Vi har varit på syföreningsauktion. Och till min stora förvåning vann jag den högsta vinsten, korgen med frukt och choklad och mycket mer. Jag gjorde det nämligen förra året också. Och det mindes folk. Förra gången tyckte de det var roligt. ”Det är ni värda” sa nån. Men i år var det naturligtvis applåder, men inte lika kul kändes det som.

Allt som samlas in går till behövande. En liten del till att pryda kyrkan.

Det är inte så många syföreningar som orkar anordna auktioner och basarer längre. Det är tråkigt. Det är svårt att rekrytera nya syföreningstanter. Medelåldern är hög. Under många år har syföreningsdamerna varit motorn i församlingslivet. De har fixat fika, de har samlat in pengar och skänkt. De har gjort hembesök och sjukbesök. Alltid pålitliga. Förr fanns det mycket volontärarbete i kyrkan. Det försvann när kvinnorna började jobba heltid. De orkade inte och deras män hann inte för de måste dela hushållsjobbet. Så under en tid anställde man bort frivilligarbetet. Nu har vi inte råd med det. Stora försök görs för att rekrytera volontärer. Vi behöver kyrkvärdar, hjälpledare i barn- och ungdomsarbetet, soppkokare, kyrkkaffekokare, ombud för internationella arbetet, värdar vid olika träffar, böneledare och så många fler.

Nyblivna pensionärer kan ibland finna en ny uppgift i att arbeta frivilligt för kyrkan eller en välgörenhetsorganisation. Men det paradoxala är att en del församlingar inte välkomnar frivilliga. Inte vet vad man ska ha dem till, ungefär.

 

Read Full Post »

Med viss försiktighet så fortsätter jag mitt bloggande. Speciellt Anna har framfört argument som gör att jag kan se att bloggen inte är anonym i dess obehagligaste form. Jag far inte runt och kommenterar under olika nick Jag är jag och under begreppet ”kyrksyster” eller ”kyrkis” skriver o kommenterar jag. De som behöver veta vet vem jag är. Men ”anonymiteten” är ett skydd för mig och för dom som skriver till mig. Ungefär som 112 och jourhavande präst.

Så vad har jag att säga om helgen som gått. Den har varit intensiv. Fredag kväll hämtade vi barnbarnet på dagis och for därifrån till en syföreningsauktion. Roligt att den var så välbesökt. Lilla gumman åt både sina och mina kakor med stort välbehag. Sen fick hon köpa lotter, vilket var en ny upplevelse. Hon vann lite saker och var jätteglad. Men lyckligast var hon när mormor ropade in en docka åt henne. Det var en liten mamma som tog dockan i sina armar och tryckte den mot sitt bröst.

Natten som kom var den första utan antingen mamma eller pappa. Men det gick jättebra. Hon vaknade vid halv sju och kom på att hon inte skött om bebisen. Så då gjorde hon det och somnade om.

Föräldrarna som fått ett dygns barnfrihet för första gången sen flickan föddes hade haft det trevligt. Återseendet var starkt.

Idag har vi setts igen. 1:a Advent och proppfylld kyrka. Det imponerar på ett barn. Det var många barn i kyrkan och det var ingen som skrek och bråkade. Tror faktiskt att en fungerande gudstjänst där det hela tiden händer saker talar till barn. De följer med.

Read Full Post »